Bianca Kronlöfs satir är varken skarp, träffande eller välskriven
Bianca Kronlöfs Info kring repan är en rörig satir om för många figurer på en vårdcentral. Michael Dahnberg lider genom den prisbelönta skådespelerskans debutroman.
Efter en gedigen och prisbelönt karriär inom nästan alla medier debuterar nu Bianca Kronlöf som romanförfattare. Info från repan, med underrubriken ”En vårdslös satir om vården”, behandlar aktörer och incidenter på en vårdcentral i en annan del av Sverige. Sigmund, hemkommen själasökare och nytillträdd receptionist på mamma Riittas arbetsplats brottas med sin egen inkompetens. AT-läkaren Robin kämpar mot institutionen. Föräldralediga Veronika slåss mot sin ensamhet och en annalkande postpartumpsykos. Det är alla mot alla och alla mot klockan, mot hyrläkare, journalföring, personalbrist och byråkrati.
Sigmund börjar sin karriär med ett antal pinsamma misslyckanden. Han lyssnar inte på introduktionsföreläsningen då han ändå är för bra för det här – entreprenörskapet är bara en självhjälpskurs bort – men dövörat leder till bortkomna patienter, krockade bilar och frånvarande parkeringsbevis. Efter att äntligen, vid 33 års ringa ålder, fått i sig sekundärinformation om Nietzsche och Platon, bestämmer han sig för att styra upp saker i livet och arbetet. Det första blir att ordna just parkeringsbevisen och att nå ut med informationen om dessas närvaro och placering till vårdcentralens personal. Med hjälp av ChatGPT författar han ett stiligt mail och skickar ut det – till samtliga anställda i regionen. Konsekvensen blir en stormande tråd med 1400 deltagare. Hundratals former av ”Ta bort mig” med varierande mängd skiljetecken blandas med invektiv och ironi. För Veronika blir kommunikationen en efterlängtad omvärldskontakt medan den för Riitta och Robin blir bilkön och flugorna från Joel Schumachers Falling Down.
Utöver det mer traditionella berättandet varvas grundtexten med inslag av illustrationer och författarkommentarer. Redan från bokens första sida blir läsaren direkt adresserad och bjuds senare in till att svara på frågor och fylla i tecknade händer och enkäter:
”Hur reagerade du på att Karin lämnade allt och gick?
1. Jag blev glad!
2. Jag blev sur, hon borde stannat och ätit tårta och cider, tänk på stackars Riitta som planerat så fint!
3. Jag håller inte på med såna här lekar. ”
Man blir tillfrågad om huruvida Robin bör förlänga alla mediciner och ombedd att sätta på Missy Elliots [sic] ”One minute man” [sic].
Behöver satir vara kul? Nej. Men vid frånvaro av humor finns det en fördel om den åtminstone är skarp, träffande och välskriven. Info från repan saknar alla dessa element. Trots en uppenbar psykologisk insikt hos författaren blir karaktärerna schablonartade. Det går fort i samtidens patientmöten och snabbare mellan de halvfärdiga perspektivyttringarna. Prosan är ogenomtänkt och spretig med dysfunktionella liknelser som avlöser varandra; bland annat så klämmer Riitta på sin son ”som om han var en dyr drog hon lyckats smuggla över gränsen”. Suckande läser jag inledningskapitlen men efter att ha tvingats kapitulera för romanens premisser följer en stund av acceptansens respit, som sedan genomgående bryts av berättarens du-tilltal med faktarutor och skärmavbildningar. Det är ett grepp som av förklarliga skäl fungerade i Kronlöfs tidigare bok Brev till mannen men som borde ha lämnats kvar innan genrebytet. Bokens klimax bidrar med en tidigare saknad spänning men allt slutar dessvärre i en kladdig sentimentalitet.
Att man som romandebutant inte fullt ut behärskar stilistik är givetvis förlåtligt men att man som komiker fundamentalt misslyckas med att vara rolig är ett desto större problem. Jag ler en enda gång under de 254 sidorna men det visar sig tyvärr vara för att jag hade läst en formulering fel. Bör man lägga tid och pengar på den här boken? 1. Är du masochist? 2. Nej. 3. Jag håller inte på med såna här lekar. Info från repan är ett hönshus av skenande röster med ett brutet tempo. Ett brev från kolonien där de vita sängar stå.
Text: Michael Dahnberg
