En föreställning, två snarlika kvinnor, men helt olika scenupplevelser. Mellan akterna i ”Kassörskans glömda blommor” reflekterar Agnes Kovács Modin över ifall det är samtal och reflektion som dagens historieberättande saknar.
När Gerturd Larssons pjäs ”Mecenatens återkomst” når Dalateatern slås Matilda Blomquist över hur rolig kulturkampen kan vara.
Mellanrummet mellan liv och död tänjs då en gammal kinakrog vid Göteborgs hamn agerar spelplats åt den nyskrivna pjäsen Ship Song. Agnes Kovács Modin har sett ett melankoliskt utforskande om att lämna.
Med såväl storslagna som minimalistiska uttryck har tre internationella scenverk satt fingret på den globala världsordningens brytningstid. Klara Kirk har sett riksteaterns festival REACT.
Hur intern kan egentligen en teaterföreställning få vara? I Svensk Humor på Teater Brunnsgatan 4 blir Filip Lindgren frågande över vem Elis Monteverde Burrau egentligen är?
100 år efter sin död har den litterära tungviktaren Ellen Key återuppstått på Tensta Konsthall. Afaf Mohamed har sett en timmes föreställning präglad av passion och musik.
Med sex, skönhet och kaos som huvudingredienser får Kulturhuset Stadsteaterns ”Fröken Julie” Strindbergs obehag att lämpa sig väl för 2026.
Stark igenkänning utlovas för alla som nån gång slitit i serviceyrken. Axel Jondelius har sett en välkomponerad humorshow av malmö-frigruppen Teater Tigerlilja.
Ingen går fri när den vita cismannen, tillika Ibsens Torvald, går loss mot sin samtid.
Filip Lindgren häpnar över en oengagerad text, men anar himlaharpan när regin får ta ut svängarna i ”I lodjurets timma” på Aliasteatern.
Den malmöbaserade frigruppen Teater Plan A lyckas balansera humor och allvar i Struken, en pjäs om teaterhögskolans antagningsprocess. Axel Jondelius har sett en föreställning som omfamnar något igenkännbart för alla som någon gång kämpat efter en dröm.
När ett av science fiction-litteraturens största verk tolkas på Dramatens lilla scen brister text, spel och regi till ett för Matilda Blomquist sällan skådat haveri.
När Hjärter fem intar Bonniers konsthall imponeras Isabel Dahlgren över frigruppens växelverkan mellan komik och obehag.
Kokko-dans och familjekaos när Martina Montelius text omtolkas på Backa Teater. Agnes Kovács Modin har sett en stimmig men sevärd föreställning.
Med publik som huvudaktörer på Stora Scen och Lars Von Triers symboltunga kammarspel som föremål för omtolkning osäkrar Dramaten sin höstrepertoar 2026 – en skräckvandring enligt Hedda Sonnegård,
Mer yta än substans då ”Cullberg, Exposure” får nypremiär på Stockholm Stadsteater. Alice Berg Jansson har sett en föreställning som inte väjer undan för det explicita.
När den norske dramatikern Monica Isakstuens drama får Sverigepremiär på Göteborgs Stadsteater så hänförs Klara Kirk av en iscensättning som med enkla medel når bortom klichéerna.
Om man är nyfiken på dans eller bara vill känna sig kreddig uppmanar Alice Berg Jansson att ta dig till Moderna DansTeatern för Philip Berlins La Ronde.
Gathenhielmska palatset välkomnar August Strindberg och hans tre fruar då den Göteborgsbaserade frigruppen dramatiserar deras brevkorrespondens.
I scenkonstredaktionens gemensamma påskägg hittar ni läckerbitar som allas vår manic pixie dream girl Kristina Lugn, cirkuskonster i Göteborg och tips till kulturnatten i Stockholm!
40- möter 80-tal på Kungliga Operan då deras balettkompani tolkar Serge Lifar och William Forsythes verk – tekniskt briljant men inte så mycket mer.
En mellanmjölks-version av Ibsens Ett Dockhem som misslyckas att förvalta sin egen potential – Matilda Blomquist har sett ”Handbok för husmödrar” på Dalateatern.
Det ökända kärleksparet Bonnie och Clyde är tillbaka – denna gång på Uppsala Stadsteaters scen.
Med den nyskrivna pjäsen ”Göteborgskravallerna” öppnas stadens sår från 2001. Doris Kapla hänförs av ensemblen som rör henne till tårar och saknar ett tydligare politiskt ställningstagande.
När Sveriges sista magiker gör entré på Folkteatern i Göteborg är det som komiker och storyteller Agnes Kovács Modin berörs som mest.
I samtidsaktuella Hekabe på Göteborgs Stadstater riktas fokus mot det meningslösa mördandet. Trots vackra tablåer skapar formen distans i en föreställning som inte lyckas verkställa sin egen intention.
När Meidal och Ohlin återvänder till Dramatens Stora scen med Moliere som stoff blir det både kaotiskt och cringe.
En mossig relik från en svunnen tid eller högaktuell i dagens amerikanska kulturklimat? En av pionjärerna för det moderna amerikanska dramat – Tennessee Williams skärskådas av Svante Håkansson.


