Christopher Kalfjäll om att skriva ett manus och att kasta bort det. Och varför är det så mycket lättare att skriva en essä än en pjäs?

Ihrman lämnar oss aldrig ensamma utan vallar oss genom utställningen med nyfikenhet och längtan. Hennes natur är varken den som vetenskapen framhåller eller den som bara är vacker; den är oförståelig, kännande och lekfullt grotesk i sitt format, men aldrig utan att förlora fotfästet.

Om man är nyfiken på dans eller bara vill känna sig kreddig uppmanar Alice Berg Jansson att ta dig till Moderna DansTeatern för Philip Berlins La Ronde.

Rebecka Bjuremalm undersöker om den den rykande pappersmuggen – dagens symbol för vardagligt slöseri – i själva verket kan vara ett uttryck för en större längtan.

”’Du kom trots allt’, sa jag och log pillemariskt mot henne när hon öppnade bildörren. ’Ja det är klart. Hade jag sagt något annat?’ ’Nej men man vet ju aldrig. Människor kan ju försvinna hur som helst idag’, svarade jag medan jag startade bilen och körde iväg.”

Hustvedts sorg liknar både dagboken och drömmen. Förfluten tid, framtid och otid blandas samman. Samtidigt är berättelsen, lik drömmen, full av luckor.

Den virala succén gör monoton mikrotonal-rock i dadaistisk skepnad men misslyckas att imponera.

Ryan Murphys nya antologiserie Love Story har nyligen gått i mål, och kärlekshistorien om JFK Jr. och Carolyn Bessette fungerar perfekt som verklighetsflykt.

Gathenhielmska palatset välkomnar August Strindberg och hans tre fruar då den Göteborgsbaserade frigruppen dramatiserar deras brevkorrespondens.

Det säger onekligen något om vår samtid att den här trenden dyker upp efter att vi så länge har levt med sociala medier och den chimär till perfekt yta som visas upp där.

Ju mer det ser ut som att de försöker, desto mer avtändande blir det.