Det är inte varje dag en ny genre föds. Men när Paul Adamah, frontperson i Boko Yout, kallar sin musik för afro-grunge känns det inte alls konstlat – snarare självklart. Kombinationen av västafrikanska rytmer, soul, och dansant energi möter den råa, gråa känslan från svensk vardagsrealism och den slitna, skräniga attityden från Seattle-erans grunge och Londons punkscen. Resultatet? Ett musikaliskt universum som inte liknar något annat på den svenska musikscenen.
GUSTO är Boko Youts första fullängdare, en efterlängtad debut efter EP:n AS SEEN ON TV (2023) som gav bandet en Grammisnominering, priset som Årets nykomling på Manifestgalan, och ett rykte som en av landets mest vilda och oförutsägbara liveakter. Tidigare i år kammade bandet dessutom hem Årets liveakt på samma gala – ett bevis på att deras elektrifierande scennärvaro nu har blivit legendarisk.
Boko Yout låter alla möjliga influenser komma till tals på debutalbumet. Ingen låt är den andra lik – ändå känns helheten konsekvent. VOLLEYBOLL landar i ett explosivt, subbigt dropp mot slutet som skriker efter att upplevas live. IGNORED för tankarna till Gorillaz och irländska Kneecap, medan DEMOLITION MAN glider in på ett jazzigt, souligt territorium.
Det är just den här maximalismen som gör GUSTO så fascinerande. Albumet är ett virrvarr av ljud, känslor och influenser, men aldrig slarvigt. Varje detalj är så omsorgsfullt utmejslad – från basgångarna till de små ljudexperimenten som smyger sig fram i mixen. Resultatet är både lekfullt och proffsigt, experimentellt men med en tydlig vision.
En av albumets absoluta höjdpunkter är ENEMY, ett spår som verkligen visar vilken central roll basen spelar i Boko Youts ljudvärld. Den fuzziga, djupa basen är tung och fysisk, den driver låten framåt med en intensitet som är svår att värja sig mot. Övergången från föregående låt, SHADOW WORK, är ett av albumets mest tillfredsställande ögonblick, ett bevis på Boko Youts noggrannhet mitt i det kaotiska.
Boko Yout bjuder in oss till sitt kreativa universum, ett rum där gränserna mellan musik, performance och konst suddas ut. I en tid då musik inte längre bara konsumeras med öronen, utan också via sociala medier, visuella uttryck och storytelling, framstår Adamah som ett kreativt geni som förstår hela ekosystemet. Hans maskotar Gooch & Glinda, livebandets energi, och den visuella identiteten kring projektet blir lika viktiga som själva låtarna.Det finns en underliggande fråga som GUSTO väcker: Vad skiljer egentligen en artist från en musikkonstnär? Musik hamnar ofta utanför konstbegreppet, men Paul Adamahs arbete visar att den – precis som bildkonst – kan fungera som en representation, en spegling av erfarenheter, känslor och idéer. När Boko Yout skriver och framför sin musik känns det aldrig krystat eller affärsmässigt. Här är det kreativiteten som styr, inte kommersiella intressen. I en intervju med KULT Magasin uttryckte Adamah det så här:
”För det jag har är mig själv och min kreativitet. Jag behöver inte stressa för att vara nånting annat eller någon annan. Jag vet vad jag gillar, liksom. Sedan får jag låta det styra mig.”
Att upptäcka Boko Yout är som att gå från plogen till John Deere-traktorn. Artisteriet känns, helt ärligt, revolutionerande. GUSTO framstår som början på något större – en ny standard för vad svensk musik kan vara. Det är ett album som saknar motstycke, och kanske till och med ett eget vokabulär för att beskrivas.
