Kommissariens löfte är en fulländad roman
Friedrich Dürrenmatt skrev existensiella pjäser och romaner. I Kommissariens löfte ifrågasätter han kriminalromanens logik och visar hur slumpen kan styra människors liv. Vid nyutgivningen menar KULTs Selma Löfman att det fortfarande är en fulländad roman.
Den schweiziske författaren och dramatikern Friedrich Dürrenmatt (1921-1990) var en av efterkrigstidens största tyskspråkiga författare. Hans verk dryper inte sällan av samhällssatir och moralfilosofiska frågeställningar, och han anses vara en viktig företrädare för den episka teatern. Till några av hans mest kända verk hör Domaren och hans bödel (1952), Besök av en gammal dam (1956) – och Kommissariens löfte, vilken utgavs första gången 1958 och nu ges ut på nytt.
Romanen inleds med att författaren själv styr läsaren genom en resa genom Schweiz, närmare bestämt till staden Chur dit han blivit kallad för att föreläsa om konsten att skriva kriminalromaner. Ganska snabbt blir han sedan fråntagen ordet av den pensionerade polischefen doktor H, öppet kritisk till kriminalgenrens uppdiktade konstruktion. Det är också han som fortsättningsvis porträtterar den person kring vilken romanen huvudsakligen kretsar: kommissarie Matthäi, en gång i tiden polischefens bästa mordutredare. När han får hand om mordet på en åttaårig flicka blir han besatt av att hitta mördaren, men trots att han räknar ut allting korrekt lyckas han aldrig gripa den skyldige. Anledningen? Mördaren omkommer i en bilolycka på väg till kommissariens gillrade fälla.
”Med hjälp av metastrukturen bryter Dürrenmatt illusionen och tvingar läsaren ut i existentiell osäkerhet.”
Romanen behandlar flera komplexa teman. Allra främst utgör den en sorts metakritik av kriminalromanen som genre, dess struktur och förutbestämda narrativ. Dürrenmatt låter med hjälp av sina karaktärer skildra verkligheten som en plats som inte låter sig kartläggas enligt logikens lagar, där slumpen existerar och inverkar på människors liv. I den klassiska kriminalromanen står logiken alltid som segrare, och härigenom offras också sanningen för de dramatiska kravens skull. Romanen skulle i det här avseendet kunna kokas ner till ett angrepp på den naiva människan, som griper efter det tillrättalagda och begripliga. Dürrenmatt flätar skickligt samman samhällskritik och mordintrig, utan att för den sakens skull göra avkall på dramatiken.
Med hjälp av metastrukturen bryter Dürrenmatt illusionen och tvingar läsaren ut i existentiell osäkerhet. Detta påkallar uppmärksamhet och reflektion, inte minst kring vem som berättar historien och hur den berättas, vad som tas med och vad som filtreras bort. Romanens två jagberättare blir ett smart tillskott till denna osäkerhet.
Romanen skildrar också hur individens och sanningens komplexitet sällan går att nå enbart genom logiska och vetenskapliga beräkningar. Kommissarie Matthäi förblir i det här avseendet en symbol för det mänskliga och analytiska tänkandet. När övriga poliser väljer att beskylla gårdfarihandlaren som erkänt brottet efter ett tjugo timmar långt förhör – vilken ju därmed rimligtvis måste vara skyldig – ser Matthäi bortom sannolikhetslära och logik. Han granskar detaljerna i den mördade flickans teckning, låter tolka och analysera, och förstår på detta sätt att vissa saker är för väl iakttagna för att bara vara uttryck för ett barns fantasi.
Häri går att utläsa en sorts kritik mot övertron på institutionalisering och organisering. Det är samtidsaktuellt, inte minst mot bakgrund av den allmänna diskussionen om myndigheter som övertyngs av sin egen byråkrati och om vilka värden som riskerar att gå förlorade i samband därmed.
Kommissariens löfte blir en stilmässigt fulländad roman. Språket är avskalat och precist, karaktärerna skarpt iakttagna och återgivna. Också miljöerna är mästerligt skildrade. Berättartekniskt följer romanen de traditionella deckarnas struktur, men låter sig samtidigt kapas av självreflektion och skepticism. Resultatet är en på samma gång spännande och tankeväckande (rekonstruerad) kriminalroman, full av moraliska och psykologiska insikter.
