Sexskildringarna är många och mycket grafiska, men aldrig perversa eller sexiga. Snarare fungerar de som effektiva sätt att gestalta Istváns avtrubbade utifrånperspektiv på sitt eget liv.

Jag känner dig inte mer men jag tänker mig när du var vacker och jag tror att du fanns för du brukar säga det när du ringer mitt huvud om kvällarna och jag svarar 

Bildspråket i Elisabeth Hjorts roman är obegripligt, skriver Albert Tullberg Nygren.

Rebecka Bjuremalm undersöker om den den rykande pappersmuggen – dagens symbol för vardagligt slöseri – i själva verket kan vara ett uttryck för en större längtan.

Mellan stressiga slutrepetitioner får Matilda Blomquist samtala med Melody Parker, Jenny M Jensen och Janna Granström – det kreativa teamet som sytt upp Nattorienterarnas nya skrud.

Kvinnorna beskriver hur de kommer tillbaka med få levande ord, så få att de inte räcker till för att berätta om våldet som trasade sönder dem, om tillmälena som fick dem att sluta sig.

När ett av science fiction-litteraturens största verk tolkas på Dramatens lilla scen brister text, spel och regi till ett för Matilda Blomquist sällan skådat haveri.

Adrienne Lenker tog kommando över bandet och gjorde succé med sina våldsamma dynamikförrändringar.

När Hjärter fem intar Bonniers konsthall imponeras Isabel Dahlgren över frigruppens växelverkan mellan komik och obehag.

Det säger onekligen något om vår samtid att den här trenden dyker upp efter att vi så länge har levt med sociala medier och den chimär till perfekt yta som visas upp där.