ANNONS: Annonsera på KULT
Jag reser med en vän. Han har lånat mig sin favoritbok Satyricon. Ett absurt verk från antiken som handlar om två unga män som tävlar om en vacker pojke vid namn Giton.
Det är sent på jorden när Daniel Björk inleder sin berättelse i ett samtida Paris, skriver Amandus Gustafsson.
Albert Tullberg Nygren får svindel av Ida Turpeinens utmärkta debutroman.
Moa Alfredsson möter författaren en vinterdag på Hotel Rival.
Ute väller solljuset fram ur gliporna mellan molnen. Morfar sjunker ner på knä i grönsakslandet. Ryggraden expanderar som en räls under tröjryggen.
Simone Westblom läser Incestdikt.
Jag kände omedelbart igen rösten, lätt raspig på gränsen till överlägsen men samtidigt faderligt trygg. Den flöt upp som en flaskpost från en ungdomstid utan bekymmer.
Johanne Lykke Naderehvandis nya roman förenar sensualism med gotik och kastar en ny skugga över Malmö, skriver Amandus Gustafsson.
”någonstans finns den kärleken religioner har grundat sin tro på / att den är kostnadsfri är en andlig sanning i offentlighetens krympande utrymme / förtvivlat hålls allt nu i en presens man ska arbeta för och konsumera / nu hjärtat finns ingenstans och överallt skjuts ord från poetens olästa blad”
Michael Dahnberg fängslas av en nagelbitande deckare.
Gabriel Gille golvas av Michael Lentz kolossala roman.
”Han har målat munnen oproportionerligt stor och osannolikt glad. Men det fina i att bygga sin egen är att man får välja själv. Och får han välja själv ska hans vara gladast och snällast i världen. Mungiporna slutar uppe vid öronen och de är målade i röd permanent tusch så att de omöjligt kan halka ner. Alltid glad. Aldrig arg.”
Edouard Louis nya bok Kollapsen är allt hans tidigare verk också är: kort, självbiografisk och konsekvent riktad mot den egna familjen och uppväxten i samhällets marginaler.
För två årtionden sedan slocknade en av våra då starkast lysande stjärnor på den svenska litteraturhimlen.
Albert Tullberg Nygren finner något nytt i den amerikanska postmodernismens mästare.
Li Brundell läser Judas med både nöje och besvär.
Albert Tullberg Nygren tycker inte att Skönheten lever upp till vad den lovar.
Michael Dahnberg läser en smärtsam roman, skärande vackert skriven.
I fjärde delen av litteraturredaktionens vinterserie vandrar Amandus Gustafsson en poetisk färd genom Malmönatten.
I Magnus Dahlströms framtida Sverige med permanent vinter blir kroppen det sista arkivet, mördad eller försvunnen, skriver Amandus Gustafsson.
Selma Löfman diktar om sprucken tid och döden som ett tyst glapp i medvetandet.
I kontrast till den omdiskuterade samtida indiepoesins ironi och distans utmärker sig Under sjöarna genom att ta sig själv på största allvar.
”ett använt hjärta har sandpappras sammetslent / mot kinden, som ett lammöra / som en liten ankunge”
Rebecka Bjuremalm möter den aktuella samhällskritikern i ett samtal om politikens framtid och vad den kan erbjuda unga.
”Det finns två sätt att överleva en dag: att acceptera att den pågår, eller att drömma sönder den i bitar. Hon väljer båda alternativen.”
”Allt är utdraget ur proppskåpet. Propparna ligger strösslade över hallgolvet, några i skor, några på mattan, några i korgen med halsdukar. Nu är hennes lägenhet en samling svarta konturer och hon kan äntligen försöka slappna av.”
Amandus Gustafsson drar en lans för det smala och svåra mot självupplevda underdogs.
Det var regnet kommer att räknas som en av årets bästa romaner långt in i sommaren, skriver Amandus Gustafsson.