Bilen med blixten

En bil ligger i en pappas ficka.
Den är röd med en blixt på sig.
Den yngsta sonens bil, en sån som underhåller honom i vagnen från dagis till ica, från ica till hem och från hem tillbaka till dagis.
Den är sonens favorit.
Och han är Pappans favorit, eftersom han är så stor han kan bli.
Bilen med blixten har glömts i Pappans jackficka och nu har Pappan och jackan åkt till Paris.
Med sig har Pappan sin dotter.
De ska komma varandra närmre, tänker Pappan.
Hon är ett barn men hon borde vara större, tänker Pappan.
Om man inte pratar försvinner man, tänker Dottern, så hon är tyst.
Så tyst att hon krympt.
Om man inte pratar försvinner man och det gör Pappan arg.
När han är arg skriker han.
Då blir dottern ännu mindre.
Men nu ska de ha det trevligt.
Dottern tänker att hon ska börja prata nu.
Att hon ska sluta plåga Pappan.
Han ska slippa vara arg.
De är ju på resa.
Hon har ju så mycket att säga.
Pappan upptäcker Bilen med blixten vid gaten och tar en bild på den framför exitskylten.
Han skickar den till sin fru.
Frun får bilder på bilen med blixten placerad på platser över hela staden.
Pappan och Dottern skrattar ihop.
De har nu ett uppdrag.
Något att prata om: vad är bilens nästa äventyr?
Bild 1: Bilen på flygplatsen. Dotterns flätor i bakgrunden.
Bild 2: Bilen i hotellsängen, placerad på den fluffiga kudden och Dottern som låtsas sover bredvid den.
Bild 3: Bilen framför eiffeltornet, med Dotterns crepe som den ska se ut att äta själv.
Bild 4: Bilen nästan för långt över kanten på räcket uppe i Eiffeltornet och Dotterns hand med avskavt nagellack håller i räcket.
Bild 5: Bilen efter en lång dag på restaurang, en öl bredvid den.
Bild 6: Bilen framför Mona Lisa och turisters bakhuvuden.
Bild 7: Bilen under Sacre-coeur.
Bild 8: Bilen i en park, omgiven och ensam i en flock av duvor, rester av baguette på marken.
Bilen med blixten ligger nästan aldrig i fickan på hela resan och den slipper snoriga bebishänder som hela tiden tappar den.
Den får ligga på bordet mellan Pappan och Dotterns tallrik medan de äter.
Den ser Dottern gråta sista middagen.
Den blir nedstoppad i fickan.
Den hör arga röster.
Och sen blir det tyst.
Den åker planet, den åker bilen, och den glöms i jackan som hängs upp i en hall.
Den ligger där länge, och det är så tyst och mörkt i hallen.
Den börjar glömma resan.
Den börjar sova länge.
Den hinner aldrig berätta om sina äventyr för sina kompisar.
Jackan skickas på kemtvätt på våren.
Den kommer tillbaka utan bilen.
Men det märks inte av Pappan.
Dottern flyttar ut.

Tio år senare är Hon i Paris igen.
Ensam och vuxen och inte längre en dotter.
För henne finns Pappan inte längre.
Men hon vill se bilderna på Bilen med blixten när hon och pappan var här.
Hon undrar om man ser på bilderna hur det var då.
Vissa dagar kan hon fortfarande inte prata.
Hon är ofta arg.
Hon tänker på bilen.
Hon vill hålla den i handen och fråga om den minns.
Hon undrar om Pappan minns.
Hon saknar honom.
Hon promenerar varje dag.
Det finns så många gator här.
En dag ser hon något rött i ett marknadsstånd.
En röd liten bil med en blixt på.
Nästan exakt likadan som Bilen med blixten, men dammigare och med något skrivet på franska på sidan.
Hon köper den direkt och stoppar den i jackfickan.
Hon går vidare.
Platser som är hennes nu.
Hotellet, restaurangen, parken, duvorna som är avlägsna släktingar till dem de matade då.
Hon stannar framför tornet.
Hon har inte stått framför det sedan hon var här med Pappan.
Hon tar upp Bilen med blixten och riktar den mot tornet.
Tar ett foto.
Scrollar längst ner i konversationerna där ett obesvarat god jul ligger och väntar.
Dottern skickar bilden.
Lägger bilen i fickan.
Sluter handen.
Och går hem.

Text: Molly Falk