Brittiske Jamie xx är tillbaka med nytt album som inte lämnar lyssnaren besviken
Tyler, The Creator tar oss in i Saint Chromas värld av paranoia och poesi.
Nio månader efter debuten kommer Agitators Vänner för evigt. Ett 40 minuter långt kärleksdilemma som är lika mycket tonårspop som djurisk postpunk.
Mount Eerie visar upp alla strängar på sin skriftliga lyra.
Songs Of A Lost World bjuder på en utsmyckad, komplex och välskriven klagan.
Underworld försöker desperat återknyta till sina rötter som den elektroniska dansmusikens pionjärer.
Soccer Mommy bjuder på texter som skär in i hjärtat, produktioner som saknar bett och låtar som inte vet var de ska ta vägen.
Den brittiska singer songwriter:n börjar stark, men tappar sedan fingertoppskänslan totalt.
Med sitt sista album kliver rockduon Japandroids av scenen och en epok av ungdomlig eufori avslutas.
Lugnt och nedtonat när Mattis sjunger om kärleksrelationer och saknad
Vardagscharm och familjerelationer i centrum på Tim Heideckers senaste album
Bon Ivers senaste EP SABLE, är ett avskalat projekt som till stor del består av Vernons röst och gitarr, likt debutalbumet från misär-kojan i Wisconsin.
Rubblebucket levererar ett experimentellt album som utmanar det konventionella.
Black Midi-sonen fortsätter tänja på musikens och berättandets gränser på sitt första soloalbum.
Känslokall och robotliknande AI-sång lämnar mycket att önska av Caribou.
Ezra Collective lyser upp hösten med gungande toner på nya albumet Dance, No One’s Watching.
Albumet bevisar återigen hur skickliga musiker Xiu Xiu är.
Själlöst och generiskt när Katy Perry försöker göra ett återinträde i popkulturen.
Och sen kom vintern av Diket är en uppfriskande och innovativ EP som matar själen.
Toro y Mois nya album Hole Erth är här, men imponerar inte.
Kvinnlighet, relationer och filmiska rader på debutalbumet Cacophony.
Sabrina Carpenter befäster sin position som en av generationens nya popstjärnor.
Irländska rockbandet Fontaines D.C. är bättre än någonsin på nya albumet Romance.
Beabadoobee är tillbaka med nya albumet This Is How Tomorrow Moves – vi har recenserat!
Kollaboratörerna Chrystabell och David Lynchs nya album Cellophane Memories är en lång och oförståelig febedrdröm.
Samhällskritik ingjuts mellan sockriga rus och melankoli.
”Bruce Springsteen sjunger om sin version av USA som är ett politiskt ideal som har förlorat kontakten med sitt ursprung, och jag tänker på hur fett det vore om varje första maj-demonstration bara kunde ha en bit av den här glöden.”
Hiatus Kaiyote bjuder på ett album fyllt av överraskningar.
I Hear You är en stabil debut, men lever på dess singlar.
My Way Home är perfekt för dansgolv, men bjuder inte på så mycket nytt.
Inget tjafs, inga konstigheter, bara rock.
Stabilt och lekfullt, men Eilish överträffar inte riktigt sig själv på HIT ME HARD AND SOFT.
Dua Lipa glassar i solen med fräsch popproduktion.
Smetig syntpop utan inspiration.
Annika Norlin och Jonas Teglund bjuder på albumet ”En tid att riva sönder”, och vi har recenserat!
Norska girl in red imponerar inte på nya plattan.
”Don’t Forget Me är utan tvekan det album där Rogers röst och uttryck är som skarpast.”
RiTchie är tillbaka med sin solodebut, vi har recenserat!
När Varg2™ efter nästan åtta år avslutar albumserien Nordic Flora har han tagit sig långt från den nedtonade ambienta techno där serien började.
Akt II är här.
Sisarusten Toistova Uni berättar om återkommande drömmar genom en lo-fi-estetik.
Inte ett bortkastat ögonblick på Waxahatchees nya platta Tigers Blood.
Adrianne Lenker bjuder på ett avskalat och berörande album.
Introspektivt, moget och tillfreds – Four Tets värld är fortfarande full av liv.
Vill man ha evigt solsken till priset av minnet av någon man älskat?
”Under de sämsta stunderna vill man hellre bara lyssna på musiken Antonoff försöker återskapa”
På Autokritik lyckas Diza hålla balansen mellan personlig och allmän, lekfull och allvarlig, glad och sorgsen.