Allt vilt som springer löst

Klara Annells poesi rör sig i kärlekens motsägelsefulla landskap, en plats för både lek och allvar. I denna diktsvit visar hon hur tiden rusar, och hur hjärtat gång på gång måste uppfinnas på nytt.

---

1.

Jag ville bara du skulle sitta och förstå vad jag menade med att jag ville leva på skoj bara för skojs skull för inget är så noga och jag älskar dig trots att jag aldrig säger det 

Men jag tänker på att jag älskar dig när jag vaknar och då vet man att det är sant 

Innan dagen tar greppet om tron och förvandlar den till vad som helst beroende på vädret eller humöret eller alla satar där borta i stan som jag möter när jag måste fara dit och visa mig riktig och då alldeles glömmer att jag älskar dig 

Här är jag enig jorden och det gillar jag mest för min skull 

För jag hör hemma där man kan falla död och förmultna lite varstans utan att det vore orimligt och tvunget att flyttas på till hänvisad plats som är dyr och kräver inblandning av firma och faktura

Jag hör hemma där jag inte syns för allt vilt som springer löst och kan attackera när man minst anar så man går inte nära

Jag hör hemma där man anser mig ett med allt vilt som springer löst och kan attackera när man minst anar så man går

inte nära 

Men för all del älska mig tillbaks så växer vi som två sneda blommor bland tusen på planeten med tusen sneda blommor, som pojken vill att vi landar på när vi leker rymdskepp i nio dagar på raken när hans pappa reste till Libanon av alla ställen, men jag var så glad för det för jag var så olycklig och jag behöver bara pojken då som visar att äta kanelbullar 

och knyta knutar                        

                                och gå på isen

                                                            och tända ljusen 

           och tvätta händerna ordentligt 

och dinosaurier 

och tålamod 

               och envisa 

och mysig slags feber och planeter med tusen sneda blommor fortfarande finns, och inte tar nån hänsyn alls till min olycka och då:

gör inte jag det heller  

2.

Ska vi leka hur lång tid det tar 

Att leva livet precis som det as du är 

Ska vi leka att vi går på bjudning 

Där du bjuds på allt jag har 

Ska vi leka att jag tar ett skönt bad

När du har lämnat mig

Ska vi leka evighet

Där du inte finns  

Ska vi leka sammanfattningen av oss 

Alltså att vi inte 

fattar samma

3.

Singelmorsan far fram genom staden 

Snabb och snygg och försenad

Ungen längtar

I bottenlös vattenpöl av tårar på förskolans bakgård

Han har gjort den alldeles själv informerar pedagogen

Vi ses imorgon 

Och dagen efter det 

Och dagen efter det 

Och dagen efter det

Informerar pedagogen 

Singelmorsan och ungen far fram genom staden 

Drömmer om den dagen 

Det inte är brådis att leva

4.

Hej hur är läget 

Hur mår dina hästar där inne? Har dom hittat hem eller galopperar dom febrilt mot horisonten i hopp om ett rimligt slut 

Jag känner dig inte mer men jag tänker mig när du var vacker och jag tror att du fanns för du brukar säga det när du ringer mitt huvud om kvällarna och jag svarar 

I veckan har jag å ena sidan lärt mig att:

Man borde inte stå och glo och hålla i andras alldeles för tunga hjärtan 

Och man borde inte ge bort sitt hjärta till nån som bara står och glor och tycker att det blir för tungt 

Det är väl därför människor alldeles råkar i vanvett 

För att dom inte vet var dom ska lägga varken hjärta eller sig själva

När kärleken tackade nej så vänligt men så bestämt 

Och i veckan har jag å andra sidan lärt mig att:

Man aldrig ska göra så mot dom man älskar – eftersom tyngst av allt kanske är att dra ett kadaver över samvetet. Hjärtat får plats lite varstans om man bara har lite fantasi och hjärtat trivs ofta bäst i öppna landskap och hjärtat vill inte lägga sig ner å dö förrän det har tröttat ut sig själv och hjärtat är inte något man ger och inte något man får. Hjärtat har alltid varit ditt –

– Hjärtat mitt

5.

I natt sov jag med täcket och 

överkastet och 

strykbrädan och 

ryamattan över mig  

Behövde uppfinna tyngden av dig när du inte var här 

Vart var du

Bla bla bla 

Din röst räcker inte 

Fyller inget utrymme 

02.52

Måsen ljuder säger skyll inte på mig det var inte jag 

Det var inte jag 

Som pickade ut ditt hjärta 

Som skrattade 

Som skrek 

Som for 

Resten av natten var klibbig, luktade rostad macka och lät som världsläget 

För att jag sovit förbi klockan och alla grannar redan satt och rattade på sina marmeladsburkar 

och brödrostar 

och radioapparater 

I drömmen gick jag iallafall på promenad förbi en vattenpöl där oraklet vinkade och sa 

Tjena 

Läget 

Jag sa bra sjd

Han sa friheten lockar när jag ser dig 

Vaknade och tänkte: ack! 

Att vara vild och helig på samma gång 

Innan jag tänkte: nej skärpning 

Det finns vrede och det finns vår och jag minns att: 

Det var en gång vrede och den var en gång vår

Skorpionen tog mig men bara en gång 

Skorpionen lärde mig men bara en sak 

Att kärleken 

Den aktar man

---

Insändare: Klara Annell