ANNONS: Annonsera på KULT
Sexskildringarna är många och mycket grafiska, men aldrig perversa eller sexiga. Snarare fungerar de som effektiva sätt att gestalta Istváns avtrubbade utifrånperspektiv på sitt eget liv.
Bildspråket i Elisabeth Hjorts roman är obegripligt, skriver Albert Tullberg Nygren.
muttertask, mutatas radar upp språket som en fresk, ett orangeri i regnbågens färger, skriver Amandus Gustafsson.
Granarnas tid når sin verkliga nerv först när den vågar vara mer än informativ, skriver Amandus Gustafsson.
”’Du kom trots allt’, sa jag och log pillemariskt mot henne när hon öppnade bildörren. ’Ja det är klart. Hade jag sagt något annat?’ ’Nej men man vet ju aldrig. Människor kan ju försvinna hur som helst idag’, svarade jag medan jag startade bilen och körde iväg.”
Hustvedts sorg liknar både dagboken och drömmen. Förfluten tid, framtid och otid blandas samman. Samtidigt är berättelsen, lik drömmen, full av luckor.
Lekfullheten präglar hela diktsamlingen: den sprudlar över sidorna och framträder såväl i språkbehandlingen som i själva diktens kärna.
Det är sent på jorden när Daniel Björk inleder sin berättelse i ett samtida Paris, skriver Amandus Gustafsson.
Jag reser med en vän. Han har lånat mig sin favoritbok Satyricon. Ett absurt verk från antiken som handlar om två unga män som tävlar om en vacker pojke vid namn Giton.
Albert Tullberg Nygren får svindel av Iida Turpeinens utmärkta debutroman.
Sara Razi Ullah möter grundaren av Folkets advokatbyrå.
”Det känns så, som att jag betalar tandvården för att bli en lustig figur, en karaktär, ett ovanligt exemplar. ’Se på den, han har ingen framtand!’ kommer turisterna utbrista när jag går runt och ler ihåligt på de solgassande gatorna.”
”hon tänker på / vem vinden jagar / och vart den far när det inte blåser / varför mjölken är vit / och vuxna dricker den i smyg / hur telefonförsäljarna mår”
Moa Alfredsson möter författaren en vinterdag på Hotel Rival.
Ute väller solljuset fram ur gliporna mellan molnen. Morfar sjunker ner på knä i grönsakslandet. Ryggraden expanderar som en räls under tröjryggen.
Simone Westblom läser Incestdikt.
Jag kände omedelbart igen rösten, lätt raspig på gränsen till överlägsen men samtidigt faderligt trygg. Den flöt upp som en flaskpost från en ungdomstid utan bekymmer.
Johanne Lykke Naderehvandis nya roman förenar sensualism med gotik och kastar en ny skugga över Malmö, skriver Amandus Gustafsson.
”någonstans finns den kärleken religioner har grundat sin tro på / att den är kostnadsfri är en andlig sanning i offentlighetens krympande utrymme / förtvivlat hålls allt nu i en presens man ska arbeta för och konsumera / nu hjärtat finns ingenstans och överallt skjuts ord från poetens olästa blad”
Michael Dahnberg fängslas av en nagelbitande deckare.
Gabriel Gille golvas av Michael Lentz kolossala roman.
”Han har målat munnen oproportionerligt stor och osannolikt glad. Men det fina i att bygga sin egen är att man får välja själv. Och får han välja själv ska hans vara gladast och snällast i världen. Mungiporna slutar uppe vid öronen och de är målade i röd permanent tusch så att de omöjligt kan halka ner. Alltid glad. Aldrig arg.”
Edouard Louis nya bok Kollapsen är allt hans tidigare verk också är: kort, självbiografisk och konsekvent riktad mot den egna familjen och uppväxten i samhällets marginaler.
För två årtionden sedan slocknade en av våra då starkast lysande stjärnor på den svenska litteraturhimlen.
Albert Tullberg Nygren finner något nytt i den amerikanska postmodernismens mästare.
Li Brundell läser Judas med både nöje och besvär.
Albert Tullberg Nygren tycker inte att Skönheten lever upp till vad den lovar.
Michael Dahnberg läser en smärtsam roman, skärande vackert skriven.