Vendela Lundegårdh: Bokmässan är så sjukt pick me
00:00 Bloggstart: alla horor ska dö. Clara Cronhielm läser dikt på By Night. Den här prettoironiska lilla sthlmspoesin biter verkligen på fyllan. Meningen “jag vill vara en svan” berör mig plötsligt djupt. Folk står och lyssnar med bubbel och öl. Alla är så himla snygga. Ellika Lagerlöf är särskilt snygg med sin fläta och sin syntax.
00:15 Ganska glest i baren. Jonathan Brott läser poesi i bakgrunden. Köper två öl. Fan va glest det börjar bli måste dra uber xl spring spring. Kristoffer Leandoer höjer näven från baren vid entrén och säger att vi ska hålla fanan högt på gläntas fest.
00:30 Hej glänta man måste testa. Entrévärdarna hånglar med varandra. Jag säger:
– Vad kul att ni är kära.
De säger neej.
01:05 Allis dansar lite så skinnjackegulligt. Väldigt snygg lokal jämfört med tidigare år. Känns som en film-setting, rave möter råtta i kloak. Springer in i en lärare från Litterär Gestaltning som säger ”Äntligen en elev som gått ut”. Massa Valandelever som dansar i ring. Någon i mitten som ska snurra.
01:30 Marit Kapla står och hänger. Lydia Sandgren röker typ jättemkt? Någon häller ner en ljummen öl i mitt glas. Någon säger att hon hatar Beyond Retro i GBG och jag blir kränkt. Tänker på tidigare under dagen när Agri Ismail sa att 50% av hans pressbilder fick kasseras för att hans hund hade stånd. Får liksom inte den bilden ur huvudet? Ett rosa styft hundstånd penetrerar min skalle.
02:30 Är det deppig stämning på Burger King vid järnis eller är det jag som är smashed efter mässan.
03:04 Detta är KÄRLEK, tänker jag när jag tuggar chili cheese i hotellsäng framför Spirited away.
09:15. Vaknar på 22:a våningen på Draken Hotell. Har drömt om att halsa Coca Cola hela natten. Vänder mig om mot Allis ber henne passa den avslagna BK-colan från inatt. Hon säger att den är slut och jag blir orimligt ledsen. Vi försöker koppla in en konstig liten (n)espresso maskin som stod i garderoben. Vart är solen fööööör synd att den är borta.
09:30 Ganska trevlig julkänsla vid frukostbuffén. Konstig tallrik med sill och våfflor och en fet rädisa. Alla här känns som golfare förutom Camilla Hamid. Varför bor jag på hotell när jag bor i Göteborg?
10:30 Järntorget med en noccoburk i handen. Fan vad jobbigt med sol i kisögonen ångrade mig så fort den kom fram.
10:55 Nina Morby mår skit. Vi springer på varandra utanför mässan. Jag säger ”men du är ju så söt!” och förvandlas momentant till en akademigubbe. Får någon obehaglig flashback från inatt när jag frågade om jag fick ta på Allis bröst? Bokmässan: platsen där man blir sin värsta persona.
11:30: Står och snackar med Daniel Gustafsson. Vi pratar väldigt länge om olika ostron. Han hatar att prata om ostron. Det säger han gång på gång. Han vill inte vara en sån kille som förknippas med ostron. Han hatar Fine de Claire.
11:45 Jonas Asp läser ur sin debutroman. Naglar och skuldror och pengar. Alla skriver verkligen böcker om pengar? Han säger att han har övat på sin signatur. Tänker på handstil som performancekonst.
12:15 förstår inte varför Kennet Klemets säger till mig att han debuterar. Han har ju gett ut jättemånga böcker.
12:30 Har ett trevligt samtal med Per Andersson. Han säger att han ska börja läsa Kult Magasin (…hej är du här?).
(Återkommande tanke under dagen: fyfan vad jag spyr på en grej här – hela mässan är så sjukt pick me. Allt är pick me. Att blogga om bokmässan är särskilt pick me behavior. Stämningen är ängslig på en nivå som gör en matt. Kan vi inte bara chilla och ha kul? Vadå vip-rum, haha. Har ni ens sett kön till bibliotekariernas samtal om läslust och folkbildning? Där händer det ju på riktigt. Jag hänger på fel ställen. Så ansträngande att låtsas vara viktig.)
12:45 Minna Höggren har blivit utslängd från Gothia Towers. Jag hittar henne i ett hörn i lobbyn. Hon har varit och sminkat sig på handikapptoaletten i 40 minuter i Child Corner.
13:00 Litteratursällskapet Bröd och rosor har demo utanför entrén. De läser namnen på dödade författare, poeter och journalister i Gaza. Efter varje namn stämmer åhörarna in i ett gemensamt presente.
Är detta den enda riktiga kärleken på mässan?!? Känns så.
Johannes Anyuru läser dikt.
Mässan känns så jävla B och Bu att gå tillbaka till efteråt.
13:45
Chillar med Stefan Sundström i Globala Torgets hörn. Anar jag besvikelse i hans röst när jag säger att jag inte lyssnade på hans panelsamtal? Han säger att han vill spränga hela mässan och att han också gjort det i sitt huvud flera gånger. Han är för chill, en riktig knasboll, drar till med något citat om att vara skitnödig helt random? Bokmässans Gandalf.
14:30
Köper en Walt Whitman-bok och sen tänker jag stopp stopp inga fler böcker, får kleptofingrar vill sno saker. Usch att vara bakis på mässan är riktigt rat girl. Släpar benen bland bibliotekarier och studenter med en plastpåse i handen.
14:42 Oh lord. Göran Greider ler plötsligt mot mig.
15:10 Omg gratisgrejer I love that shit asså. Får glidmedel och kondomer och läppbalsam och hjärtformade pastiller från RFSU efter att ha skrivit Ut ur världen som mitt sexigaste boktips och hängt upp i ett cardboardträd. (spärra in).
15:38 Magdalena Andersson passerar tsm med sina säpovakter intill Jan Lööf som får handskakningar. Klas Östergren går med någon som ser ut som en säpovakt?
16:00 Liv Strömquist säger att det närmsta vi kommer kärleken är ängeln med pilbågen. Det är liksom hennes slutsats efter alla de där böckerna. Det känns som att alla pratar om kärlek som romantisk kärlek? Men var finns alla andra kärlekar var får de plats?
16:30 Måste ha en punch att gå ut på i den här bloggen. Måste prata med högre makter och det är ju en jävla massa präster på den här mässan de går runt med sina små vita kragar och knäpphänder. Bokmässan visar att Svenska kyrkan inte är pank. De har typ abonnerat hundra hektar. Tar typ en sekund att hitta en präst haha.
– Var får kärleken plats?
– I hjärtat.
– Och segrar den alltid?
– Ja, det gör den ju.
FÖR chill präst. Pratar en stund med honom om hans fru och om Nacka (?).
17:30 lyssnar på poesi i mysigt konferensljus med Linda Östergaard.
17:55 Lydia Sandgren ropar på mig när jag är påväg ut. Jag går som en zombie typ helt borta hör ingenting. Hon ska på förlagsmiddag och säger att hon inte hinner läsa igenom min intervju med henne förrän efter mässan. Orkar inte bli upprörd. Lydia är ju för snäll. För känd. För mkt idoldyrkan inblandat där.
18:30 spårvagn hem. Tänker: varför vill man hata Bokmässan? Förlagsmiddagarna är outhärdliga, festerna en mardröm, luften för torr, ljudnivån för hög, minglet rena helvetet. Men alla som väl är där älskar det egentligen. Det är härligt att gnälla. Hade man haft självrespekt, hade man gjort som Mikael Yvesand (han var ändå där men vi alla ägnar oss ju åt någon form av korruption), Tone Schunnesson eller Mattias Timander och sagt “tack, men nej tack” och inte dykt upp. Alla som är något måste klaga på Bokmässan, annars riskerar man att låta nöjd. Och det vore liksom värst av allt.
(Det är lätt att vara ironisk, men roligare att vara glad. Roligare att älska. Roligare att vara öppen och tillmötesgående. Och mitt i allt poserande och ängsliga samtal finns också en annan mässa: jag var ju typ inte ens där. Men jag såg det från korridorerna på plan två. Alla lärare och bibliotekarier, studenter och barnfamiljer. Folk såg ut att ha riktigt kul.)
