”Den dagen tog jag en stor orm och vred nacken av den innan solen gick ned.”
Ute väller solljuset fram ur gliporna mellan molnen. Morfar sjunker ner på knä i grönsakslandet. Ryggraden expanderar som en räls under tröjryggen.
Jag kände omedelbart igen rösten, lätt raspig på gränsen till överlägsen men samtidigt faderligt trygg. Den flöt upp som en flaskpost från en ungdomstid utan bekymmer.
”Han har målat munnen oproportionerligt stor och osannolikt glad. Men det fina i att bygga sin egen är att man får välja själv. Och får han välja själv ska hans vara gladast och snällast i världen. Mungiporna slutar uppe vid öronen och de är målade i röd permanent tusch så att de omöjligt kan halka ner. Alltid glad. Aldrig arg.”
I fjärde delen av litteraturredaktionens vinterserie vandrar Amandus Gustafsson en poetisk färd genom Malmönatten.
”Det finns två sätt att överleva en dag: att acceptera att den pågår, eller att drömma sönder den i bitar. Hon väljer båda alternativen.”
”Allt är utdraget ur proppskåpet. Propparna ligger strösslade över hallgolvet, några i skor, några på mattan, några i korgen med halsdukar. Nu är hennes lägenhet en samling svarta konturer och hon kan äntligen försöka slappna av.”
”Kvinnan i de vita byxorna ropar på Marcus och Martinus utanför fönstret. När bröderna hör sina namn skäller de. Det känns som ett svek.”
”Mellan stammarna glimmade havet till, vassruggarna svajade lojt, och du tänkte att allting såg precis ut som på bilderna han visat. De där han som barn stod bredvid en röd uppblåsbar plastbåt, med bar överkropp och små badbyxor som hasat ner till knävecken.”
”Det hela var med andra ord ett enda stort misstag, men vad gjorde man inte för att få in en fot i TV-branschen.”
”Alla rörde sig i en noggrant koreograferad dans genom staden. Tillsammans men ensamma. Kim var osynlig”
Katten sover i fönstret. Hugobarnet väntar på det oundvikliga. Att det kommer hända redan innan det tagit sin början.
KULT Magasins födelsedagsvecka är i full gång, och idag fortsätter firandet med att lyfta fram några av våra skribenters och insändares bästa noveller från åren som gått.
”En dag märkte jag att mina byxor hade börjat sväva fritt kring mina höftben. Det var förstås en stor vinst för den ätstörda. Men en grym förlust för killen som ville ha något att ta i.”
”Jag öppnar vår gamla sms-konversation och hinner skriva: har du kommit hem än? Innan jag ångrar mig. Visst skulle han skriva om han kommit hem till Sverige?”
”Hans vaknade upp sömndrucken i sin säng och insåg att han hade förvandlats till en råtta. Han fann sin nya bruna köttkostym skaplig: Det var som så smidigt att i stället för två ben nu ha fyra.”
”Om hon blundar kan hon stryka fingertopparna längs de buktande väggarna, se fingrarna bli svagt randiga av färg.”
”Mitt försommarjag vill följa efter henne, slänga mig på mina bara knän på torget, imitera jesusstatyn därute, dö för att hon ska glömma mina synder”
”Adriana stirrade ner i sitt knä. Jag hade ingen aning om var jag skulle titta. Det kändes helt orimligt att befinna sig där vi var. Vad fan gjorde vi här liksom?”
”Ödlorna fortsatte dricka gin och vejpa och jag släckte lampan igen för jag blev lite ångestfylld av deras ansikten, jag vill liksom inte råka kränka dem genom att stirra på de smala näsborrarna och kalejdoskopögonen.”
”Hon brukade säga att hon aldrig skulle tröttna på mitt ansikte. Men det verkar inte stämma för hon tittar inte på mig längre.”
”Hon är aldrig så medveten om sina rörelser som när hon står framför pojkens fönster, som när natten hänger som ett lila skynke ovanför.”
”Jag står mitt i klassrummet. Jag ser på Greken. Greken ser på Lisa. Det var bara igår jag stoppade kortet i hans skåp.”
”Personen framför mig envisas med att dra ner sin stol och krossa mina knäskålar. Jag envisas med att ge honom whiplash, och skjuter tillbaka sätet med kraft från hela kroppen, genom fotsulorna.”
”Trots att det var tidigt och de inte hunnit servera så många gäster var borden belamrade. Koppar med läppstiftsavtryck. Blöta näsdukar. Oanvända servetter. Märkligt, tänkte han, att en människa kan lämna så mycket efter sig.”
”Maj är minnenas månad, det är körsbärsträdens fel: de doftar så drömskt att man inte kan låta bli att vara sentimental.”
”Du sitter naken på alla fyra och studerar dina avbitna fingernaglar under vattenytan.”
”Det är han och jag nu. En stranddag som planerats i förväg utan spontanitet.”
