Lust och dramatik på Bokmässan – tre författare om kärlek
Ligger ingen på Bokmässan men alla i Frankfurt? Går det att skriva en roman utan människor? Vad hände när Suzanne Brøgger gav hjärtmassage på Det Danske Akademiet? I den första delen av Vendela Lundegårdhs intervjuserie om kärlek och litteratur träffar hon UKON, Agri Ismaïl och Kristoffer Leandoer på Bokmässan.
Ulf Karl Olov Nilsson (UKON)
Hur är läget? Hur känns Bokmässan 2025?
– Jag känner mig lite trött, men det här är ett slags jobb helt enkelt. Än så länge är jag inte helt entusiastisk. Det brukar bli lite roligt på kvällarna ibland. Men att vara här på golvet är ganska segt faktiskt.
Vad tycker du om årets tema?
– Vad är det?
Lust, kärlek och dramatik.
– Tyvärr finns det något slags förnekande i årets tema. Världen är så vidrig och hemsk och temat blir liksom ett försök att fly in i något lika tryggt som inåtvänt.
Du tycker lite happy-go-lucky?
– Ja, det tycker jag faktiskt.
Men vad tänker du själv om de temana i ditt författarskap?
– Jag märker att jag är motsägelsefull. Jag ser det som ett privilegium. Men faktum är ju att lust och kärlek också är sårbara ämnen. De gånger jag tagit mig an det, åtminstone vad gäller sex, så har jag gjort det ganska ironiskt. Det finns några ganska skruvade sexscener i min roman som är avsiktligt pinsamma.
– De senaste åren har jag haft som mål att skriva vackert om kärlek. Det skulle jag verkligen vilja göra. Det är liksom ett evigt, oerhört starkt tema. Om man frågar hundra personer vad som är meningen med livet – då svarar 90 personer kärlek.
Känner du så för att du har börjat bli lite äldre? Att du inte vill skriva lika punkigt om sex och kärlek?
– Ja, det har säkert med det att göra också.
– Å andra sidan. När man skrivit många böcker så kanske det blir mindre farligt. Nä, förresten, det tar jag tillbaka. Det blir nog aldrig mindre farligt.
Kan man göra passion utan kliché?
– Tricket är att ta sig an klichéerna på rätt sätt. Men det är verkligen inte alla som kan det. Målet måste vara att använda sig av kärleksklichéerna på ett nytt och kreativt sätt. Att tvätta klyschorna rena. Göra det möjligt att se dom igen, i hela sin sanning. Det finns ju en anledning att klichéer är klichéer. De har ju ett sanningsvärde.
– Jag skrev en dikt en gång, apropå kärlek, som handlade om typ… Det var liksom från dödsannonser i Göteborgs-Posten. Folk hade skrivit om sina nära och kära som hade gått bort och jag tog de hälsningarna och klippte in dem i dikten. Den är proppfull av klichéer, ”du saknas oss” eller ”du fattas mig” eller ”någonstans inom oss är vi alltid tillsammans”. Min förhoppning var att det, genom att stapla det så där, skulle bli en mycket vacker kärleksdikt.
– Det tror jag att det blev, faktiskt.
Vem hade du helst fastnat i en hiss med under helgen?
– Jag kan berätta om en annan händelse med en hiss på Bokmässan. Det var för kanske tjugo år sedan. Jag stod i hissen med en kompis. Och så kom Tomas Tranströmer i sin rullstol. Det var gott om plats i hissen men hans fru sa: ”Oj, här var det upptaget” och rullade ut Tranströmer. Och jag tänkte nej, nej, det finns ju massa plats.
– Jag sörjer fortfarande att jag inte fick åka hiss med Tranströmer. Han var ju förutom poet också psykolog. Så jag tänkte introducera mig på det sättet: ”Hej, jag är också poet och psykolog.”
Men du träffade honom aldrig igen?
– Nej, det var mitt enda icke-möte med Thomas Tranströmer.
Bra svar på den frågan.
– Tack, tack.
Vad är det mest dramatiska som hänt dig på bokmässan?
– Det var någon som svimmade här, kommer jag ihåg. Det var något som dånade på golvet.
Som dog?
– Nej, inte som dog.
Det hade varit helt sjukt.
– Jag var med om just det en annan gång faktiskt. När jag var på besök i Det Danske Akademiet som inte är lika högtidlig som den svenska. Vi hade käkat middag där och jag var inbjuden som gäst och skulle läsa en dikt efteråt. Jag var väldigt ärad och stolt över det. Men då dog en kvinna under middagen. Kvinnan var över 90-år och hade gjort ett mycket vitalt och piggt intryck. Men hon dog. Och jag gjorde faktiskt själv hjärtmassage.
Oj, vilken hjälte.
– Nja, hon dog ju.
– Så jag brukar säga att jag har gjort hjärtmassage med Susanne Brøgger. Inte på. För Susanne Brøgger tog nämligen sin rock och la under huvudet på den här kvinnan.
– Det var fruktansvärt. Man ska ju ta i skitmycket, och hela den här lilla tunna kvinnans bröst bara gungade.
Finns det någon författare eller konstnär som för dig personifierar lust, kärlek och dramatik?
– Kanske Sofokles Antigone.
Är det möjligt att skildra lust utan dramatik?
– Jag tänker att det kan vara en helt mild lust. En alldeles mjuk och vänlig och ömsint lust. Det vore fint att skildra.
Det måste inte vara dramatiskt?
– Nej, och det är väl underbart.
Kristoffer Leandoer
Hur är läget? Hur känns bokmässan 2025?
– Jag är lite speedad. Det är ett högt tempo. Det är kul att vara på Bokmässan med en bok som folk faktiskt vill läsa [Det är läsaren som skriver boken, red anm]. Alla samtal blir olika för alla människor har ju en egen ingång till att läsa och skriva. Det är extremt personligt, och det är ovanligt kul.
Har du inte känt att folk tidigare år velat läsa dina böcker?
– Jag kanske har sjukt dåligt minne, men jag tycker inte att det har varit så här kul. För mig så känns det här som en självklar bok som skrev sig själv. När jag var klar med Den oavslutade litteraturen så låg den här boken i förlängningen.
– Det är också skönt med en bok som redan i titeln säger vad den handlar. För mig är det ovant att vara så tydlig. Ovanligt pedagogisk.
Jag tycker du är väldigt pedagogisk när du skriver.
– Det ska jag säga till min pappa.
– Jag är lärarbarn och det sitter nog i någonstans, en liten pedagogisk gen någonstans.
Vad tycker du om årets tema?
– När jag först såg det så kände jag, gud vad lökigt, men nej, det är bra. För några år sedan hade jag tyckt att det kändes lite cheap, men i år, 2025, med Gaza, Ukraina och tokerierna i USA så känns det som ett bra tema. Det känns liksom viktigt att åtminstone den här lilla världen av boknördar slår vakt om kärleken.
– Det är provocerande hur böcker och filmer förbjuds på olika sätt för att de är “för explicita”. Kärleken och lusten har nog kvar sin sprängkraft, kanske mer i år än någonsin så: cool, ja, flipp, tumme upp!
Vad tänker du själv om de temana i ditt författarskap?
– Det är läsaren som skriver boken är en bok som är driven av kärlek och lust. Till skapande, till den kreativa sidan i människan, till viljan att möta världen och gå in och svara på världen och ge gensvar. Det är den starkaste drivkraften i den.
– Dramatiken får man i bästa fall på köpet.
Vem hade du helst fastnat i en hiss med under helgen?
– Min fru. Och jag ska berätta varför. Hon jobbar ju för tillfället på svenska ambassaden i Ukraina. Så vi ses inte så ofta. Så jag skulle jättegärna fastna i en hiss med henne.
Vad är det mest dramatiska som hänt dig på Bokmässan genom åren?
– Oh la la. Det är en bra fråga.
– Oj oj, oj.
– Jag har blivit förälskad på Bokmässan, jag har bråkat och gjort slut. Jag har skrivit kontrakt på Bokmässan. Bokmässan var verkligen där saker och ting hände. Jag skulle säga att för 35 år sedan var Bokmässan väldigt mycket kärlek, lust och dramatik bara genom att finnas.
Var festerna bättre förr?
– Det var ju vi som var i en annan fas i livet. Jag ser ju på min dotter att festerna är bättre nu.
– Om du tar en massa hyperkänsliga, socialt ovana människor och sätter dem i en jättestor hall med dålig luft tillsammans. Tillsätt sedan lite alkohol, särskilt gratis alkohol. Där kommer det att hända grejer.
Har du någon favorit bland dina egna karaktärer vad gäller känsloliv?
– Jag har översatt Simone de Beauvoir. Jag tycker hemskt mycket om henne. Hon påminner mig om min mormor.
– Jag översatte en bok av Virginie Despentes som heter Vernon Subotex. Den handlar om en disc jockey som blir hemlös i Paris. På många sätt en rätt korkad typ, men eftersom vi umgicks dygnet runt i ganska lång tid blev jag väldigt förtjust i honom. Han blev som en familjemedlem.
Hur skriver man passion utan kliché?
– Hur skriver man alls utan kliché? Det är svårt. Man skriver och sedan plockar man bort klichéerna. Man kommer att skriva klichéer. Poängen med att skriva utan kliché, eller poängen med att skriva bra överhuvudtaget, är att kunna byta. Att du skriver, för att sedan under regeringsarbetet bli en iskall person, som står utanför och tittar kritiskt.
– Klichéerna ligger ju jävligt nära till hands.
Finns det någon författare eller konstnär som för dig personifierar lust, kärlek och dramatik?
– Marguerite Duras. Hon är ju sådär gränslös och all over the place.
Är det möjligt att skildra lust utan dramatik?
– Låt mig formulera frågan till någonting som jag tänkt på den senaste tiden. Är det möjligt att skriva intressant om lycka? Hur mycket har du läst som handlar om ren och skär lycka? Kan man skriva om en lycklig människa? Finns det några lyckliga människor i litteraturen? Det tänker jag mycket på.
– Jag lovar att det måste gå! Jag ska nästla mig in lite i den frågan. Svaret kanske kommer så småningom.
I nästa bok?
– Jag hoppas det. Måste alltid det svarta vara det mest spännande? Världen blir också som vi läser och skriver den, eller hur? Vi måste kunna tycka att det är spännande med det som är bara bra.
– Och att man känner att vi som skriver har medansvar för hur det ser ut i världen. Att så många tycker att det är läckrare och roligare att vara på the dark side. Det finns en fascination för det. Om vi vill att världen ska bli bättre så kanske vi måste känna att det är spännande att vara i en bättre värld.
Agri Ismaïl
Hur är läget? Hur känns Bokmässan 2025?
– Jag har precis anlänt, så jag har inte blivit mör än. Det känns väl som vanligt typ. Det är alltid lite kontroversiella saker som pågår, som det där vänskapsförbundet Sverige-Israel-grejen. Det är ju helt absurda samtalsämnen det där. Och man bara, ja, bokmässan. [ironiskt] Let’s do it.
Vad tycker du om årets tema?
– Dramatikdelen tycker jag är väldigt intressant. Jag är intresserad av att se hur de löser det. Hur intressant är det att prata med dramaturger, förstår du vad jag menar? De kan inte visa grejen som gör dramatiken så bra. Men vi får se, det är ett spännande tema!
Och kärlek och lust?
– Det är svårt att göra intressant i ett sådant här sammanhang. Man har så kort tid att diskutera någonting som egentligen bara blir intressant om man diskuterar det på djupet. Annars stannar man i det vi alla redan vet. Jag avundas inte de som har seminarier kring det temat.
Vad tänker du själv om de temana i ditt författarskap?
– Jag har undvikit kärlek och lust hittills. En bra sexscen är skitsvår att skriva. Det blir så jävla lätt pinsamt.
– Dramatik… Det är ju bra att lära sig skriva dialog. Jag gjorde ett projekt när jag var typ 16, spelade in en hel fest och transkriberade allt folk sa för att se hur de pratade. Och det funkar inte. Man ändrar alltid på det där i litteraturen. En transkribering av vad folk faktiskt säger blir platt. Jag vill hitta den där magiska förvrängningen av verkligheten som får det att verka verkligt.
Tycker du inte att Hyper innehåller kärlek också?
– Nej.
– Eller kärlek är väl ett grundtillstånd mellan människor. Jag ville inte fokusera på romantiska relationer.
– I en bok måste man ju ha med människor, tyvärr. Det finns en serie, en graphic novel som heter House Stories, där huvudpersonen är ett bostadshus och så följer man folk som bor där. Jag vill skriva någonting som inte har människor i sig. Går det ens att skriva en roman utan människor? Formen kräver liksom människor, såvida inte objekt blir Disneyfierade. Det vore kul att testa.
Kan man skriva lust utan dramatik?
– Ja, det tror jag. Onani är ju lust. Och det behöver väl ingen dramatik? Det kan vara odramatiskt och lustfyllt inom citationstecken. Men jag tror att för det mesta så finns det dramatik med i lusten.
Kan man skriva passion utan kliché?
– Man kan försöka. Typ Batailles Ögats historia, den är ju så jävla vrickad så att den inte innehåller någon kliché. Det är jättemärkligt sex och man blir ju avtänd på det, men det innehåller inga klichéer och är hundra procent en form av passion. En pervers passion.
Vad är det mest dramatiska som hänt dig under bokmässan?
– Jag har nog en del bra skvaller. Det är ju ofta så att man ”träffas och ska skvallra”.
– Förra året kom vi fram till att ingen ligger på Bokmässan. Alla ligger i Frankfurt.
Vad händer i Frankfurt?
– Jag vet inte. Jag har aldrig fått ligga i Frankfurt.
– Det kan hända någonting dramatiskt nu dock, för jag ska ju intervjua Chimamanda och hennes väska har inte kommit från Tyskland. Så allting är lite i limbo. Det är ju inte jättedramatiskt i sig. Eller det beror på vad hon har i väskan. Outfits troligen.
Vem hade du helst fastnat i en hiss med under helgen?
– Åh gud. Folk jag inte känner. Det värsta vore folk man halvkänner, vars ansikte man känner igen men inte kan placera. Det vore hemskt! Folk man känner vill man ju hellre ta en öl med.
– Men främlingar, dels så behöver man inte prestera någonting. Och dels så kanske man kan lära känna någon ny.
Har du någon favorit bland dina egna karaktärer vad gäller känsloliv?
– Systern i min roman, Siver, hon är queer men vet inte om det. Och jag tyckte att det var en intressant grej att försöka skildra. För du som berättare kan inte gå in och säga att hon är det, eftersom hon inte vet om det själv. Jag skrev in väldigt små saker som vissa har fångat upp, andra inte. Det var en kul grej att försöka skriva, någon som inte känner till sin egen sexualitet.
