Tartuffe – hospisspektakel i behov av mirakel
Hur ska hela detta börja? För smörja som detta, när någon ska berätta hur det var, där på kvällen, när Tartuffe fick på smällen, i Stadsteaterns Moliére, jo jag var där, på dess premiär! Så håll ut, håll till godo och var inte rädd. Jag har inga rosor så var beredd, på ris och på fula okvädesord, här kommer en sågning, ett föreställningsmord!
Fyfan vilket humorlöst skämt
Sämre än nånsin, jag menar bestämt
Att Stadsteatern bör skämmas, i skamvrå stå
Jag vill bua, svära, kasta frukt och gå!
Först och främst måste man sig bestämma
Om man ska vara kul, spännande eller smart
Istället är det tafatt som i ett dilemma
Allt var otydligt, segt rätt från start!
Halva ensemblen och hela publiken
Lider av långt gången frontallobsdemens
Vill man ha kul blir man bittert besviken
Skratt och skämt håller låg frekvens
Scenen är rosaluden av heltäckningsmatta
Med sparsam dekor, några stolar, ett piano
Karaktärerna namnges på skylt så att vi ska fatta
Att lita på publiken lider med sin frånvaro
Det rimmas mycket, det rimmas illa
Ett konstpausmaraton, ett hospisspektakel
Energin är så låg att ingen går att gilla
För att rädda Tartuffe hade krävts ett mirakel
Komedin är så tragisk att man blir matt
Regin, Eirik Stubø, den faller ju platt!
Komedi ska gå fort, kännas rytmiskt och kvickt
med sexualiteten, det förbjudna uppe på ytan
Magnus Kreppers juckande blir bara äckligt
Det varken pirrar eller bubblar i grytan
Jucka mer säger jag, jucka hårt, jucka snett
Jucka vildare än någon panchis nånsin sett!
Och hör nu min desperata appell
Mygga av allt på scen, illa kvickt är du snäll
Det går liksom rundgång, vem är det som talar?
Jag spyr av kristallsjuka, allt bara dalar!
Franska klassiska låtar jovisst
Paraplyerna i Cherbourg, gör kärleken trist!
Flera gånger skär musiken i scenerna tvärt
Den spelas för högt och lämnar ett bjärt
intryck av hastiga, olustiga beslut
En spelad låt sedan raskt kastas ut
Bakgrundsmusik i all ära för fransk ambiance
Men problemet är att det saknas relevans!
Den stora frågan, den är ju varför!
Varför spelas Tartuffe, varför bry sig
Om en familj dess parasit och charmör?
Svaren är få, jag finner dem ej!
Om det ändå ska utspela sig på 1600-tal
Varför inte sätta på sig tidstypiska kläder
Då hade jag lättare skrattat åt de kval
Skådisarna fått av krås, hattar med fjäder
Jag hade också, som tidigare nämnts, önskat
Ett flerfaldigt uppskruvat energipåslag
Varför inte ta inspiration från buskis så att
Det hade varit kul på riktig, ett jälva drag
Den dumma, borgliga, fula familjen
Borde fått precis det den förtjänar
Skicka dem alla direkt till Bastiljen
Tantpubliken också, så som den skränar
Straffa dem alla, straffa dem hårt
För brottet att tråka och trötta min själ
Att lida igenom Tartuffe, det är svårt!
Lusten att somna, den är rejäl!
Jag kan inte nog trycka på detta
Det var livlöst och med tankar på annat
Tartuffe bjuder varken på skratt eller hetta
Bara obehag, konstlad tid som har stannat
Så glöm allt vad pjäsen på affischen må lova
Den saknar helt och hållet Thalias stora gåva
Det var allt för denna gång
Där fick ni allt mig höra
Mina blyga små tankar, min klagosång
Hoppas ni var idel öra
Tantpubliken också, så som den skränar
Straffa dem alla, straffa dem hårt
För brottet att tråka och trötta min själ
Att lida igenom Taruffe är så svårt!
Lusten att somna, den är rejäl!
Jag kan inte nog trycka på detta
Det var livlöst och med tankar på annat
Tartuffe bjuder varken på skratt eller hetta
Bara obehag och konstlad tid som har stannat
Så glöm allt vad pjäsen må lova
Den saknar helt Thalias gåva
Det var allt för denna gång
Där fick ni allt mig höra
Mina blyga små tankar, min klagosång
Hoppas ni var idel öra
