Recensioner

När scenkollektivet Rostvit tar sig an Boccaccios 1300-tals verk blir sexualitet och synd till huvudämnen.

Det fula och självupptagna får ta plats i Örjan Anderssons uppsättning av Ibsens vandringsdrama på Folkteatern i Göteborg.

När Gardells epos Torka aldrig tårar utan handskar blir till musikal är inget öga torrt. Christine Gandal har fått sitt hjärta utslitet och dessutom lärt sig något.

När Shakespeares klassiska komedi intar Göteborg Stadsteaters stora scen så är det farsen som imponerar mest.

Avgrunden ställer fler frågor än ger svar. Filip Lindgren känner hur hans muskler blir blytunga på Teater Giljotin.

I Uppsala Stadsteaters verklighetstrogna pjäs imponeras Sara Forsberg av skådespelarinsatser men får ömsom för mycket av det goda.

Regissören Timofey Kuliabin tar hjälp av AI-genererad intervjuteknik, bruten kronologi och en psykedelisk scenografi. Axel Jondelius ser ett hypermodernt drama där stil och form tar över berättelsen.

Christine Gandal tror sig vara sjuk på Lorensbergsteatern så många gånger hon får rysningar av Så som i himmelen.

När Axel Jondelius ser den nyskrivna pjäsen är språket abstrakt och monologerna saknar riktning. Behållningen blir skådespelarinsatserna och dynamiken mellan far och son.

Sveriges bästa tenor glänser när Chicago iklär sig lekfull skrud på Oscarsteatern. Ibland blir det dock för lekfull och för otajt.

I Lisa Aschans teaterdebut ”En mycket liten människa” på Göteborg stadsteater skildras födseln med såväl smärta och humor. Bitvis genialiskt menar Emma Aurora Vehre.

Teater Plan A får KULT Magasins recensent Axel Jondelius att glömma att bråket på scen inte är hans eget.

När den fria teatergruppen Turteatern intar nationalscenen med sedvanliga tokerier ser Filip Lindgren en mysig föreställning som bjuder på stor berättarglädje och kåta jungfrur.

I en dystopisk framtid regerar en mästare över såväl undersåtar som kackerlackor. ”I’m Just a Symptom of a Moral Decay” imponerar på Alice Berg Jansson.

När den hypade regissören Yael Ronen tar med sig sanningsbegreppet till Dramatens stora scen ser Alice Berg Jansson en övertydlig föreställning som snålar med tolkningsutrymme åt sin publik.

Stadsteatern räknar ner till valdagen med den Based on a true kommunalpolitisk storyn Alingsåschatten. Ginbarer, sexhån och svingande från kristallkronor utlovas.

Klara Kirk har sett en true-crime-föreställning där den finlandssvenska teatergruppen Blaue Frau med hjälp av PowerPoint och neongröna pennor löser en av feminismens största gåtor.

När Creators Society placerar vittnesmål om migrationspolitik på scen rörs Valdemar Tegeström Wolgers till tårar och påminns om teaterns viktiga roll i dagens uppsnurrade debattklimat.

När scenkollektivet Autodramatik bjuder in till fest är det med 90-talets ironiska tidevarv som soundtrack.

När stadsteatern ger sig på Moliére saknar komedin både rytm och relevans.

Även om nyuppsättningen av Jean Austens verk inte är för den som vurmar för välskriven dramatik så bjuder den på Marie Lousie Ekmanska kvaliteter.

Frigruppen Teater Östfronten hänför Christine Gandal med sin svängiga musikal om ekonomen Milton Friedman.

Alice Berg Jansson applåderar Lilja Fredrikssons fysiska monolog på Teater Brunnsgatan4 som sträcker sig från tillvaron i livmodern till de sista andetagen.

När Stockholm Stadsteaters parkteater sjösätter årets flaggskepp blir satiren stundtals så diffus att det råder osäkerhet om vem man svingar mot.

När Lena Anderssons prisbelönta roman kliver upp på Uppsala Stadsteater gör den det med egna ben. Alice Berg Jansson har sett en pjäs som benar i de bottenlösa frågorna om vad det innebär att vara människa.

Teater Fatals tvångsmässiga tjejsyndrom undersöks grundligt av Hedda Sonnegård.

När Gerturd Larssons pjäs ”Mecenatens återkomst” når Dalateatern slås Matilda Blomquist över hur rolig kulturkampen kan vara.

Mellanrummet mellan liv och död tänjs då en gammal kinakrog vid Göteborgs hamn agerar spelplats åt den nyskrivna pjäsen Ship Song. Agnes Kovács Modin har sett ett melankoliskt utforskande om att lämna.