Tio år har gått sedan Sherihan släpptes – albumet som gjorde Cherrie till ett namn inom svensk RnB. För en vecka sedan presenterade hon IFTIIN, en platta som är så träffsäker och rätt. Titeln betyder “ljus” på somaliska, och det är precis vad skivan utstrålar – en varm, ärlig glöd som lyser upp utan att blända.
Redan från första spåret, VÄLKOMMEN, är det tydligt att någonting speciellt är på gång. Låten bär på subtila Sade-vibbar – smygande, elegant och självsäker. Och helt rätt i tiden. Cherrie har nyligen pratat om RnB-musikens plats i nutiden, och menar att den ofta väljs bort till förmån för mer lättlyssnad och kommersiell musik. Men som titeln bokstavligen indikerar erbjuder introspåret VÄLKOMMEN ett rum för både inbitna RnB-lyssnare och nykomlingar. Den är svängig och medryckande, lättlyssnad men utan att kännas tråkig. Det är en mjuk öppning som sätter stämningen perfekt. Kombinationen av intimitet och coolhet är svår att få till, men här sitter det som om det var Askungen som stoppade ner fossingen i glasskon.
Något som utmärker Cherrie är hur universell hon är som artist. Det är inte svårt att förstå att hon har slagit igenom internationellt och samarbetat med artister som Alicia Keys och Kehlani. Hennes närvaro är så genuin att den känns över alla språkbarriärer. Rösten är lika mycket ett instrument som den är ett berättarverktyg. På HABIBA sjunger Cherrie på somaliska – samma sång som hennes moster, också sångerska, brukade sjunga för henne som barn. Det är melodiskt, skickligt, poetiskt och innerligt. Språket spelar ingen roll, känslan går rakt in ändå.
Produktionen är genomgående fenomenal. Den känns lyxig, men aldrig överarbetad. Introt i SACRED kombinerar psych och RnB-groove som påminner lite grann om soundet på plattan Drunk av Thundercat. DECENNIER är toppen om man saknar 00-talets RnB, beatet väcker minnen av Brandys och Aaliyahs storhetstid.
Genom albumet hörs olika hyllningar till kvinnorna i Cherries liv. På PAUS skildrar hon den kris som samhället tvingar på kvinnor i trettioårsåldern när de saknar partner och barn. För att bryta sig ur känslan av otillräcklighet och rotlöshet drar hon ut med sina tjejkompisar på biltur i sin Bentley coupe. Hon ringar in den trygghet och försäkran som väninnor, eller en känsla av systerskap, erbjuder: “Jag har ingen plan / Men e med min liga”.
Med sitt återbruk av 00-tals influencer är IFTIIN uppfriskande. Samtidigt är det förvånande att det känns så pass spännande och intressant. Sedan flera år tillbaka har Y2K fått bre sig ut över nästan alla populärkulturella domäner – från gamla digitalkameror inom fotografin till återtåget av lågmidjade jeans hos klädkedjorna. Musiken har släpat efter lite grann, men Cherrie lyckas effektivt plocka upp stafettpinnen och pinna vidare. Det här borde det finnas mer av. IFTIIN är ett album som inte enbart markerar ett jubileum, utan en fortsatt rörelse framåt.
