Diktsöndag: vecka 18

1

när lamporna darrar,
skvätter du blekmedel 
på väggarna.
kärlek är yngst i sin familj,
känner ej av implikationerna.
kysser vansinnet
på våra handflator.

jag ser på dig, sitta snett 
i tystnad, invänta gud.
du tiggar om en lycklig dröm inatt 
men smakar på sömnen. 
jag undrar –
gör du det rätta 
när du blöder mot en bön?
gräver tårna 
i djupa sår. 

vet du inte,
det är en mygga,
det är din värld. 
gör den mer skada än den gör dig!

2

när jag hänger över min avgrund,
verkar min gud mörk,
oupphörligt dödande,
döende.
jag föreställer mig själv 
dränkt i syra, 
bruten, förvandlad,
när jag dricker i tysthet
med smärtan jag skyddar.
jag drömmer om en grav,
djup och smal, där 
jag tappar muskler,
vilar huvudet.

(jag är i harmoni med dig,
du,
reducerad,
mänsklig,
vriden.
du är inte verklig)

3

vi byter slag,
äter ur perfekta cirklar 
i olika hörn. 
stilla sommar, stilla
luft. vad är hemligheten
bakom omsorg,
godhet, röran 
det blir av köket.

vi var fem, sedan 
sex. gjorde 
snöänglar i grus.
det bästa,
av kärlek,
handflata till kind.
en tunga glider,
galgen firar.
slukande moder,
du ville bara räddas,
som ett barn. 

visste inte bättre,
än att få levern uppäten.
förlora 
förlora
falla tillbaka in i oss.
det är ingens fel,
börda migrerar.
det är ingens fel,
allt gjort mot mig,
gör jag mot andra.

4

ja, augusti, du kom,
med en hosta,
täckte oss,
i ditt blod.
hela sommaren,
alla horungar—
lät solen brinna,
försummade
livmodern.

ja, augusti.
du kom,
fyllde hans 270s
med ditt blod.
solen,
med händerna
i fickorna –
lyste över hans kapital.

ja, augusti,
vi sjöng!
kroppen, genial,
har inget liv efter detta.

ja augusti,
det är sant,
vi är alla gäster här.

augusti augusti,
du kom,
sa,
fastna inte i solen,
det finns förening i skyn!

Texter: S. Gedi

---

Växthus

Du står utomhus
du står utanför mitt fönster
en av de fyra väggarna
som håller uppe mitt hus

du tittar in på mig,
du knackar på rutan
och ber mig släppa in dig
in i mitt hus
mitt hem

Vi gräver upp växterna
och placerar dem i jorden
i en fyrkantig kruka
vi planterar frön
och låter dem växa upp så långt de kan

Små hus inuti små hus
som skapar ett inomhus
mitt i bland allting annat
med fyra väggar
och mörk våt jord

Marken är oändlig
den tillhör ingen
det finns ingen horisont
jorden går längre än vad du kan föreställa dig
du kan börja gräva
utan att någonsin komma hem

Jag är inomhus
inuti mitt hem
jag har mina dörrar
och skapade en vägg mitt i jorden
mittemot dig

September

Det är stilla
ännu, men luften darrar och sväller
och i den heta vinden klirrar vindspelen
de harmoniserar med fotstegen
bara fötter mot varm asfalt,
sandiga sandaler
och urtvättade handdukar

allting är så
avlägset, i ögonvrån hör jag skratten
samtalen från frisörsalongen med
öppen dörr och hårfönen
träden är gula,
löven prasslar under mina steg

det är sommar men
ändå inte, solen vägrar gå fastän
hon inte är välkommen längre
vi är utmattade
och varma
våra ögon är torra och smuliga,
den heta vinden kysser mitt ansikte
nästipp ögonlock panna

Texter: Ella Soutkari

---

Farkosten

farkosten står stilla
luften är tyst
himlen täcks av rök
när motorerna går igång
rymdskeppet blir till en sparv om våren
flyger upp
högt över bergen
med kvittrande läten
det kommer vårskrik från jorden

och äntligen:
jag är fri

gatorna är inte tomma
ingen stannar inomhus
alla i denna stad ser på
när jag går över kullerstenen
i klackar
med huvudet högt
och är
fri

Text: Vera Almkvist