Att ett album år 2025 har titeln SWAG är lika förvånande som det är väntat att det är just Justin Bieber som står bakom det. Från ingenstans släppte den kanadensiska popstjärnan, som vuxit upp framför allas våra ögon, sitt åttonde album, efter en tid där den mediala uppmärksamheten inte varit den bästa. Från att ha gästat SZA under en spelning där fans spekulerat om han uppträtt drogpåverkad eller inte, till en konflikt med paparazzi som delat åskådare i två läger: Är hans utbrott bara ett bevis på att han är lika mänsklig som oss eller är han farligt nära bristningsgränsen? Oavsett hur han porträtteras i media har hans stjärnstatus nästan varit orubblig sedan Baby släpptes 2010, vilket är smått otroligt – om inte unikt.
När stora artister gör överraskningssläpp är det antingen för att albumet inte har några klockrena singlar att leda det med, att artisten testar en ny musikalisk riktning eller både och. Musikaliskt är SWAG egentligen inte någon ny riktning för Justin Bieber, men det är första gången han hänger sig så mycket till den alternativa R&B:n som han introducerade på samlingsalbumet Journals för drygt 10 år sedan. Till skillnad från det tillstånd Bieber syns i i media låter han åtminstone tillfreds, och enligt Rolling Stone är det här första albumet han har haft 100% kreativ frihet på. Kanske någon procent för mycket i och med att albumet heter som det heter.
Avslappnade R&B-jams avlöser varandra, och även om plattityderna fyller låt efter låt så finns det ingen antydan om att den här musiken är forcerad på något sätt. Det finns också ett släktskap med albumet Changes från 2020 som var ett mer kommersiellt försök till att göra ett konceptuellt R&B-album. Däremot har SWAG ett mognare och mer genomtänkt sound, trots att det nästan är lika tomt på substans. Efter en obekväm och smått skrytig dialog med komikern Druski om att Justin Bieber är vit men att hans soul är svart, kommer vi lite djupare in på hans äktenskap med Hailey Bieber. Ett äktenskap som länge varit ifrågasatt främst med tanke på Justins agerande i olika offentliga sammanhang. På WALKING AWAY öppnar han upp sig om att deras relation självklart inte är smärtfri. Det är ungefär så nära inpå vi kommer innan Peace & Love-festivalen återupptas igen.
Produktionen är genomgående som en 90-talsdröm och drar tankarna till Michael Jacksons senare album, men också till Human Nature. Den där vardagen som man bara sett på film – en tidig morgon i halvdisiga New York, kaffe och morgontidningen från närmaste kiosken innan tuben går till det där halvtråkiga kontorsjobbet som glorifierades till något eftersträvansvärt. 405 ger en exakt den här känslan, men med en nutida och välkommen drum and bass-twist. Det som håller det här albumet tillbaka är känslan av att det främst är en befästning av Justin som en autentisk artist och en vanlig människa på samma gång. Även om musiken på albumet troligtvis kommer som en positiv överraskning för många, överträffar han inte på något sätt sig själv som artist.
Visst, SWAG är ett tydligt album med snygg produktion och självsäker leverans av text, men framför allt sång. Tyvärr låter det som att Justin Bieber egentligen inte har så mycket att säga, eller snarare att han inte vill dela med sig av djupare tankar än att hans kärleksliv är bättre än vad det ser ut. Albumet är också obefogat långt med tanke på att texterna bara skrapar på ytan till något intressant och hur koncentrerad ljudbilden är.
Med det sagt är det här ingen dålig comeback av Justin Bieber. Säger den så mycket? Inte mer än att han är en artist som är mer än sina skandaler, vilket han absolut är hur påverkad ens bild än är av honom. SWAG är en knapp timme av najs vibes, najs produktion och najs sång, men det verkar främst vara ett budskap om att Bieber äntligen är fri från sina tyglar.
