PSYKOLOGISK BASUTREDNING: DOG EAT GIRL
AU002 Klinisk bedömning av psykologiska funktioner
Närvarande: Patienten (Engla Lönn), patientens bästa vän (Emelia Schwieler), DJ (Greta Westling), undertecknad samt 79 betalande publikmedlemmar.
Aktuellt: Patienten bjuder in undertecknad samt 79 andra teaterentusiaster för urpremiären av Dog Eat Girl. Värd för evenemanget är frigruppen Teater Fatal, vilka har utlovat en febrig och glittrande dissektion av den unga tjejens psyke. Således bör uppsättningen kunna ligga till grund för psykologisk bedömning av patienten. Övergripande präglas föreställningen av en hyperfeminin rave-estetik. Scenrummet ramas in av spetsdraperier och flödar i rosa ljus. En DJ med änglavingar spelar drömsk klubbmusik till vilken patienten och dennes vän – en jämnårig kvinna – dansar promiskuöst. Patienten initierar anamnestagning och berättar om sin aktuella problematik. Huvudsakliga problemområden ter sig vara psykologiska besvär samt slitningar i vänskapsrelationen, kring vilken patienten uttrycker ambivalens – “Det är en dålig lek, och jag vill ändå vara med”.
Livsstils- och fritidsanamnes: Bristfällig kost; tuggar oupphörligen spearmint tuggummi för att dämpa sina hungerkänslor. Omfattande sömnproblem; fördröjd insomning samt frekventa uppvak. Rökning, troligtvis i ångestlindrande syfte. Klagar upprepade gånger på bakfylla. Uttrycker intresse för nätshopping. Snigelserum och Hello Kitty-örhängen.
Aktuell symtompbild:
Kroppsmissnöje – “varje gång jag ser mig själv i spegeln blir jag sjuk”
Tydlig önskan om viktnedgång
Självsvält
Frekventa panikattacker
Bristande emotionsreglering
Dock bibehållen humor och viss självdistans
Psykiskt status: Patienten är desorienterad vad gäller person, plats, tid och situation. Omedveten om att vi befinner oss på Teater Giljotin i Stockholm, ter sig tro att vi hastigt färdas genom tid och rum – från sitt flickrum, till tunnelbanan, till klubbmiljö, till Liljeholmsbron. Bristfällig formell och emotionell kontakt; patienten ömsom mumlar, ömsom vrålar, vilket gör det svårt för undertecknad att följa med i berättelsen. Försvåras ytterligare av att kommunikationen till stor del sker genom en rosa leksaksmegafon av sämre kvalitet (troligen inköpt på TGR eller liknande lågprisvaruhus). Påtagligt instabil grundstämning med skiftande affektuttryck; patienten svänger hastigt mellan fulgråt och hysteriska skrattanfall. Samt uttrycker jagsyntona tankar om att hon egentligen är en hund, eller möjligtvis att hon har en hund inuti kroppen, under huden.
Psykosocialt: Patientens berättelse domineras av relationen till vännen – en Tingelingartad ung kvinna med påtagliga funny bones. Patienten imiterar vännens icke-konventionella yttre med tydliga Sailor Moon-influenser (kostymdesign: Matilda Åberg). Likaså imiteras vännens sexualiserade kroppsspråk. Relationen präglas av medberoende – omsorg varvas med konflikter om vem det är mest synd om. Övertydlig representation av ung, kvinnlig vänskap.
Relationen, och även teaterföreställningen, fungerar bäst när humorn får ta plats – exempelvis när patienten fulgråter och hulkar fram “Det är en bra dag idag, jag är bara lite ledsen idag”. Komedin stärker såväl relationen mellan vännerna, som relationen till undertecknad och övrig publik. Sämre fungerar det när patienten projicerar sina neuroser på vännen. I en särskilt förvirrad interaktion uttrycker patienten önskan att dissekera vännen för att frilägga dennes inre hund.
Differentialdiagnostiska överväganden:
Ätstörning
Alkoholbrukssydrom
Personlighetsstörning – Multipla personligheter? “Vännen” = alternerande personlighet?
Psykossjukdom – Vanföreställning med hundtematik?
Kanske lider patienten egentligen av Överdrivet Tvångsmässigt Tjejsyndrom??
Sammanfattande bedömning: 16-årig kvinna med troligt Överdrivet Tvångsmässigt Tjejsyndrom. Symptombild präglad av bristande emotionsreglering, kroppsångest, promiskuösa manér samt ohämmad dragning till färgen rosa. Patientens hälsotillstånd bedöms kompliceras av vänskapsrelationen, vilken har en vidmakthållande effekt med avseende på såväl patientens symptom som dekadenta livsstil.
Gällande teaterföreställningen, ter den sig tillhöra samma konstriktning som Euphoria. Liksom i Sam Levinsons TV-serie ligger Dog Eat Girls styrka i det estetiska uttrycket – de visuella elementen såväl som den poetiska texten är i allra högsta grad Pinterestvänliga – men det upptrissade skådespeleriet och de kaotiska regivalen lämnar publiken med upplevelsen av att ha genomgått en svårbegriplig drogtrip.
Rekommendationer: Fördjupad diagnostik behövs för att fastställa patientens eventuell diagnosuppfyllnad, samt produktionens övergripande kvaliteter. Således rekommenderas hobbypsykologer samt teaterfantaster med särskilt intresse för excentrisk scenkonst att se föreställningen.
Planering: Dog Eat Girl spelas på Teater Giljotin 28 Kontaktorsak Psykologisk bedömning genom patientobservation under teaterföreställningen Dog Eat Girl (text: Smeralda Calderón, regi: Matilda Belin Larsson).
Operations- åtgärdskod maj till 4 juni
