Tosca-aktuella operasångerskan Elisabeth Meyer tipsar om vägar runt de dyra operapriserna och att vi måste arbeta bort fördomarna som konstformen bär på.
Fascism, skattjakt och mammas födelsedag på Dramatens vårrepertoar 2026 gör att Filip både är nyfiken och benägen att hoppa från tredje raden.
När Ursula K Le Guins novell anpassas för scen ställs jagklyvning och förnekande i fokus.
Brott och straff regissören Oliver Frljic återvänder till Dramatens stora scen med ett hypnotiskt drama om kvinnorollen.
När en operasångerska förlorar rösten i nypremiären av Prima Donna på Kungliga Operan leder det till ett bögbrott som triggar både dödsångest och njutning.
Det blir interaktivt, intimt och lovande men faller i sista akten då Alejandro Leiva Wengers Tunneln spelas på Stadsteatern Vällingby.
Koreografiskt genomtänkt och kvinnlig prägel då den unga kärleken balanseras på spindeltätstunn lina.
Tillståndet av demens skildras både verklighetstroget och med stor finkänslighet av skådespelarna i Malmö Stadsteaters Pappan.
Norénångesten uteblir till förmån för komedi då Bolero får sin premiär på Intiman.
Sveriges nationalscen har blivit ängsliga i att nå den brainrottade Gen Z och tycks offra sin konstnärliga integritet för att nå ny publik.
Mattias Andersson lyckas med konststycket att värna det klassiska och få in det nutida i en enastående Hamlet-uppsättning.
123 Schtunk tar gycklartraditionen till Falun då de dissekerar så väl pjäs som publik.
I ett avskalat scenrum på Göteborgs stadsteater förvaltar regissören Eva Dahlman ”omsorgsfullt och stilsäkert Noréns arv”.
Ett föräldrarmöte urartar och Christine frågar sig ifall hon tittar på teater eller en samtida amerikansk debatt.
Hilda Stenshäll möter Malmöbaserade frigruppen Teater Karmosin som lärt sig navigera i ett kulturklimat som präglas av skärningar. Den första delen av en intervjuserie där tre frigrupper intervjuats.
Ronja Rövardotter på Intiman är en uppsättning som spelar Astrid Lindgren älskarna i händerna även om den ibland är väl våldsam för sin målgrupp.
Carolina Frändes novellbearbetning för scen når inte riktigt hela vägen då 70-talets Malmö demonteras.
Backa Teater når sin målgrupp med sylvass träffsäkerhet – men riskerar att tappa djupet mellan nitar och musikalsång.
Maximteatern bjuder in till fullspäckad minifestival av och för en ung publik.
Med start denna höst utökar vi vår bevakning av svensk scenkonst.
Angelica Liddell provocerar och levererar med sitt högoktaniga drömspel.
Trots det pr-doftande initiativet lyckas China Teatern bjuda upp till en ordentlig fest med färgstarka strålkastare och glittriga paljetter.
Dramaten rivstartar höstens repertoar med en snabbfotad, sexig uppsättning som snarare vänder sig till tiktok-trendspanarna än Shakespearekännarnna.
Frigruppen Hjärter Fem återvänder med en upphottad Oidipusmyt korsbefruktar popcorn-snask med en tusenårig berättelse där både tidlöshet och samtid samexisterar.
Det är med den grubblande konstnären i fokus som Kulturhuset Stadsteatern välkomnar Jon Fosses monolog Så var det till Lilla Scen för sin svenska premiär.
När Alexander Mørk-Eidem tar sig an landsmannen Arne Lygres dramatik gör han det långt ifrån den publikfriande teater som kommit att bli hans adelsmärke – på gott och ont.
Snaskigt triangeldrama till fonden av krig. Aida på Kungliga Operan spelar på det samtida samvetet såväl som åskådarens känsloregister.
”På scen syns bara en slipad humorlogisk poetik.”