Varför luktar 2026 Marlboro Lights?
Till skillnad från vad ditt TikTok-flöde vill få dig att tro så är 2026 inte en fortsättning på 2016. Det är 1973 fast med internet: oljekris, cowboyboots, bro flow-frisyrer, cigaretter som ännu en gång lyckats bli coola och som fått 2026 att lukta Marlboro Lights.
Kylie Jenner röker på omslaget till Vanity Fair. Sabrina Carpenter poserar med cigg för Interview Magazine. Instagramkontot @cigfluencers har samlat över 100 000 följare som dagligen matas med bilder på rökande kändisar, och i höstas samlades över 2 000 personer i Washington Square Park i New York för en gemensam rökpaus. I The Cut skildrades nyligen hur längtan efter att börja röka igen växt i takt med att nyhetsflödet blivit allt dystrare. Hailey Bieber har i flera år personifierat clean girl-eran med glazed donut skin, slicked bun och Erewhon-smoothies. När även hon poserar med en cigarett mellan fingrarna börjar det bli svårt att förneka att röken letat sig tillbaka in i tidsandan.
Är det inte märkligt att detta sker samtidigt som rökningen länge pekat nedåt i stora delar av världen? Sverige räknas numera som ett av världens första rökfria länder och här har nikotinet sedan länge flyttat in under läppen. Färre unga röker idag, men nikotinvanorna lever vidare i nya former, där vitt snus och vapes blivit populära, särskilt bland tjejer. Ändå känns cigaretten kulturellt mer närvarande än på länge.
Men det är inte nödvändigtvis nikotinet man längtar efter.
”Idag handlar cigaretten mindre om sofistikerad livsnjutning och mer om en sorts snygg uppgivenhet.”
Under 1900-talet byggde tobaksindustrin en hel fantasivärld kring cigaretten, och den har egentligen aldrig lämnat populärkulturen. Som symbol har den bara bytt innebörd. Länge förknippades den med frihet, sexighet, självständighet och glamour. Idag handlar cigaretten mindre om sofistikerad livsnjutning och mer om en sorts snygg uppgivenhet.
För vi lever samtidigt i en kultur där nästan varje aspekt av tillvaron blivit något som ska optimeras. Kroppen ska förbättras, rynkor förebyggas, kosten maximeras och personligheten förädlas tills den fungerar lika bra på LinkedIn som på Hinge. 22-åringar vill ta förebyggande botox. Biohackers injicerar peptider som köps på nätet. Sömn mäts, steg räknas och frukostar byggs kring proteinintag snarare än hunger. Hälsa har slutat vara något man gör och blivit något man visar upp. Ett slags moralisk disciplin iklätt ett beige träningsset.
Allting handlar om framtiden. Om att offra något nu för att bli snyggare, friskare, rikare eller mer balanserad längre fram. Men den logiken bygger på att människor faktiskt tror på morgondagen.
”Hälsa har slutat vara något man gör och blivit något man visar upp. Ett slags moralisk disciplin iklätt ett beige träningsset.”
Under större delen av moderniteten var framtiden ett löfte. Man utbildade sig, sparade och planerade eftersom morgondagen förväntades bli bättre än idag. Men det är svårt att motivera longevity-kultur när klimatkriser, krig, ekonomisk oro och politisk instabilitet gör att framtiden allt oftare framstår som ett hot snarare än en belöning. Vad är egentligen poängen med att leva som om man ska bli hundra när allting omkring en signalerar motsatsen?
Ciggen står därför för något nästan förbjudet i vår samtid: impulsivitet. Att varje handling inte måste vara framåtblickande, hälsosam eller strategisk. Att förstöra sin framtida potential lite grann, medvetet. Den signalerar inte välmående, utan likgiltighet inför kraven på välmående. Om vår rådande kultur dyrkar framtida versioner av oss själva, är cigaretten en hyllning till den nuvarande. Att vissa handlingar bara får existera för stunden, även om priset betalas senare.
Den hör hemma i en estetik där människor är trötta, cyniska och lite smått nihilistiska. Där man vet exakt vad något gör med kroppen men gör det ändå. Inte för att man tror att ciggen kommer lösa någonting, utan för att den erbjuder några sällsynta minuter av medveten irrationalitet. En liten handling av motstånd. Inte bara för att det ser obrytt ut, utan för att det känns befriande att göra något som inte behöver optimeras, motiveras eller ge avkastning senare. Ett ögonblick där nuet får väga tyngre än framtiden.
Att börja röka i högstadiet är ofta ett sammanhangsbeslut snarare än ett fritt val. Att börja som vuxen säger något annat – inte nödvändigtvis om ens omdöme, utan om vad man försöker reglera i sin vardag. Kanske är ciggen ett sätt att återta kontroll över en tillvaro där så mycket redan är styrt och instruerat.
