Med publik som huvudaktörer på Stora Scen och Lars Von Triers symboltunga kammarspel som föremål för omtolkning osäkrar Dramaten sin höstrepertoar 2026 – en skräckvandring enligt Hedda Sonnegård,

”Frågan är om vi verkligen behöver det här i vår tragikomiska samtid, eller om serien bara fungerar som ett utdraget eko av en tid som förväxlade gränslöshet med frihet?”

Granarnas tid når sin verkliga nerv först när den vågar vara mer än informativ, skriver Amandus Gustafsson.

Rebecka Bjuremalm undersöker om den den rykande pappersmuggen – dagens symbol för vardagligt slöseri – i själva verket kan vara ett uttryck för en större längtan.

På fredag har Biodlaren biopremiär. Agnes Kovács Modin träffar huvudrollsinnehavaren Adam Lundgren och regissören Marcus Carlsson i ett samtal om arbetet bakom det prisade dramat.

Fullspäckat program. Känner mig som ett barn i en godisbutik: för mycket att höra, för lite tid.

För den som trodde att black midi bara var en enda uppvisning i teknisk-brutal progrock är My New Band Believe ett tydligt tecken på att deras kompositioner alltid dolde något mer än så.

Mer yta än substans då ”Cullberg, Exposure” får nypremiär på Stockholm Stadsteater. Alice Berg Jansson har sett en föreställning som inte väjer undan för det explicita.

När den norske dramatikern Monica Isakstuens drama får Sverigepremiär på Göteborgs Stadsteater så hänförs Klara Kirk av en iscensättning som med enkla medel når bortom klichéerna.

Det säger onekligen något om vår samtid att den här trenden dyker upp efter att vi så länge har levt med sociala medier och den chimär till perfekt yta som visas upp där.

Ju mer det ser ut som att de försöker, desto mer avtändande blir det.