Diktsöndag: vecka 30

Väntrummet

I väntrummet finns
en fåtölj, ett litet bord och en hög med gamla tidningar
I fåtöljen sitter jag
med alla mina trauman, drömmar, tankar och känslor
Varken aktuella nyheter eller intressanta artiklar hittar jag

I fåtöljen sitter jag
omgiven av vita tomma väggar
inga klockor och inga dörrar
Någon var här och löste alla korsorden och sudoku

I stunden fastnar jag för evigt
I väntan stannar jag för alltid
Vad skulle man göra i väntrummet annars?

En enkelbiljett

De var tvungna att lämna
väskorna fylldes av minnen som glömdes bort i ett ögonblick av delirium

De var tvungna att fly
biljetterna var deras själar som hängde i slumpens trådar

De var tvungna att fara
till det eftersökta paradiset

De fick inte välja,
inte tala om sina sista önskningar,
inte måla färdigt sina drömmar
och inte träffa sina älskade

De fick se skräckslagna ansikten,
känna smaken av de sista tårarna,
be sina sista böner
och ta sina sista andetag

Ödets korruption

Grattis! Du lyckades,
att föda med rätt färg, med rätt religion
att finnas i rätt land, i rätt världsdel
att ha ett fint namn, en lämplig adress
Grattis! Du lyckades,
att hamna i en kärleksfull familj, i en rätt grupp
att somna i en varm famn, i en mjuk säng
att ta av jackan när det är varmt.
Grattis! Du lyckades,
att titta i taket när du somnar, i golvet när du vaknar.
att stänga dörren, att glömma nyckeln.
Grattis! Du lyckades,
att göra inget och redan få allt.

Texter: Sawsan Alchaar

Det blåser

Att älska är svårt,
som att bemästra vind.
Jag är en sensommarsvala
som svävar lågt över fälten.

Natten är ung,
ännu i blå timmen;
himlens yta krusas
av tre vita kyssar.

Molnen talar;
grässtråna viskar –
jag kan bara lyssna
och bredda mina vingar.

Text: Ella Weckström

Gud, vilken obetydlig gestalt jag är

På trettonde dagen:
med leende ögon som tittar uppåt

med ådror
fyllda av smuts
och kemikalier
som du aldrig
ville skapa
som vi har uppfunnit
för att visa vår
eviga kärlek till dig.
Vi visste inte då
vad din kärlek betydde

På fjortonde dagen:
din stora tystnad, i molnens och stjärnornas evigt föränderliga rike

skapade du
lotterier och bordeller
så att din avbild
kunde känna ett uns av lycka.
Tills vi tog allt för givet,
& du slet oss i bitar
under en mångrå himmel
upplyst av bokbål.

På femtonde dagen:
ett fält av aska, där växter blommade, men svälten tog dem för länge sedan

tänk på de
som slapp undan
vår ihopsydda kärlek
vårt gråtande
vår avsmak
vid bilden av ett barn som föds.

Minister

Så länge kapitalismen
är blodet som livnär
politikernas hjärtan
av kråkguld.

Så är konstnärer
nattsländor,
några millimeter
över vattenytan,
i väntan på dagen
som lovar något nytt.

Texter: Ludvig H. Sandell

Kortdikter

Negationer
Allt består aldrig inget består någonsin.

26
Många versioner
i en och samma

Basic bitch
mjuk hand
runt midja

Inget särskilt
som ett skrovligt sandkorn i saharas öken

?
Tänk om

Stuprör
Likt obekväma jeans
skaver du

Rim
Grön växt
Skinnväst
Byxdress

Texter: Ebba Pettersson, @ebbaochflod

Vi levde

Vi kunde dansa,
men vi valde att sitta i publiken.
Vi kunde ändra världen,
men vi lät andra att göra det.
Vi kunde prata,
men vi lyssnade alltid på de som ville säga mer.
Vi kunde tänka,
men vi trodde att andra kan tänka mycket bättre.

Vi var fria,
men väldigt instängda i våra egna handlingar.
Vi var kunniga,
men väldigt stränga mot våran kunskap.
Vi var talangfulla,
men visade aldrig allt vi kunde.
Vi levde,
men våra liv var alltid mer i andras händer.

Text: Sonja Josipovic