”Nair skildrar inte bara rasism mellan majoritet och minoritet, utan också de tabun och hierarkier som existerar inom minoritetsgrupperna själva.”

Jag reser med en vän. Han har lånat mig sin favoritbok Satyricon. Ett absurt verk från antiken som handlar om två unga män som tävlar om en vacker pojke vid namn Giton.

Det är sent på jorden när Daniel Björk inleder sin berättelse i ett samtida Paris, skriver Amandus Gustafsson.

Det säger onekligen något om vår samtid att den här trenden dyker upp efter att vi så länge har levt med sociala medier och den chimär till perfekt yta som visas upp där.

En mossig relik från en svunnen tid eller högaktuell i dagens amerikanska kulturklimat? En av pionjärerna för det moderna amerikanska dramat – Tennessee Williams skärskådas av Svante Håkansson.

Rebecka Bjuremalm undersöker om den den rykande pappersmuggen – dagens symbol för vardagligt slöseri – i själva verket kan vara ett uttryck för en större längtan.

Det ökända kärleksparet Bonnie och Clyde är tillbaka – denna gång på Uppsala Stadsteaters scen.

Med den nyskrivna pjäsen ”Göteborgskravallerna” öppnas stadens sår från 2001. Doris Kapla hänförs av ensemblen som rör henne till tårar och saknar ett tydligare politiskt ställningstagande.

När Sveriges sista magiker gör entré på Folkteatern i Göteborg är det som komiker och storyteller Agnes Kovács Modin berörs som mest.

Ju mer det ser ut som att de försöker, desto mer avtändande blir det.

För att parafrasera en aktuell reklamkampanj: Att sucka över ”dagens ungdom” hjälper lite, att stärka demokratin hjälper mycket.