”någonstans finns den kärleken religioner har grundat sin tro på / att den är kostnadsfri är en andlig sanning i offentlighetens krympande utrymme / förtvivlat hålls allt nu i en presens man ska arbeta för och konsumera / nu hjärtat finns ingenstans och överallt skjuts ord från poetens olästa blad”

Nya Wuthering Heights ersätter hämnd och tragedi med latex och glittriga paljetter.

Michael Dahnberg fängslas av en nagelbitande deckare.

Trygg, maskulin man söker intellektuell manic pixie dream girl – ett tecken på öppet sinne eller en manifestation av uråldriga patriarkala strukturer?

”Han har målat munnen oproportionerligt stor och osannolikt glad. Men det fina i att bygga sin egen är att man får välja själv. Och får han välja själv ska hans vara gladast och snällast i världen. Mungiporna slutar uppe vid öronen och de är målade i röd permanent tusch så att de omöjligt kan halka ner. Alltid glad. Aldrig arg.”

För två årtionden sedan slocknade en av våra då starkast lysande stjärnor på den svenska litteraturhimlen.

När William S. Burroughs text och Tom Waits musik strålar samman i ny tappning på Folkteatern i Göteborg, blir resultatet en mörk sagostund som Agnes Kovács Modin aldrig vill ska ta slut.

När Marie Göranzon och Krister Henriksson går upp i duell på Scalateatern är det ironin som regerar, Hedda Sonnegård har sett en föreställning som river ner skrattsalvor på bekostnad av den existensiella ytan.

Trots vackra stycken och pampiga intermezzon tycker Filip Lindgren att något ekar tomt på Kungliga Operans nypremiär av Franz Schrekers ”Der ferne Klang”.

4 av 5 svenskar har en obetald Klarnafaktura, och vi har lärt oss att tro att saker gör oss lyckliga. Samtidigt blir drömmen om det enkla livet allt tydligare, skriver Olivia Karlsson Lexberg.

”Jag börjar misstänka att vi inte lever hälsosammare än våra föregångare, utan att vi helt enkelt är tråkigare”, skriver Max Gazi Bergqvist.