Krönikor

Del 1 – introduktion. Matilda Blomquist ger sig ut på en upptäcktsfärd bland dalarnas ”bygdespel” – en kollektiv, musikalisk teaterform som förblir sitt formspråk troget.

Med publik som huvudaktörer på Stora Scen och Lars Von Triers symboltunga kammarspel som föremål för omtolkning osäkrar Dramaten sin höstrepertoar 2026 – en skräckvandring enligt Hedda Sonnegård,

En mossig relik från en svunnen tid eller högaktuell i dagens amerikanska kulturklimat? En av pionjärerna för det moderna amerikanska dramat – Tennessee Williams skärskådas av Svante Håkansson.

Instutitionsteatrarna tycks älska att skildra ångest men var går man för att på allvar bli skrämd? Filip Lindgren suktar efter jumpscares och söker svar bland berg- och dalbanornas elaka clowner.

Hon var provokatören som genom sin dramatik vädrade sin psykiska ohälsa. Bespottad av kritikerna under sin livstid och hyllad efter sin bortgång. Klara Kirk skriver om Sarah Kane – en dramatiker som förenade det attraktiva och avskräckande.

Fem år efter sin död förblir Lars Norén en av landets mest uppburne dramatiker. Hedda Sonnegård riktar förstoringsglaset mot en författare som var närmast besatt av det mänskliga lidandet – något som ofrånkomligen ledde honom till Förintelsen och Auschwitz.

På diverse kultursidor har Dramatens dansföreställning Das Kapital sågats till fotknölarna. Rebecka Bjuremalm undrar om inte den upplevda tristessen inte i själva verket är det verkliga förkroppsligandet av Karl Marx teori.

Med poesin som vapen kom Kristina Lugn (1948 – 2020) att bli en av landets mest säregna dramatiska röster. ”En författare som öppnade upp det absurda och tragikomiska”

Under dagens algoritmer får vi allt serverat men kan det vara så att verklig konstnärlig njutning uppstår när vi själva får välja vad vi ska känna?

Vem är egentligen den nobelprisvinnande dramatikern som ”ger röst åt det osägbara”?