ANNONS: Annonsera på KULT
Selma Löfman diktar om sprucken tid och döden som ett tyst glapp i medvetandet.
Tidigare i somras bad vi er läsare att skicka in era verk på temat dödssynder. Nedan finner ni den efterlängtade andra och sista delen!
Efter ett par år har hon stakat ut gränser för hur glad hon får vara, hur fint hon får klä sig, hur ofta hon är tillåten att skratta, skriver Selma Löfman.
I juni bad vi er läsare att tolka temat dödssynder och skicka in era bikter. Här kommer den första delen av resultat – en salig blandning av dikt-, foto-, novell- och textilkonst! Avnjuts bäst med vin och oblat.
”Vi kunde dansa, / men vi valde att sitta i publiken. / Vi kunde ändra världen, / men vi lät andra att göra det.”
”ett skepp kommer lastat med kärleksavfall / ett skepp kommer lastat med liljor”
”en docka i röd klänning / som hette Sorbet-Sofie”
”Man får en känsla av att man befinner sig någonstans mellan inbillning och verklighet.”
”Senast du hörde av dig var / för att fråga om Ampelliljan / har fått vatten / och om jag fortfarande går i terapi.”
”nakna hulknätter/ nu finns det bara / jag och sorgen / och cancerjäveln”
”Lager av tyg agerar / frånvarande händer / klapprande tänder ihopknutna / med skimrande silvertråd”
”På scen syns bara en slipad humorlogisk poetik.”
”hennes fläckade händer / i sommarsolståndet. / om jag begraver dem, vilka / händer begraver då mig?”
”Röd anemon ekar av en folkhemsklingande litteratur, då svenska författare åkte ut i världen på reportageresor.”
”luften är tyst / himlen täcks av rök / när motorerna går igång / rymdskeppet blir till en sparv om våren”
”Månen har grytt i min hals. Solen, i din.”
Vad är Herkulesgatans poesiklubb? Vendela Lundegårdh ger sig ut på jakt efter Sveriges enda litterära gerilla.
”Jag vill väckas ur förtätade timmar”
KULT fyller fem! Vi fortsätter födelsedagen med att gräva fram några guldkorn ur arkivet – näst ut är dikterna ni inte får missa.
Zelda Nahrendorf bjuder på musikpoesi.
”Bilen med blixten har glömts i Pappans jackficka och nu har Pappan och jackan åkt till Paris. / Med sig har Pappan sin dotter. / De ska komma varandra närmre, tänker Pappan.”
Vendela Lundegårdh skriver om bländande helljus, svart grönska och ohyvlade fantasier.
jag letar / efter vad vet jag inte / det är naturligtvis problematiskt / men det är inte alldeles lätt
”Trams är hemligheten / Ordning är handfängsel”
”Övergångstiden är oändlig men samtidigt över på en sekund. Jag cyklar förbi den, genom den och jag hinner inte med, den springer ifrån mig”
”Nej nej nej”
”Vi möts vid huvudentrén och det ser ut som att alla är lika gladlynta. Sommaren håller ett hårt och svettigt grepp om september och det är fortfarande halva priset på glass på Pressbyrån.”