”Riktade insatser i all ära, men vi behöver också prata om strukturen som insatserna sätts in i”, skriver Linnea Sjöberg.
”Själva intresset unga har för kristendom grundar sig i kyrkans ointresse för individen.”
I USA kan man bli rik på att dissa ”PK-etablissemanget” i sin musik. Hur ser det ut i Sverige?
”Jag menar, har inte barnen blivit precis det ni uppmuntrade dem att bli?”
”Vi väljer vilka som representerar oss, inte vilka som blir representerade.”
”Det enda som inte krisar verkar nästan vara krisen själv.”
Jag har aldrig känt mig så oönskad i Sverige, landet där jag är född och uppvuxen, som jag gör nu, skriver Daniel Miettinen-Singhateh om valet.
NGBG-festivalen får mig att inse: generation Z har missat Malmö. I helgen går NGBG-festivalen av stapeln i Malmö, för tionde och kanske sista gången. Johanna Ihse skriver om en festival, och en stad, som inte längre är till för unga. En gång om året sätter Malmös samlade befolkning sin fot på Norra Grängesbergsgatan. Det är […]
”I januari hyste jag fortfarande ett litet, optimistiskt hopp om att kulturpolitiken skulle bli en valfråga”, skriver Nathan Carlshamre
Vegetarianer har blivit en utdöende art – nu är det köttministrar och flygresor i varenda flöde.
”Varför ska man satsa på att försöka få röster från 10% av Sveriges befolkning, när man kan få dem av resterande 90% istället?”
”I romanklassikern Röda rummet från 1879 visade han hur hyckleri kan döljas bakom fina ord och tomma anekdoter. Känns det möjligen igen? I denna valrörelse?”
”Slaget om framtiden på Debaser är en kväll för de redan invigda”, skriver Rebecka Bjuremalm.
”När ett par vanliga solglasögon lika gärna kan vara en kamera, förändras villkoren för den som rör sig omkring dem”, skriver Olivia Karlsson Lexberg.
Under Almedalsveckan, bortom partitorget där alla partier har tydliga representanter, dominerades gatubilden av Sverigedemokraternas profilprodukter.
Vissa platser har sina egna naturlagar. Almedalsveckan är en sådan.
Till och med Hailey Bieber har bytt clean girl-regimen mot cigg.
Tvåsamhet börjar allt mer likna en budgetstrategi.
Rebecka Bjuremalm undersöker om den den rykande pappersmuggen – dagens symbol för vardagligt slöseri – i själva verket kan vara ett uttryck för en större längtan.
Det säger onekligen något om vår samtid att den här trenden dyker upp efter att vi så länge har levt med sociala medier och den chimär till perfekt yta som visas upp där.
Ju mer det ser ut som att de försöker, desto mer avtändande blir det.
För att parafrasera en aktuell reklamkampanj: Att sucka över ”dagens ungdom” hjälper lite, att stärka demokratin hjälper mycket.
Trygg, maskulin man söker intellektuell manic pixie dream girl – ett tecken på öppet sinne eller en manifestation av uråldriga patriarkala strukturer?
Världsstjärnan tog Puerto Rico till USA:s nationalhögtid – Daria Spitza bryter ner framträdandet bit för bit.
4 av 5 svenskar har en obetald Klarnafaktura, och vi har lärt oss att tro att saker gör oss lyckliga. Samtidigt blir drömmen om det enkla livet allt tydligare, skriver Olivia Karlsson Lexberg.
”Jag börjar misstänka att vi inte lever hälsosammare än våra föregångare, utan att vi helt enkelt är tråkigare”, skriver Max Gazi Bergqvist.
Trump pratar om häxjakt och under hashtaggen #WitchTok blandas feminism med krimskrams.
I 365 dagar har vi skrivit och i lika många dagar har ni läst – och vissa artiklar har ni läst lite extra mycket.
