Felkroppen
några dagar
innan min födelsedag
jag får reda på
att jag är sjuk
min första tanke
är att jag redan visste det
för har man inte
den där intuitionen
att något
skarvat ett tag
dagarna innan operation
tar jag bilder på mig själv i spegeln
fönar ut mitt hår
föreslår ryggbiff till middag
trots att vi åt det igår
gråter på köksgolvet
med ryggen lutad
mot elementet
vattnar min pelargon
när bladen veknar
jag somnar, vaknar,
somnar om
tulpanerna prunkar
det är orangea papegojtulpaner
köper en baguette
och steker brödet
i smör och olivolja
jag dammsuger
stryker min bordsduk
den vita
med vinröda rosor på
men att lägga sig där under kniven
de köttiga stygnen
jag gråter inte
på sjukhuset
läkaren säger
att jag har precis rätt inställning
jag tar på mig
en landstingsrock
liknar något
jag rotat fram
ur mormors garderob
jag säger
att jag känner mig trygg
i vårdens händer
jag tror aldrig
att jag tagit
ordet vård
i min mun på det sättet
jag tänker på det
att någon ska
skära i mig
för att sedan
lappa ihop
när min pojkvän somnar
studerar jag hans mun
de lite särade läpparna
krusade, som de krusiga flikarna
på en blommas kronblad
jag skär sönder purjolöken
och potatisen
i små kuber
stoppar en i munnen
för att känna
om den är färdigkokt
det finns ett sår
en skåra i stammen
vill att: alla volymer fläks upp samtidigt
jag oljar in skärbrädan
i mahogny och valnöt
känner mig så himla ful
när jag vaknar
min kropp
uthuggen i sömnen
det är blod på lakanen
från ett sår
jag under natten
rivit sönder
jag borstar tänderna
och ser inte längre mig själv
eller hur ska man beskriva det
jag tänker på det
att sjukdomen
vid ett specifikt tillfälle
slagit rot
att det finns
ett rotsystem
i huden
att den förgrenar sig
sträcker på sig
nyvaket
girigt
hej hej
nej nej
läkarhänder över felkroppen
vi ska bara
vara säkra
lite här och där
ska de känna
i armhålor och ljumskar
det är en onsdag
de syr mig
med petroleumgröna trådar
det finns svarta också, säger läkaren
men de är lite mer
Rock and roll
när de ska fram med kniven
känner jag ingenting
men gråter
likt en baby
och sköterskan
håller mina händer
under filten
inuti mellanrummet
veckorna som passerar
mellan operation och
provsvar
den tunna timmen
mellan ovisshet och vetskap
någon slags lina
man balanserar på
vilken jävla cirkus
detta
det var så trevligt
att husera
mellan ett före
och ett efter
ett underbart rum
i vilket hoppet
ännu fick plats
och med beskedet
ett kallras
genom kroppskikten
men jag
är ju bara
tjugosex
stammar jag fram
nakna hulknätter
nu finns det bara
jag och sorgen
och cancerjäveln
hej hej
nej nej
sliter av mig täcket
och blir galen
av att inget motstånd
är starkt nog
tärningen är kastad
eller hur ska man beskriva det
att man går genom livet
och tror
att man kan göra
lite vad som helst
att inget kommer hända mig
låna femhundra spänn
av sju olika vänner
för att boka en resa
till Palermo
och sola
söka in till någon utbildning
för att sedan hoppa av
med en csn skuld
från helvetet
och tänka
det sög ju
se på de där
hundratusentals kronorna
det där sög verkligen
skrika på pojkvännen
som krympt ens tröja i tvätten
gråta och säga
– förlåt förlåt för fan
stå och stampa på perronger i snålblåst
glömma bort pappas födelsedag
en lapp i handen
min vårdplan
ett jävla språk i journalen
elakartad tumör
åtgärd: ny remiss till plastikkirurgi
ett gäng siffror
man inte vet
vad man ska göra av
gråten ner i den varma kycklingbuljongen
gråten över badkarskanten
skriket i kudden
för hur ska natten
organiseras
samtal till sjuksyster
kan du förklara igen
och den gröna sorgen
som slår ut
likt en näckros
i bröstkorgen
procent hit
procent dit
osannolikt
eller
sannolikt
det är ett nytt språk
mina händer
tappar bort sig
att Gud har ritat mig
med brutet stift
eller hur ska man beskriva det
det är konstigt
hur bisarrt allt ter sig
som att solen
går upp
eller att skrattet
ändå bor kvar
där inne i munnen
eller det att jag fortfarande
vill göra mig vacker
om morgonen
