jag letar / efter vad vet jag inte / det är naturligtvis problematiskt / men det är inte alldeles lätt
”Poeten Oksana Vasiakinas självbiografiska roman Sår […] är en poetik som utgår från lesbiskheten, minnet och det skrivande kvinnliga subjektet.”
”I skrivkrampens skruvstäd tvingar Skrivarguden Wolff att göra ett tvärt avbrott i sitt arbete och istället hänge sig helt åt sina nattliga drömmar.”
”Det känns som att det borde vara omöjligt att ta sig an ett så stort och svårinkapslat ämne som döden. Men vem kan om inte vi?”
”Generation Z är den mest mobilberoende, ensamma och konservativa generationen – och den som har minst sex. Kan zines vara räddningen? Nora Fortes besöker Flyleaf Festival i Berlin och ser ett ljus i slutet av tunneln.”
”Donald Trump vann presidentvalet, skämtade min kompis tidigare i veckan, som en välgrundad men missriktad reaktion på det inkvoterade Nobelpriset i litteratur 2024.”
Rolan Jusupov frågar sig hur den klassiska bedragaren Tom Ripley skulle klara sig idag, när vår personliga information är mer tillgänglig än någonsin?
”Romanen, som ursprungligen gavs ut i nio volymer mellan 1760 och 1767, går ut på att Tristram försöker skriva sin självbiografi. Problemet? Han är fullständigt oförmögen att undvika stickspår.”
”Johannes och du är en plädering för den ganska banala idén att kärleken inte bara finns, utan även är möjlig för dem som vågar.”
”Trams är hemligheten / Ordning är handfängsel”
En minimalistisk och färgglad återkomst för Liv Strömquist i nya seriealbumet Pythian Pratar – en bok som går att beskriva som en självhjälpsguide mot självhjälp.
”Det är svårt att inte kommentera romanen i ljuset av det senaste året. Det går inte att låtsas som att detta bara är en fiktiv berättelse utan en relation till verkligheten.”
”Romanen riktar en kritik mot den moderna människan, som lever sitt liv i ständig förväntan på framtiden – alltid i nästa jobb, nästa helg, nästa relation.”
”Övergångstiden är oändlig men samtidigt över på en sekund. Jag cyklar förbi den, genom den och jag hinner inte med, den springer ifrån mig”
Det är svårt att översätta ett verk som är så rotat i den engelska kulturen och språket som Dorian Grays porträtt. Bakhålls nyöversättning bryter dock ny mark bara genom att finnas, skriver Smilla Sundén Pettersson.
”Det spelar ingen roll hur många gånger [redacted] har berättat att svitfesterna var bättre när det var JCA som höll i dem. Jag är bjuden på Bokmässans inte-så-hemliga middag och måste gå dit.”
”Nej nej nej”
”Min tjej fångar slipsarna på bild och lyckas dra iväg Lyra. Har de – båda före detta lesbiska – ångrat sig?”
Fredagen är veckans bästa dag men uppenbarligen inte på bokmässan
Jag slukar en torr ostmacka för 65kr och hinner till brasilianska ambassadens monterns öppningscocktails
Natur & Kultur har fest och det är fri bar
”DN-journalisten Martin Gelins avskedsbrev till USA, essäboken Imorgon är jag långt härifrån, balanserar därmed på en fin tråd. I boken flätar han ihop omarbetade reportage, intervjuer och kulturkrönikor – alla med en samhällskritisk udd – för att försöka teckna ett fragment av en större helhet.”
Är allt du vill se på bokmässan samtidigt och på helt olika ställen? KULT hjälper dig att prioritera i programmet.
Simone Westblom har läst Lars Noréns sista verk En liten roman och drabbas av den litterära gestaltningen av det verkliga livsödet bakom berättelsen.
Med teoremet som vägvisare tar Ravanis med läsaren på berättelsen om en av världens mest betydelsefulla matematiker.
”Det är som att boken inleds med det värsta som inte får hända, för att sedan lämna läsaren i ett tombolahjul av poetiska öden.”
”Vi möts vid huvudentrén och det ser ut som att alla är lika gladlynta. Sommaren håller ett hårt och svettigt grepp om september och det är fortfarande halva priset på glass på Pressbyrån.”
”Att slå upp Sara Stridsbergs nya roman Farväl till Panic Beach är att kliva rakt in i den drömska och melodramatiska värld som är så typisk för Stridsbergs prosa. Det är en text som är poetisk, vemodig och genomgående ängslig”
”Bookerprisvinnaren Jokha Alharthi är den första kvinnan från Oman som blivit översatt till engelska.”
”Den första boken är en svindlande kärlekshistoria om hur kärlek kan bryta den vardagliga ordningen och skapa en ny verklighet. Där makt inte bara handlar om dominans eller underkastelse, utan snarare om möjligheten att påverka varandras liv. ”
”Man läser Céline för hans språk, eller snarare hans tilltal. Trots att nästan ingenting händer i romanen, och det som väl händer inte kan förklaras, blir berättelsen en bladvändare av vitaliteten i Célines nästan talade monologer. Det rasande och elegant distanserade tilltalet är en kraft för sig.”
”Mammans röst i hennes egen, som ett hårstrå man vill dra ut ur strupen.”
”Det är åttiotal i Provence och över en liten by i en dalgång har ett mörker dragit in. Välbärgade unga börjar stjäla pengar av sina föräldrar och slita ut bilstereos.”
”Det är intressant att se litteraturen dyka upp där man minst förväntar sig den”, skriver KULTs litteraturredaktör Lara Levin.
”Berättelsen om Indiens och Pakistans självständighet är alltid en fotnot till andra postkoloniala berättelser.”
En resa genom tid och rum från Mexikos öknar till Norrlands skogar. Litteraturredaktionen tipsar om sex romaner inför sommarens sista månad.
”Det vackraste hände igår, det går nästan inte att tala om / Ansiktena / som två bitar av ett mycket litet pussel”
”tuffa på. havet är stort och vi har långt att färdas. flyt lättsinnigt. sjunk långsint. hundraåtta grader celsius.”
”Adriana stirrade ner i sitt knä. Jag hade ingen aning om var jag skulle titta. Det kändes helt orimligt att befinna sig där vi var. Vad fan gjorde vi här liksom?”
KULTs skribent Emira Dromberg gräver i KULTs litteraturarkiv och tipsar om läsningar som publicerats sedan förra sommaren.
”att jorden ska upphöra / utan att börja om”
”Ödlorna fortsatte dricka gin och vejpa och jag släckte lampan igen för jag blev lite ångestfylld av deras ansikten, jag vill liksom inte råka kränka dem genom att stirra på de smala näsborrarna och kalejdoskopögonen.”
”En upptäckt av någonting – du kan inte o-upptäcka den. Som Günther Anders skriver om själva upptäckten av atombomben: att bara ritningarna finns gör att den inte går att o-upptäcka. Det fungerar som en point of no return.”
”Hon brukade säga att hon aldrig skulle tröttna på mitt ansikte. Men det verkar inte stämma för hon tittar inte på mig längre.”
”Mönstren är i ordning. Kaffet är varmt. Första snusen kändes bra”
”Hon är aldrig så medveten om sina rörelser som när hon står framför pojkens fönster, som när natten hänger som ett lila skynke ovanför.”
”Kuangs samtidsskildring fångar förläggarnas girighet, en tom woke-kultur som egentligen inte bryr sig om antirasism och bristen på meningsfull förändring inom kulturvärlden.”