”Människor blir provocerade när jag i mina filmer inte gestaltar dem som de vackra och ljusa varelser som de inbillar sig att de är.”
Medan Sveriges regeringsbildning framkallar politisk ångest bjuder The Diplomats fjärde säsong på ett maktspel man faktiskt vill följa.
“I was – to be frank – a spoiled, miserable, narcissistic, self-destructive and thoughtless young lout, badly in need of a good ass-kicking.”
Över 30 år senare är Once Were Warriors fortfarande tung att se. Paul Dakwar skriver om en film som skildrar våld, identitet och ett förlorat kulturarv.
Ett kammarspel om sex och relationsdynamik som fångar ens uppmärksamhet från början till slut genom hårresande och hysteriska vändningar.
”Det är en värld med drakar, med häxor, med medeltida magi. Vi lever redan i en allt gråare värld. Kan inte jag få lite färg när jag kommer hem?”
Underhållning i all ära, men konsten är också politisk. KULTs filmredaktion listar tio svenska filmer som på olika sätt har skildrat, speglat eller påverkat samhället och politiken.
Ett av de mest unika koncepten för sci-fi på film – Paul Dakwar skriver om den spanska 90-talsfilmen Abre los ojos.
Jag läser recensionerna, förbluffas och tänker att jag blivit galen. Nolans tolkning är ju höjden av kitsch, skriver Felix Krausz Sjögren.
Rysk Oscarsvinnare, Scorsese-klassiker eller varför inte en psykologisk thriller på den Franska rivieran? Tillåt oss att addera ett gäng filmer till er watchlist.
När spelen blir film går det viktigaste förlorat.
Omtvistad och kritiserad redan före premiären – lyckas Christopher Nolans The Odyssey överraska? Eller är filmatiseringen av Homeros epos hans första flopp?
Är det Frequency som Bruno K. Öijer och senare Alex Schulman inspirerats av? Förmodligen inte. Men denna sci-fi-thriller bygger på samma lockande fantasi: att få ringa upp det förflutna.
Sviktande lojalitet till källmaterialet bådar illa för House of the Dragon. Gabriel V. Rindborg har sett den tredje säsongens första avsnitt och frågar sig om serien kan styras bort från avgrundens rand.
Basel Adra besöker Sverige för första gången och visar sin prisade dokumentär No Other Land. Zara Luna Hjelm närvarar på den fullsatta visningen och får dessutom möjlighet att samtala med Adra.
Skräck, Toy Story 5, Spider-Man och Christopher Nolans tolkning av Odysséen – KULTs filmredaktion listar sommarens film- och tv-seriepremiärer.
Berörande precision men också överdriven provokation. Efter sju år och tre säsonger är det dags att ta farväl av Euphoria. Zara Luna Hjelm recenserar den sista säsongen.
Säsong tre av Dips har nyligen gått i mål. Hur står den sig mot sina Kristallen-nominerade föregångare?
Det är inte varje dag man ser en animerad, ungersk medeltidsfilm från 1980-talet, men idag kanske är en sådan dag? Paul Dakwar skriver om varför Heroic Times är ett sant konstverk.
”Filmens titel Viktlös får en dubbel mening, då det inte bara handlar om kroppsideal, utan också om den totala förlust av fotfäste som uppstår när ungt begär möter vuxenvärldens dolda maktspel.”
”I motsats till vad Song och Vinterberg vill få oss att tro styrs kärleken av andra variabler än pengar och längd.”
Glad may the fourth till alla oss som firar! Gabriel V. Rindborg återbesöker prequeltrilogin och slår ett slag för att den är Star Wars i sin renaste form.
Vad har James Camerons sci-fi-film The Abyss gemensamt med Artemis II-expeditionen? Paul Dakwar diskuterar en rymdodyssé på havets botten.
”Frågan är om vi verkligen behöver det här i vår tragikomiska samtid, eller om serien bara fungerar som ett utdraget eko av en tid som förväxlade gränslöshet med frihet?”
På fredag har Biodlaren biopremiär. Agnes Kovács Modin träffar huvudrollsinnehavaren Adam Lundgren och regissören Marcus Carlsson i ett samtal om arbetet bakom det prisade dramat.
Ryan Murphys nya antologiserie Love Story har nyligen gått i mål, och kärlekshistorien om JFK Jr. och Carolyn Bessette fungerar perfekt som verklighetsflykt.
”Nair skildrar inte bara rasism mellan majoritet och minoritet, utan också de tabun och hierarkier som existerar inom minoritetsgrupperna själva.”
”Utförandet faller platt – det blir spretigt, utan den energi som gör satiren träffande, och med en osäkerhet om vem filmen egentligen riktar sig till.”
