Svenska kyrkan förstår inte varför unga gillar bibeln
Bibeln har dominerat bokmässan, och bland unga tycks intresset för nya testamentet vara större än på mycket länge. Men varför? Johanna Ihse nystar i ett seminarium om ungas nyfunna fascination inför den kristna urtexten.
Okej, kristen är väl att överdriva. Men jag är döpt och konfirmerad och i mina värsta stunder skickar jag bibelcitat till killar jag tycker om. På sommaren går jag och mina väninnor på söndagsgudstjänst och sedan äter vi brunch. Och jag kan rabbla namnen på Jakobs tolv söner – för min favoritfilm som barn var Josef: Drömmarnas konung.
Så när “årtiondets kulturhändelse” inträffar – det vill säga släppet av Svenska bibelsällskapets nya översättning av Nya Testamentet på bokmässan – känner jag naturligtvis att det angår mig. Jag tar mitt pick och pack och åker med morgontåget till Göteborg för mitt livs första bokmässa.
First impressions: Ett sammelsurium. Nedervåningen är litteraturens mekka – och som bekant finns månglarna i templet. Förlagen bedriver bok- och merchförsäljning till ockerpris och samtalen mellan författare, kulturjournalister och semikändisar är helt omöjliga att höra på grund av sorlet från förbipasserande.
På ovanvåningen håller Svenska Kyrkan till. Och de har storsatsat. På scenerna diskuterar författare, professorer och biskopar. Det är hundratals programpunkter och alla samtal livestreamas på kyrkans egen Youtubekanal.
Överallt säljs kyrkkaffe och teologiska böcker, och massiva guldiga heliumballonger bokstaverar “NT 2026”. På skylten ovanför försäljningsborden ställs frågan “Vilken bibel 2026 passar dig?”. Du kan nämligen välja och vraka bland upplagor; inbunden eller danskt band, silverglittrig eller 2016-turkos, kommuniströd eller abstrakt tapetmönstrad?
Det är årets mest hypade releasefest.
Tiotusen kvadratmeter och tio timmar i tio centimeter höga klackskor senare bestämmer jag mig för att gå på seminarium om unga människors ökande intresse för bibeln. Folk köar utanför och jag som alltid tänkt att bibeln är mitt lite quirky särintresse blir villrådig när salen snart fylls till bredden av alla möjliga människor.
De enda som saknas i åhörarskaran är möjligtvis någon under 25. Är ungas intresse för bibeln stort, eller är intresset för unga som gillar bibeln stort?
Forskarna Magnus Hagevi och Sara Fransson samt författaren Joel Halldorf diskuterar ivrigt vad självförtroendeförlusten för det sekulära paradigmet skulle kunna bero på. Publiken nickar instämmande när teorierna läggs fram; är det ett sökande efter samhörighet och trygghet i en osäker värld, en konservativ våg eller nostalgi inför svunna tider?
Några saker är säkra: Från en institution vars normer man skulle göra uppror mot är kristendomen idag något ungdomar frivilligt väljer att söka sig till. Och Svenska kyrkan har fattat vinken och ägnat sig åt någon slags rebranding med sina glittriga biblar, TikTok-konto och att man i den nya bibelöversättningen bytt ut “sade” mot “sa” och “Fader” mot “Far”.
Men det ligger en snedvridning i att den stora fascinationen kring varför unga idag är kristna – eftersom jag tror att själva intresset unga har för kristendom grundar sig i kyrkans ointresse för individen. Unga idag tillhör generationen som vuxit upp utan regler; vi är curlade och får allt individanpassat. Och ur det perspektivet blir kyrkans överlägsenhet och imperativ över den enskilda personen en spännande subkultur.
Våra föräldrar hade hårdrocken och vi har bibeln.
Försöken att locka yngre målgrupper är inte fel, tvärtom väldigt charmigt, men jag tror att de missar poängen med varför unga söker sig till religion. Man lockas inte för att man vill se fler danser på Tiktok eller få en bibel som passar precis en själv, utan för att man vill vara en del av en mer beständig och traditionell gemenskap.
På tåget hem går jag in och börjar följa Svenska kyrkan på Instagram. Lite kristen är jag ju ändå.
