SD-killen och V-tjejen går på Äggskal

I föreställningen Äggskal får den sista måltiden kring påskbordet en ny mening. Runt vem behöver man gå på äggskal, och vem är egentligen Judas – SD-killen eller V-tjejen? Teater Plan A skapar en humoristisk, intim och stringent föreställning.

På scen står ett kallt långbord som successivt bullas upp med dukar, rödvin, och påskmat- precis som i nattvarden. Här samlas åtta unga vänner i en nyköpt idyllisk kollektiv-stuga. Det är god stämning när vännerna delar minnen, kärlek, skämt och lekar – ingen kan ana det förräderi som snart ska uppdagas.

Idyllen brister när politiken tar plats i samtalet och de åtta vännerna kastar sig in i hätska debatter med stark övertygelse och svagt tålamod. För vad händer egentligen när man upptäcker att kompisen på andra sidan av påskbordet röstar helt olikt en själv? Man kan förstås börja diskutera politik, släppa det, eller, som man gjort i Äggskal: förstör en påskmiddag.

Här visar ensemblen verkligen vad de går för. Nora Mark som den engagerade V-tjejen Jess låter frustrationen över vännernas politiska åsikter mynna ut i både ilska och sorg, och mitt emot henne – SD-killen Petter, spelad av Rasmus Frick, lika orubblig i sina övertygelser. Mitt i Jess och Petters starka, intensiva och fysiskt obehagliga dialoger görs försök att bryta den spända stämningen. Den centerpartistiske medlaren Jakob den äldre, spelad av Elvin Sjöström, försöker tappert jämka mellan de två sidorna – tills även han tappar det. När samtalen är som mest obekväma blir även Johannas, (Mimmi Anderson), allsång och stela sits rolig.

Det är lätt att först tänka att föreställningen bygger på ett enkelt ”vi mot dem”, men snart blir det tydligt att det är känslorna snarare än partiprogrammen som står i centrum. Vänskap, kärlek och svek blandas ihop tills det blir svårt att avgöra vem som egentligen förråder vem.

Mitt i de politiska grälen finns också de mer intima relationerna mellan vännerna. Blickar, närmanden och försök till försoning bryter av de hätska diskussionerna och påminner om att det faktiskt är människor som sitter runt bordet, inte representanter för olika partier. Det gör också konflikterna mer laddade – det är inte bara åsikter som står mot varandra, utan människor som känner varandra, tycker om varandra och plötsligt upptäcker sidor hos varandra som de inte känner igen. Stundvis blir föreställningen så övertygande att det är lätt att glömma att bråket inte är mitt eget. 

Äggskal är på många sätt träffsäker samtidsteater. Med tre dagar kvar till valet är det en högst relevant föreställning om ungdomspolitik och den obekväma upptäckten att man inte delar värderingar med ens närmaste. Teater Plan A lyckas göra en underhållande och mänsklig historia av något som lätt hade kunnat bli en plakatpolitisk debattpjäs om rätt eller fel parti. Runt matbordet med vänner ger de ett nytt ansikte åt den polarisering som redan existerar i svensk politik.

Teater Plan A krystar inte fram en pjäs om partiprogram utan gör teater för att det är kul, och som publik är det svårt att värja sig mot den energin. Skratten kommer lika snabbt som de stela stunderna uppstår, och någonstans däremellan sitter man plötsligt och undrar varför man känner sig så träffad av åtta främlingars påskmiddag. När jag går hem är det därför inte de politiska argumenten som dröjer sig kvar, utan relationerna. Hur hade jag själv reagerat om människorna jag nyss valt att dela hus med visade sig ha helt andra värderingar? Och hur mycket är en vänskap egentligen värd när den ställs mot det man själv tror på?

Äggskal hade sin urpremiär den 10 september och spelar fram till den 13 september