Hon var provokatören som genom sin dramatik vädrade sin psykiska ohälsa. Bespottad av kritikerna under sin livstid och hyllad efter sin bortgång. Klara Kirk skriver om Sarah Kane – en dramatiker som förenade det attraktiva och avskräckande.
När Ö2 scenkonst gör drama av en studierektors ambivalenta tillstånd påminns Filip Lindgren om såväl Shakespeare som Susanne Reuter.
När Cirkus slår upp portarna för feministisk Shakespeare remake är det främst låtlistan som får Christine Gandal att glömma all cringe dialog och tunn storyline.
Då Lars Noréns familjeepos Natten är dagens mor återvänder hem till Malmö Stadsteater golvas Axel Jondelius av en av de starkaste teaterupplevelser han haft.
När William S. Burroughs text och Tom Waits musik strålar samman i ny tappning på Folkteatern i Göteborg, blir resultatet en mörk sagostund som Agnes Kovács Modin aldrig vill ska ta slut.
När Marie Göranzon och Krister Henriksson går upp i duell på Scalateatern är det ironin som regerar, Hedda Sonnegård har sett en föreställning som river ner skrattsalvor på bekostnad av den existensiella ytan.
Trots vackra stycken och pampiga intermezzon tycker Filip Lindgren att något ekar tomt på Kungliga Operans nypremiär av Franz Schrekers ”Der ferne Klang”.
Det smusslas i midsommarnatten då den Göteborgsbaserade frigruppen Revet har premiär för ”Jag spänner upp himlen med egna händer” – en monologföreställning som valt att rikta fokus mot köksan Kristin i Strindbergs klassiker.
Med lekfullhet, musikalitet och nära kontakt med publiken lyckas Jesperspexets massiva ensemble få de grekiska myterna att leva.
Med hejarklackar, sångare på löpband och en kontrabasist som gör sit ups bjuder Dansens Hus på ett batteri av energi värdig att konkurrera med de olympiska spelen.
Frigruppen Banditsagor återvänder till Inkonst för en pjäs om artificiell intelligens, mekanisk distans och mänsklig sårbarhet.
När Dramageddon tar sig an Anne Carsons pjäs om falskhet och äkthet applåderar Klara Kirk en uppsättning som får illusionens moln att lyfta.
Spänningen är stor när Milo Raus rage får sin urpremiär på Dramaten. Alice Berg Jansson har sett en suggestiv föreställning som gör av Bergman och för tankarna till filmmediet.
Kärleksbegreppet glider Axel Jondelius ur händerna när Ivan Vyrypeavs poetiska text kommer till liv på Malmö Stadsteater.
Fem sambos gör upp mot en maktfullkomlig despot när Göteborgskollektivet Teater Tunga har premiär för Sanering.
Trots att Helena Bergström briljerar som bokkastande mor har Filip Lindgren svårt att köpa traumadumpningen på Dramatens Lilla scen.
I den andra delen av Folkteaterns exposé över kvinnans faser ställs fokus på döden. En intim upplevelse enligt Agnes Kovács Modin.
Med en stjärnspäckad ensemble lyckas Göta Lejon med konststycket att göra dålig teater bra. Christine frågar sig dock om alla grepp verkligen är nödvändiga för att föreställningen ska uppfylla sitt syfte – att få publiken att skratta.
Powerpoint-projektioner, kärlekstungor och guidade museibesök när Göteborgs stadsteater bjuder in till Shakespeare-dvala.
De ansvarar för att scenrummen får färg och kommer till liv, men vad gör egentligen en scenograf? Axel Boberg Ragnerstam berättar om ett yrke som präglas av lekfullhet.
Trots ökat publiktryck minskar pengarna, vad beror det på? Utöver att grubbla på det delar redaktionen ut nyårslöften om allt från friteatrar till att hålla sig lugn i Dramatenbaren.
Årets sågning och bidrag till Sveriges kulturkanon – Här är några av KULT magasins mest uppmärksammade recensioner från 2025.
Döläcker estetik och en ombearbetning av texten som lyckas med konststycket att vara såväl samtidsaktuell som seriös då Rostvit spelar Midsommarnattsdröm på Orionteatern.
Varför finns det inga stora kvinnliga dramatiker? Den frågan ställer sig Klara Kirk då hon benar ut den österrikiske dramatikern, tillika nobelprisvinnaren Elfride Jelineks gärning för scenkonsten.
I 365 dagar har vi skrivit och i lika många dagar har ni läst – och vissa artiklar har ni läst lite extra mycket.
När H.C, Andersens klassiska saga intar Dalarnas länsteater når man sin unga målgrupp på bekostnad av engagemang från de äldre.
Var går egentligen gränsen mellan teater, performance och live-dokumentär?
När Märta Tikkanens poesi intar Malmö Stadsteater är det kärleksrelationen som sätts i fokus med all svek och destruktivitet som det innebär.


