Är journaling vår offlinefrälsning eller ännu ett egomonument?
Dagboken har gjort comeback – men inte riktigt som vi minns den. På sociala medier har journaling blivit den senaste livsstilstrenden, där löftet om självreflektion snabbt möter krav på estetik, tillbehör och rätt vibe. Linn Mauritzon är skeptisk till fenomenet.
Det tycks som om vår samtid inte får nog av självoptimering och drömmen om det perfekta livet. Trender inom hudvård, skönhetsingrepp, renoveringar och träning avlöser varandra i ett rasande tempo. Nu har dock en ny, spännande trend gjort entré och synts i diverse trendkänsliga flöden på sociala medier: journaling. En trend som vid första anblick kan tyckas vara motsatsen till allt det där ytliga. Att sitta med penna och papper och skriva ner sina innersta tankar verkar om något vara en kontemplativ syssla – långsam, eftertänksam, kreativ och kanske rent av en sund kontrast till det fartblinda vardagslivet många lever i.
I Sverige har influencern Carin Falk tagit täten för trenden och gör en journal tour på sina sociala medier där hon visar upp sin nya journal (eller ja, dagbok) med orden ”Chicaste jag sett i hela mitt liv” och ”Jag får upp så mycket journal-Tiktok och jag blir så fucking inspirerad. Den här dagboken ska liksom lösa alla mina problem”.
Detta tycks också – ju djupare min algoritm öppnar sig för journaling och visar upp den ena pyntade, läderinbundna dagboken efter den andra – vara den allmänna hållningen på sociala medier: Att börja med en analog dagbok kommer att förändra ditt liv.
Journaling handlar i grunden om vårt behov av att leka och vara kreativa. Det måste ändå antas vara det som är initialt lockande, tillsammans med känslan av att göra något offline. Journalingpraktiken, i den form som den syns i flödet idag, handlar mycket om att producera sitt eget magasin: blanda bilder med ord, leka med färg och form och ett hederligt analogt ”klippa och klistra”.
Men mycket tycks också handla om det rakt motsatta: att dagboken ska ha ett utseende och en vibe som går att ta bild på eller skapa videoinnehåll av. Innehållet läggs sedan upp i flödet för att signalera vilken typ av person man är. Risken är att estetiken ställer sig i vägen för verklig kreativitet. Om allt måste vara vackert och ha ett syfte, riskerar vi då att skapa annorlunda än vi hade gjort om vi skapat för oss själva? Är det möjligt att något både är genuint och trendigt? Eller är det så fel att börja något av ytliga skäl?
Det säger onekligen något om vår samtid att den här trenden dyker upp efter att vi så länge har levt med sociala medier och den chimär till perfekt yta som visas upp där. Det börjar kännas tröttsamt. Hur mycket vi än arbetar på vår yta tycks vi ha insett att det ändå inte gör oss helt lyckliga. Vi längtar kanske efter en ny mening, efter att återknyta till vilka vi är offline. Vad är då bättre än att börja skriva en hederlig gammal dagbok?
Det visar sig snabbt att journaling kanske inte är den där djuplodande inre resa det vid första anblick ger sken av. Precis som vanligt tycks allt återigen, även när det kommer till dagboksskrivandet, att åtminstone till viss del handla om konsumtion och yta. Snart står det klart att man måste ha en viss sorts dyr läderinbunden anteckningsbok för att på riktigt kunna haka på journalingtrenden, och det går snabbt att få reda på att det finns två lyxmärken som är att föredra.
I Carin Falks videoserie Journal girl journey på TikTok får vi bland annat veta att det är en bra idé att inte bara ha en, utan flera olika böcker som används till olika saker (en klassisk dagbok, en bok för content-idéer, en bok för listor osv.), och att det läderinbunda omslaget bör designas efter egna önskemål, med diverse tillbehör som dinglande berlocker för att göra ens journal personlig. Det handlar om stämplade initialer på läderryggen, vilken typ av formatering sidorna har (prickade sidor är chict!), genomskinliga mappar att fästa bilder i, olika pennor från särskilda märken – och, självklart, behovet av både en pennhållare att fästa i sin dagbok samt ett snyggt pennskrin – samt datorfodral som ska matcha. Detta är bara några av de saker man kan köpa för att göra sin dagbok personlig och estetiken enhetlig.
Det tar inte heller stopp där. Den nya, till synes lilla livsstilsförändring som det borde innebära att börja skriva dagbok påverkar även ens utseende: Nya korta naglar ingår i en journal girl aesthetic. Även koftor, glasögon (blåljus, smala) och ett långt och lite ofixat hår är en del av stilen enligt en Pinterest-sökning. Det som vid en första anblick verkade vara ett inre projekt riskerar snabbt att förvandlas till ytterligare ett egomonument – något man gör för att det ser bra ut och är trendigt.
Är vi bara offline för att kunna visa upp det online, som en ny sorts statussymbol? Eller är journaling början på en ny sundare inställning till offline-/online-tid? Trenden är ännu i sin linda, och det återstår att se om vi kommer bli något klokare av den här journaling-trenden, eller om det riskerar att finnas tusentals påbörjade läderinbunda dagböcker undangömda i våra källare lagom till nästa år.
Text: Linn Mauritzon
