”överge mig inte under ömsningen / ett omen vrider sig under skinnet / blomstrande & månskensmättat”.
”Midnattssol blir kvällssol blir nattsvart himmel / jag kan inte stanna / så jag håller mig fast vid dagen”
”En dov känsla av ensamhet / tynger som kedjor av dimma / Är vid ett vägskäl / Kan inte välja”
När jag träffade dig följde en tid vari jag ifrågasatte allt jag tidigare upplevt vad gällde kärlek.
jag känner inte Sisyfos / men jag tror att han är lycklig
Jag känner dig inte mer men jag tänker mig när du var vacker och jag tror att du fanns för du brukar säga det när du ringer mitt huvud om kvällarna och jag svarar
”hon tänker på / vem vinden jagar / och vart den far när det inte blåser / varför mjölken är vit / och vuxna dricker den i smyg / hur telefonförsäljarna mår”
”någonstans finns den kärleken religioner har grundat sin tro på / att den är kostnadsfri är en andlig sanning i offentlighetens krympande utrymme / förtvivlat hålls allt nu i en presens man ska arbeta för och konsumera / nu hjärtat finns ingenstans och överallt skjuts ord från poetens olästa blad”
Selma Löfman diktar om sprucken tid och döden som ett tyst glapp i medvetandet.
”ett använt hjärta har sandpappras sammetslent / mot kinden, som ett lammöra / som en liten ankunge”
Litteraturredaktionens skribenter tolkar temat ”Polarnatt” fritt – först ut är Albert Tullberg Nygrens dikt med samma namn.
”Jag sväljer kittelrök / tills mina kinder exploderar / och en girig morgon / bedövar min tinning.”
Tidigare i somras bad vi er läsare att skicka in era verk på temat dödssynder. Nedan finner ni den efterlängtade andra och sista delen!
Efter ett par år har hon stakat ut gränser för hur glad hon får vara, hur fint hon får klä sig, hur ofta hon är tillåten att skratta, skriver Selma Löfman.
I juni bad vi er läsare att tolka temat dödssynder och skicka in era bikter. Här kommer den första delen av resultat – en salig blandning av dikt-, foto-, novell- och textilkonst! Avnjuts bäst med vin och oblat.
”Vi kunde dansa, / men vi valde att sitta i publiken. / Vi kunde ändra världen, / men vi lät andra att göra det.”
”ett skepp kommer lastat med kärleksavfall / ett skepp kommer lastat med liljor”
”en docka i röd klänning / som hette Sorbet-Sofie”
”Man får en känsla av att man befinner sig någonstans mellan inbillning och verklighet.”
”Senast du hörde av dig var / för att fråga om Ampelliljan / har fått vatten / och om jag fortfarande går i terapi.”
”nakna hulknätter/ nu finns det bara / jag och sorgen / och cancerjäveln”
”Lager av tyg agerar / frånvarande händer / klapprande tänder ihopknutna / med skimrande silvertråd”
”På scen syns bara en slipad humorlogisk poetik.”
”hennes fläckade händer / i sommarsolståndet. / om jag begraver dem, vilka / händer begraver då mig?”
”Röd anemon ekar av en folkhemsklingande litteratur, då svenska författare åkte ut i världen på reportageresor.”
”luften är tyst / himlen täcks av rök / när motorerna går igång / rymdskeppet blir till en sparv om våren”
”Månen har grytt i min hals. Solen, i din.”
Vad är Herkulesgatans poesiklubb? Vendela Lundegårdh ger sig ut på jakt efter Sveriges enda litterära gerilla.
