”Mellan stammarna glimmade havet till, vassruggarna svajade lojt, och du tänkte att allting såg precis ut som på bilderna han visat. De där han som barn stod bredvid en röd uppblåsbar plastbåt, med bar överkropp och små badbyxor som hasat ner till knävecken.”
KULT Magasins födelsedagsvecka är i full gång, och idag fortsätter firandet med att lyfta fram några av våra skribenters och insändares bästa noveller från åren som gått.
”En dag märkte jag att mina byxor hade börjat sväva fritt kring mina höftben. Det var förstås en stor vinst för den ätstörda. Men en grym förlust för killen som ville ha något att ta i.”
”Jag öppnar vår gamla sms-konversation och hinner skriva: har du kommit hem än? Innan jag ångrar mig. Visst skulle han skriva om han kommit hem till Sverige?”
”Hans vaknade upp sömndrucken i sin säng och insåg att han hade förvandlats till en råtta. Han fann sin nya bruna köttkostym skaplig: Det var som så smidigt att i stället för två ben nu ha fyra.”
”Om hon blundar kan hon stryka fingertopparna längs de buktande väggarna, se fingrarna bli svagt randiga av färg.”
”Mitt försommarjag vill följa efter henne, slänga mig på mina bara knän på torget, imitera jesusstatyn därute, dö för att hon ska glömma mina synder”
”Adriana stirrade ner i sitt knä. Jag hade ingen aning om var jag skulle titta. Det kändes helt orimligt att befinna sig där vi var. Vad fan gjorde vi här liksom?”
”Ödlorna fortsatte dricka gin och vejpa och jag släckte lampan igen för jag blev lite ångestfylld av deras ansikten, jag vill liksom inte råka kränka dem genom att stirra på de smala näsborrarna och kalejdoskopögonen.”
”Hon brukade säga att hon aldrig skulle tröttna på mitt ansikte. Men det verkar inte stämma för hon tittar inte på mig längre.”
”Hon är aldrig så medveten om sina rörelser som när hon står framför pojkens fönster, som när natten hänger som ett lila skynke ovanför.”
”Jag står mitt i klassrummet. Jag ser på Greken. Greken ser på Lisa. Det var bara igår jag stoppade kortet i hans skåp.”
”Personen framför mig envisas med att dra ner sin stol och krossa mina knäskålar. Jag envisas med att ge honom whiplash, och skjuter tillbaka sätet med kraft från hela kroppen, genom fotsulorna.”
”Trots att det var tidigt och de inte hunnit servera så många gäster var borden belamrade. Koppar med läppstiftsavtryck. Blöta näsdukar. Oanvända servetter. Märkligt, tänkte han, att en människa kan lämna så mycket efter sig.”
”Maj är minnenas månad, det är körsbärsträdens fel: de doftar så drömskt att man inte kan låta bli att vara sentimental.”
”Du sitter naken på alla fyra och studerar dina avbitna fingernaglar under vattenytan.”
”Det är han och jag nu. En stranddag som planerats i förväg utan spontanitet.”
Jag avslutade det som påbörjats. Ingen avslutade något för mig. Det fanns så många kvar som skulle dö, och ändå blev det aldrig min tur
”Ägget verkade stirra på mig”
”Sofia var en som alltid kom undan, hade sett till att konstant ha en lämplig avledningsmanöver i skjortärmen.”
Hade vi varit 10 år äldre skulle vi ju aldrig lärt känna varandra
”Jag skopar sand över min kropp, drar sarongen över ansiktet, gosar ner rumpan i det fuktiga underlaget och väntar på skymningen”
”Ville säga att jag tyckte de var vackra. Jag ville. Ta lite i deras hår och minnas någon annan”
Mellandagsläsningen är här.
nån sa att allt verkligt är vackert och jag ba va
”Det gick stötar genom hans kropp. Starka stötar, okontrollerbara stötar, stötar som fick nittio kilo alkoholosande kött att spastiskt kastas runt i sängen”
Läs Ludvig H. Sandell som skrivit prosa om en utekväll i Göteborg / Sveriges död!
”Jag kände mig allt närmare det blöta gräset som var så grönt, samma färg som ett nymålat staket skulle haft”
