jag springer för mina fötter saknar rötter

det vrider sig upp ur mina rötter
vaknar flera gånger under natten
av att mina fötter förvrids
tänker på hans ansikte
med blicken inspärrad i mig
huggtänder hugger

sönder mig
hitta mig
om du kan
det kommer inte att gå
jag har gömt mig noggrant
försök att hitta mig
jag väntar
länge
du har inte börjat leta
det är ingen lek
inte längre

lägenheten är full av ölburkar
för det är fredag
det är alltid fredag
snälla lägg ner burken
klockan är bara tolv

en häxa har gett mig
en förbannelse
av evig optimism
bli nykter och snäll
för min skull
hår som klibbar
av öl
rör inte ölen

jag blockerar ett nummer i tystnad
och krossar en kopp från balkongen
låter spillrorna ligga kvar
under huden
i mitt blodomlopp rinner det svart sörja
frågar Gud om jag får bära svart slöja

jag har ett träd inom mig
som vissnat
precis som nerverna i min framtand
efter att jag föll
tafatta försök värme kyla
jag är rotlös
det saknas dragningskraft
jag har nervdöd i
dina rötter

en skepnad av mig
jag hoppas att hon finns
hon sjunger kanske
men jag hoppas att hon bits

Text: Viktoria Bekpauva

utan mycket / en stor undran

kan du få det att kännas
som hemma
kan jag?

hur långt behöver vi gå
för att komma nära 
igen?
tänk om nära aldrig funnits 
för oss två

vad händer om jag rest för långt
bort 
från mig själv?

vem visar vägen
när bara 
en 
står kvar?

glömska och ånger

jag har huvudet uppe i det blå
fullt av moln
du gör mig inte ens besviken
för nuets skugga
rymmer
bara mig

ändå
samma samma
tårar

ni är så nära nu
säger hon
jag nickar 
tänker och svarar
jo ja
det är väl för att vi är så långt ifrån 
utan mycket kvar
men
mycket kan kanske hittas igen
och jag har en stor undran

Text: Malou Karlsson

Kedjor av dimma

De vita vitsipporna lyser
Men för vem?
Vikens vattenyta krusas
Men av vem?

En dov känsla av ensamhet
tynger som kedjor av dimma
Är vid ett vägskäl
Kan inte välja

Det är efter regnet och
naturen dricker sig otörstig
Jag är inte hungrig längre
Ser två fåglar glidlanda på vattnet.

Text: Peter Palm

Inte så hungrig

En vildand siktar

mot landningsbanan

vingarna fårade

frätta

orden gömda i svalget

*

En inbromsning

mjuk

rösten äts när hon bromsar

rösten äts när hon gasar

*

Äh, ta den du, prata du

jag är ändå inte så hungrig

på kontakt

*

Hon är inte så

hungrig

fågelungen

som slåss om brödet 

som slåss

under andras blickar

*

En röst som inte bär

är det något att

kasta sig in med?

så kasta dig in då

fortare

*

Nu undrar de om hon

har ett talfel

hon provar att bända upp näbben

grenar knäcks

under inandningstyngd

jag har faktiskt ett språk

*

En sax, ett avklippt tungband

tala i tungor, i tålamod

hon brinner av och brister

blir inte arg, som hon borde

skäms bara över att finnas

över att vara nån

som andra gör så emot

*

och vingarna

som vittrar och fräter

*

En modig tunga slinter

och man glömmer

att den var modig

en vildand vinglar sig upp

och sätter sig och väntar

*

Hon väntar där i regnet

på någon som

tar emot