ANNONS: Annonsera på KULT
I årets första vårmånad ser scenkonstredaktionen fram emot allt från nihilistisk mellofinal till att slippa frysa. Hostningar och videoaffischer utgör irritationsmoment.
Folktro och magi vävs in i det vardagligt mänskliga då gränslandet mellan barn och ungdom utforskas. Matilda Blomquist har sett en föreställning ett hetsande tempo till trots når fram till sin målgrupp.
Mer fest än traditionell teater när den malmöbaserade frigruppen Teater Plan A bjuder in till ”Kvinnofest”.
Med omskrivningar, stroboskopsljus och kanylregn får Personkrets 3:1 ny form i händerna på Alexander Salzberger – ett grepp som för Hedda Sonnegårds tankar till streamningjättarna snarare än Noréns stilistik.
Perverterad fantasi och konfliktlös skildring av ett Sverige som inte finns när porren intar Dramaten. Mer performance än pjäs och Filip Lindgren blir sugen på falukorv.
När Orwells klassiska roman adapteras på Backa Teater i Göteborg är nutidsgreppen avskalade till förmån för egna associationer.
Med Anna Von Hausswolffs stämma och GöteborgsOperans Danskompani på scen skapas ömhet i ett hav av mörker.
Prisad som årets föreställning på stand-up galan och Matilda Blomquist kan inte annat än hålla med. Skoningslöst mot såväl partiledare som publik sågar ”Medborgare Nûjen” sig igenom det politiska Sverige 2026.
När Ö2 scenkonst gör drama av en studierektors ambivalenta tillstånd påminns Filip Lindgren om såväl Shakespeare som Susanne Reuter.
När Cirkus slår upp portarna för feministisk Shakespeare remake är det främst låtlistan som får Christine Gandal att glömma all cringe dialog och tunn storyline.
Då Lars Noréns familjeepos Natten är dagens mor återvänder hem till Malmö Stadsteater golvas Axel Jondelius av en av de starkaste teaterupplevelser han haft.
När William S. Burroughs text och Tom Waits musik strålar samman i ny tappning på Folkteatern i Göteborg, blir resultatet en mörk sagostund som Agnes Kovács Modin aldrig vill ska ta slut.
När Marie Göranzon och Krister Henriksson går upp i duell på Scalateatern är det ironin som regerar, Hedda Sonnegård har sett en föreställning som river ner skrattsalvor på bekostnad av den existensiella ytan.
Trots vackra stycken och pampiga intermezzon tycker Filip Lindgren att något ekar tomt på Kungliga Operans nypremiär av Franz Schrekers ”Der ferne Klang”.
Det smusslas i midsommarnatten då den Göteborgsbaserade frigruppen Revet har premiär för ”Jag spänner upp himlen med egna händer” – en monologföreställning som valt att rikta fokus mot köksan Kristin i Strindbergs klassiker.
Med lekfullhet, musikalitet och nära kontakt med publiken lyckas Jesperspexets massiva ensemble få de grekiska myterna att leva.
Med hejarklackar, sångare på löpband och en kontrabasist som gör sit ups bjuder Dansens Hus på ett batteri av energi värdig att konkurrera med de olympiska spelen.
Frigruppen Banditsagor återvänder till Inkonst för en pjäs om artificiell intelligens, mekanisk distans och mänsklig sårbarhet.
När Dramageddon tar sig an Anne Carsons pjäs om falskhet och äkthet applåderar Klara Kirk en uppsättning som får illusionens moln att lyfta.
Spänningen är stor när Milo Raus rage får sin urpremiär på Dramaten. Alice Berg Jansson har sett en suggestiv föreställning som gör av Bergman och för tankarna till filmmediet.
Kärleksbegreppet glider Axel Jondelius ur händerna när Ivan Vyrypeavs poetiska text kommer till liv på Malmö Stadsteater.
Fem sambos gör upp mot en maktfullkomlig despot när Göteborgskollektivet Teater Tunga har premiär för Sanering.
Trots att Helena Bergström briljerar som bokkastande mor har Filip Lindgren svårt att köpa traumadumpningen på Dramatens Lilla scen.
I den andra delen av Folkteaterns exposé över kvinnans faser ställs fokus på döden. En intim upplevelse enligt Agnes Kovács Modin.
Med en stjärnspäckad ensemble lyckas Göta Lejon med konststycket att göra dålig teater bra. Christine frågar sig dock om alla grepp verkligen är nödvändiga för att föreställningen ska uppfylla sitt syfte – att få publiken att skratta.
Powerpoint-projektioner, kärlekstungor och guidade museibesök när Göteborgs stadsteater bjuder in till Shakespeare-dvala.
På diverse kultursidor har Dramatens dansföreställning Das Kapital sågats till fotknölarna. Rebecka Bjuremalm undrar om inte den upplevda tristessen inte i själva verket är det verkliga förkroppsligandet av Karl Marx teori.
De ansvarar för att scenrummen får färg och kommer till liv, men vad gör egentligen en scenograf? Axel Boberg Ragnerstam berättar om ett yrke som präglas av lekfullhet.