”du säger vi kan använda pengarna / till att köpa en bostadsrätt / du säger att jag ska sluta gråta / du säger att vi borde skjuta ekorrarna / knulla månen / kremera molnen levande”
Detta är Saunders största synd: han uttråkar mig. Något ofantligt.
Antarktis är både en bred kvinnlig erfarenhet och en samling av tragiska öden, hjärtskärande i all sin enkelhet.
Minotauros har använt sig av Scheherazades knep i Tusen och en natt, och den av berättelserna fängslade Theseus har glömt varför han kommit. På samma sätt vill Gospodinov leda läsaren omkring i sina labyrinter.
Oskuld ställs mot skuld, barnasinne mot vuxet minne, närvaro mot avsaknad, det medfödda mot det inlärda, vetskap mot föraning, jagets permanens mot dess förgänglighet, vad som hänt mot det som kunde vara.
Romanen är stundtals mycket tung och dialogerna dryper av mörk, satirisk humor.
Marianne? är en spännande roman, men inte en spänningsroman. Den överger ofta de allra saftigaste bitarna av historien till förmån för Erics egna monologer, och grottar inte ner sig i avslöjanden utan går snabbt vidare.
Här får Knausgård fullt utlopp för romanseriens mer groteska upptagenhet vid döden. Den är både metafysisk och köttslig.
Jag tror att många, inklusive jag själv, har fördomar om skräcklitteratur.
de Fombelle förmedlar också på ett övertygande sätt en tonårings tankegångar. Hoppet och lusten, strävan och längtan. Det stundtals svärmiska bildspråket.
Ingen annan har lyckats göra formen hembygdslitteratur, oftast träig och navelskådande, till performance i bokform.
”Sången började efter att du gick. Den kom ur avloppet i badrummet. Ett nästan ohörbart nynnande som steg genom golvbrunnen när huset blivit tyst.”
Böckerna är ofta tablåer av fragment – pyssel, nästan klotter. Carson har själv sagt att hennes stora fiende är tråkigheten.
Medan minglet minglade och klägget kläggade på Bokmässan skickade vi Albert Tullberg Nygren – skribent och Sveriges främsta fairplay-expert i schack – till Uzbekistan.
Distinktionen mellan fakta och fiktion är ganska ointressant när man närmar sig det nyckfulla bandet och kulturföreningen.
Romanen är inte bara ett pacifistiskt manifest, som den här typen av böcker riskerar att bli, utan Fioretos låter Yellows erfarenheter tala för sig själva.
G.K. Chestertons roman är en feberdröm, skriver Albert Tullberg Nygren.
”Själva intresset unga har för kristendom grundar sig i kyrkans ointresse för individen.”
Amanda Romare och Expressens kulturchef Victor Malm svarar på korta frågor om folkbildningens framtid.
Närvaro på fester, förlagsmiddagar, en öl på Park Avenue, efterfest på en schackbar, eller en ljuständ middag i källaren under Gothia Towers kan ge många olika typer av kapital.
Jag tänker att det är just detta Sjöjungfrun i år belönar: ett författarskap som vägrar göra sig lättare än livet självt.
Sverige är en av världens främsta spelländer, och det går inte längre att ha samma fulkultursstämpel på spel.
Invandrarbarn som oss är vana vid att känna skam. För sina föräldrar. För sin kultur. Använd den energin.
Efter två romaner om svenska män i Japan har han nu vänt blicken mot Sharm el-Sheikh.
Grigoriev lyckas måla upp ett både gräsligt och kittlande porträtt av samhället, av kultur och det akademiska livet.
”överge mig inte under ömsningen / ett omen vrider sig under skinnet / blomstrande & månskensmättat”.
Till ytan är Karolina Ramqvists roman en kliché. Medelålders kvinna söker thrill. Men endast till ytan.
Mikael Yvesand skriver roligt. Alltså roligt på riktigt. Inte sådär utstuderat klyftigt eller stelt framtvingat, utan roligt så att jag sitter och ler under läsningen.