Maria Maunsbach: Min generation behövde bearbeta Tinders konsekvenser
Mycket har förändrats sedan 2010-talets feminism. I Maria Maunsbachs aktuella roman En magisk man utspelas en omöjlig kärlekshistoria mellan Jenny och Mikael, en oemotståndlig man som inte kan ta emot kärleken Jenny vill ge honom.
Evelina Emås träffar en författare med fingret på samhällspulsen.
Jag haffar Maria Maunsbach efter ett panelsamtal strax innan lunch. De har pratat om kärlekens kraft, kropp och kaos. Och kaos är det. Varenda människa tycks ha hunnit pallra sig till mässan, utom möjligen de som pimplat gratisvin in på småtimmarna i By nights VIP-lounge kvällen innan. Vi sätter oss i varsin mötesrumssoffa med väldigt höga, ljudabsorberande ryggstöd en trappa upp från mässgolvet. Trots att hon har fullt upp med intervjuer, samtal och signeringar sprider hon ett härligt avslappnat lugn runt sig som smittar av sig även på mig.
Precis som på årets bokmässa är det kärleken som står i centrum i Maria Maunsbachs nya roman En magisk man. I boken möter vi Mikael, en man lika oemotståndlig som han är omöjlig, men vad utmärker en magisk man? Enligt henne är han lugn, rolig, avslappnad och får en att glömma bort att man själv finns, men magin är såklart högst subjektiv.
– Jag vet många som inte alls skulle tycka att Mikael är magisk över huvud taget. Magi är något som uppstår mellan två personer. Man vet ju hur det är när någon är jättekär och visar sin nya kille och så är det bara en helt vanlig person, skrattar hon.
I boken gräver huvudpersonen Jenny i Mikaels förflutna för att förstå, förklara och kanske till och med försonas med tanken att den magiska mannen hon älskar, och som också älskar henne, inte vill ha kärlek på det sättet hon önskar. Mikael är delvis inspirerad av hennes eget liv. Maunsbach berättar att hon lånat drag från sitt ex, men också från fighters hon intervjuat i sin research till boken. Jag undrar om processen av att gestalta Mikael varit försonande även för henne.
– Ja, kanske. Boken handlar ju om att reda ut allt. Att kärleken varit jättestor, men att han inte vill ha den av olika anledningar som inte har så mycket med Jenny att göra.
Men Maunsbach menar också att den handlar om att se Mikael för vem han är.
– Han är sårig inombords och för honom är kärlek det mest obehagliga man kan företa sig och det är inget han vill ha. Det betyder inte att kärleken inte finns, men att Jenny inte kan få det hon vill av relationen.
Mikael förkroppsligar ett väldigt respektfullt och nyanserat porträtt av den klassiska heteromannen. En gestalt som både hyllats och kritiserats, men som nu tycks återvända i kulturen med mer känslomässig nyans och omtanke än förut. Varför vi har tid för honom nu?
– Nu är det snart tio år sedan jag skrev min första bok och då var det ett annat klimat än nu. Jag tycker att jag skrev så himla dåliga mansporträtt då och att attityden kring män var snäv.
Hon fortsätter:
– Jag tror att de böckerna som skrevs runt 2018–2020 av kvinnor i min generation, och förmodligen också mina två första böcker, nog var en del av att processa vad Tinder och liknande kommit med för konsekvenser. Liksom ett svar på den nya tiden och de nya reglerna på den så kallade dejtingmarknaden.
Sedan dess har hennes blick på män förändrats. Det debatteras kring hur vi talar om män och samtalen om mäns psyke har fått ett uppsving både i samband med att terapitrenden tagit fart och med incelfenomenets inträde i media. Hon funderar på om den nya blicken i kulturen är en slags rädsloreaktion i och med att manlig aggressivitet och ilska tar sig fram och blir allt mer synlig. Trots att Mikael inte är en man med den typen av aggressivitet menar hon att hennes porträtt av Mikael kan vara en reaktion mot det extremt polariserande klimatet. Hon upplever att det finns en stor diskrepans mellan det offentliga samtalet och den verkliga världen.
– I de offentliga samtalen framstår det ibland nästan som att män och kvinnor inte tycker om varandra och i synnerhet som att kvinnor inte tycker om den här typen av man.
Hon skrattar och fortsätter:
– Men jag är ganska övertygad om att det inte är så, utan tvärtom att den här typen av man som Mikael är högt älskad och åtrådd. Säkert i topp! Så det här är väl också jag som närmar mig en slags sanning av hur jag tror att det ser ut.
De nyanserade mansporträtten har också betydelse rent litterärt. Hon tycker att det, som författare, också är mer intressant att skildra en mångfacetterad människa.
– Man skulle ju verkligen kunna skriva om Mikael som “en jävla idiot”, men frågan är om det är lönt att säga det om någon och om det verkligen är fruktbart.
Och kärlekshistorien mellan Jenny och Mikael hade kanske inte heller speglats rättvist om den inte tilläts vara så rå och detaljerad som den får faktiskt utrymme att vara.
– Den stora tragedin som jag berättar om är väl att män som Mikael bara har varit i de här väldigt hierarkiska maskulina miljöerna som inte lärt honom emotionellt språk eller att förstå sina och andras känslor. Det tror jag får som konsekvens att det blir så jävla obehagligt att gå in i en kärleksrelation som kräver förändring, ansvar och uppoffring. Hade han varit en annan person kanske han hade velat lära sig det, men han vill inte lära sig och då går det inte.
Men alla förhållanden är inte menade att vara för evigt och Maunsbach berättar att sedan boken släpptes har flera kvinnor skrivit till henne och berättat om magiska män de träffat en tid i sin ungdom.
– De berättar att de magiska männen var deras stora erotiska omvälvande kärleksupplevelse, men det var inte män att leva sitt liv med. Och man kan få ha det också! Ett möte att se tillbaka på och som i efterhand bara ses som otroligt ljuvligt.
Text: Evelina Emås
