Månadens VHS: Firefly
Månadens VHS handlar visserligen om en tv-serie, men i tider av motvind kan historien om denna älskade, men kortlivade, rymdvästern ge tröst åt alla som kämpar för något de tror på.
En kort synopsis
Firefly (2002), skapad av Joss Whedon (Buffy the Vampire Slayer, Avengers), är en rymdvästern i dess rätta bemärkelse. Serien utspelar sig i ett framtida universum där Kina och USA smält samman till en kulturell supermakt, och där en brutal centralmakt – The Alliance – styr galaxen med järnhand. På skuggiga bakgator och i ödsliga rymdhörn navigerar kapten Malcolm “Mal” Reynolds (Nathan Fillion) sitt skepp Serenity, en rostig “Firefly-class” (en fiktiv modell på ett mellanstort transportrymdskepp) som luktar mer av förlorat hopp än framgång. Han och hans besättning – en brokig skara smugglare, legosoldater och trasiga själar – lever på att ta skumma jobb och hålla sig undan myndigheterna.
Här finns Mal, cowboy-skurken med ett hjärta av guld, den dödligt lojala förste styrmannen Zoe (Gina Torres), den barnsligt entusiastiska piloten Wash (Alan Tudyk), den revolvertokige knäppskallen Jayne (Adam Baldwin), den horisontvidgande sexarbetaren Inara (Morena Baccarin), prästen med ett mystiskt förflutet, Shepherd Book (Ron Glass), den glada och hyperkompetenta mekanikern Kaylee (Jewel Staite) samt ett syskonpar på flykt från regeringen – den ena ett medicinskt geni (Sean Maher), den andra en psykiskt sargad flicka (Summer Glau) som kanske, bara kanske, är galaxens farligaste varelse.
Firefly är charmig, rolig, spännande och hjärtskärande på ett sätt som få sci-fi-serier lyckats med. Den bygger en värld av skitiga barer och rymddueller, där moraliska gråzoner och lojalitet betyder mer än teknologi och högtravande hjältemod. Serien fick aldrig chansen att blomstra, men har i efterhand byggt upp en stabil fanbase. Den lämnar efter sig en bitterljuv känsla – och en kultstatus som vägrar dö.
“Krossades som en insekt”
Ibland känns det som att vissa serier aldrig fick en rättvis chans. Firefly är en av dem. En rymdvästern med hjärta, humor och en dynamik mellan karaktärerna som bara en Joss Whedon-serie kan leverera. Men istället för att få blomstra blev den brutalt avhuggen efter bara en säsong. Orsaken? En blandning av fel sändningsordning, förvirrad marknadsföring och ett nätverk som inte förstod vad de hade.
För en tid sedan publicerade Isak Löb, mer känd som Fjortisper, ett inlägg på sociala medier om att hans och Emilia Rhenbergs SVT-serie Per och Bettan hade lagts ner. Han uttryckte en ärlig och ofiltrerad besvikelse över beskedet. “Jag vet inte vad vi gjorde för fel” upprepades vid ett par tillfällen – och de orden har sällan känts mer träffande än nu. Lågkonjunktur, arbetslöshet och en allt mer avskalad medie- och underhållningsbransch kan få det att kännas hopplöst för den som vill skapa något.
Om det finns någon tröst, så är det att ett verks brist på rampljus sällan är skaparnas fel. Insatsen är ofta mer än nog. Det är snarare produktionsbolagen och studiorna bakom finansieringen som är notoriska för att köra ner passionsprojekt i diket. Mer än ofta handlar det om att de inte trodde på projektet redan från början, trots att alla förutsättningar för succé fanns.
Firefly finslipade en av de mest unika subgenrerna inom sci-fi: rymdvästern. Det innebär förstås inte att den var först med idén om att slå ihop sci-fi och westerngenren. Star Wars, Cowboy Bebop och 80-talsfilmen Outland är bara några exempel på berättelser som kombinerar western- och sci-fi-troper – sheriffer, mexican standoffs, laglösa antihjältar, anarkistiska småstäder, tågrån, barslagsmål, prisjakter och moraliska dilemman. Men fram tills att Firefly började sändas hade det inte funnits en serie som var lika mycket western som sci-fi. Besättningen på Serenity är så nära rymdcowboys man kan komma, och avsnittens handlingar hade lika gärna kunnat vara manus för Sergio Leone-filmer – med en extra dos äventyr och humor.
Problemet var att Fox inte lät serien vara just det: ett unikt koncept. Som vanligt var det pengarna som styrde, och man trodde inte att serien skulle bli en hit. Istället för att sända pilotavsnittet först – det avsnitt som lade grunden för världen och karaktärerna – valde man att visa det mer actionspäckade tredje avsnittet. Pilotavsnittet visades långt senare. Dessutom satsade Fox varken pengar på marknadsföring eller på en rimlig sändningstid. Att producenter, direktörer och chefer är världsfrånvända är föga förvånande – än mindre att de tar beslut utifrån sin skeva världsbild om att tittare vill ha mer action och mindre substans. De underskattade publiken och trodde inte att ett avsnitt som långsamt bygger upp sin värld skulle kunna tilltala en bred massa.
I en intervju med Zeta Minor Archive berättade Joss Whedon om vad han idag tänker om att Firefly lades ner efter bara en säsong:
“Den lades inte ner, utan krossades som en insekt redan från början. Det var ingen bra matchning med kanalen. De ville inte ha den, de förstod den inte, de marknadsförde den inte, de sände den inte. Dessa små saker ledde till att folk inte tittade på den. Jag har familjemedlemmar som inte kunde hitta den på tv eftersom den hela tiden klipptes ner eller flyttades. Den hade ingen chans från början.”
Fox behandlade Firefly som en gammal hyr-VHS utan fodral – slängd huller om buller i reabacken utan någon respekt för vad den faktiskt innehöll. De sköt sig själva i foten och vägrade att tro på något unikt. När publiken inte omedelbart hängde med drog de ur kontakten och lät tre avsnitt förbli osedda i USA.
Men precis som en kultklassiker som hittar nytt liv i dammiga videobutiker fick Firefly sin revansch. När DVD-boxen släpptes och avsnitten äntligen kunde ses i rätt ordning blev det tydligt vilket svek serien hade utsatts för. Fox trodde inte på publiken. De trodde inte att någon skulle fastna för Whedons unika blandning av rymdvästern, karaktärsdrama och kvicka dialoger. De kunde inte ha haft mer fel.
Fandomen växte, röster höjdes, och Firefly blev större i döden än den någonsin fick chansen att bli i livet. En bitter ironi – men också en påminnelse om att riktigt bra berättelser alltid hittar hem till de som bryr sig.
Varför du bör se Firefly
Musiken: Country + blues + sci-fi = sant. Slidegitarr och twangsång går verkligen hand i hand med raketer och stjärnor. Dessutom har Firefly en av de mest trallvänliga introlåtarna till en serie någonsin.
Berättelsen: Religion, relationer, politik och moraliska dilemman står i centrum i denna berättelse som är lika underhållande som djup.
Konceptet: Konceptet av prisjägande “cowboys” i rymden är väldigt underhållande när det görs rätt. Fans av The Mandalorian har redan fått en försmak av hur bra en västern i rymden kan vara, och kan därför vila tryggt i att Firefly håller samma kvalitet.
Nästa gång i Månadens VHS:
April = påskspecial! Vi backar bandet ett par år innan Firefly kom ut och tar en titt på en av 90-talsikonen Kevin Smiths underskattade filmer.
