Månadens VHS: Death Becomes Her
Har du fallit offer för en ålderskris eller ålderism? Då är Månadens VHS är precis vad du behöver.
En kort synopsis
Madeleine Ashton (Meryl Streep) är en självupptagen och misslyckad skådespelerska – till mångt och mycket på grund av underhållningsbranschens stigmatisering av åldrande kvinnor. När hon snärjer sin vän Helen Sharps (Goldie Hawn) fästman, kirurgen Ernest Menville (Bruce Willis), driver det Helen till ett sammanbrott. Åren går – Madeleine och Ernest är olyckliga i sitt äktenskap och Helen återvänder med en plan på hämnd.
Deras möte utlöser en spiral av avundsjuka, förolämpningar och desperation, tills båda kvinnorna söker hjälp av Lisle von Rhoman (Isabella Rossellini), en mystisk societetsdam som ser betydligt yngre ut än vad hon egentligen är. Lisle erbjuder en magisk dryck som ska ge dem evig ungdom. Men odödligheten har ett pris. Madeleine och Helen faller bokstavligen i bitar. Deras rivalitet blir sedan underhållande grotesk.
Filmen blandar svart humor med banbrytande specialeffekter (något den vann en Oscar för), och riktar samtidigt en vass satir mot Hollywoods fixering av utseende och ålder – framförallt mot kvinnor.
“Åt helvete med naturens lag!”
Att tiden är linjär och obevekligt framåtgående är lika skrämmande som det är betryggande. Det går inte att stanna, spola tillbaka eller välja om. Inget går att göra åt saken, helt enkelt. Livet kan handla om många saker: kärlek, överlevnad, hedonism, vänlighet, kunskap, medmänsklighet, förändring – och, som det oftast handlar om – att ständigt städa upp efter var och varannan megaloman. Men slutmålet för varje levande organism (utom vissa maneter), gigantisk som mikroskopisk, är alltid detsamma: döden. Det är en tanke man gör bäst i att påminna sig själv om – något som Death Becomes Her på sitt satiriska sätt gör föredömligt.
Filmen är mest känd för sina prisbelönta, banbrytande effekter och sin svarta humor. Men under ytan ligger en sylvass kritik mot ålderism, särskilt den som riktas mot kvinnor i film- och underhållningsbranschen. Men, precis som denna text bär spår av att vara skriven av en man, är Death Becomes Her en film skapad, regisserad och producerad av män. Det märks. Goldie Hawns och Meryl Streeps karaktärer definieras framför allt av sin rivalitet om en man (som dessutom inte är särskilt värd det). Ändå var filmen, med sin satir över en patriarkal industri, ett av få Hollywoodverk som vågade såga av den gren det själv satt på genom att ta sig an de tabuämnen som finns i branschen: döden och stigmatiseringen av åldrande kvinnor.
Filmen gör det på ett sätt som både är groteskt och hysteriskt. Huvudpersonerna kämpar mot naturens obönhörliga gång, reducerade till sin ålder och sitt utseende, där deras djup och substans är värdelös. Deras identiteter, begåvning och prestationer betyder inget längre. När åldrandet inträder betraktas de som förbrukade.
Medan män i samma bransch “åldras med värdighet”, reduceras kvinnors värde till hur väl de lyckas bevara en evig ungdom. I en av filmens mest ikoniska dialoger, där Lisle erbjuder Madeleine evigt liv, förmedlas branschens och numera samhällets orimliga förväntningar i ett nötskal:
Lisle: Det är livets största ondska: Det erbjuder oss ett smakprov av ungdom och styrka, för att sen se på medan vi vittrar bort.
Madeleine: Men det är naturens lag!
Lisle: Åt helvete med naturens lag!
När Death Becomes Her hade premiär 1992 var dess kritik mot Hollywoods ålderism träffande. Trettio år senare, i en tid av sociala medier och ständig självexponering, känns den nästan profetisk. Pressen att inte åldras är dystopisk, men verklig. Motgiftet är väl bara att omfamna ens dödlighet och vara tacksam för det man har (no shit) – eller som Goldie Hawn sa i en intervju:
“Tror du att du kan bekämpa systemet? Tror du att du kan bevisa för Hollywood att du fortfarande är sexig och attraktiv när du fyller 45? Nej. Det finns en viss verklighet. Gör det mig arg? Nej. Jag är inte en arg person. Jag är inte en militant person. Ilska leder ingenstans. Det är inte produktivt.”
Pressen som en gång var reserverad för kändisar har sipprat ner till oss andra. Nu ska vi också vara attraktiva, framgångsrika och ambitiösa, samtidigt som vi vet att vi aldrig duger. Men jag kan ändå vila i att åldrandet är ett faktum. Döden likaså. Influencers kommer att åldras och dö. Miljardärer kommer att åldras och dö. Tyranner kommer att åldras och dö. Vi kommer att åldras och dö. Kanske är det bäst att följa Goldie Hawns råd: acceptera det.
Death Becomes Her är en film för alla, men främst för dig som tänker att “skeppet har seglat”. För dig är berättelsen en tröstande hand. Den säger “Skit i skeppet! Du är där du ska vara.” Ja, rädslan för att åldras och dö präglar varje aspekt av vårt samhälle – men någon gång måste varenda människa se döden i vitögat. Först då kan vi förstå att åldrandet inte är en förlust.
Varför du bör se Death Becomes Her
Miljön: Med dess tema om döden är det inte konstigt att filmen egentligen är en Halloweenfilm. För dig som gillar välgjord och kuslig camp så är Death Becomes Her ett måste!
Skådespeleriet: Goldie Hawn, Meryl Streep, Bruce Willis – behöver jag säga mer? Deras insats i filmen är extra anmärkningsvärd då komedi egentligen inte är den genre som någon av dem associeras med.
Temat: En film som kan hantera tabuämnen på ett underhållande sätt är alltid värd ett plus i kanten.
