diminuendo
det är en
alldeles särskild sorts kraft
alstrad i det lilla utrymmet
efter en människa
som rest sig upp och gått
sakta sågar någon klackarna
på hennes skor
så att hon aldrig någonsin
ska kunna gå därifrån
det är en mycket
intelligent manöver
själv låter hon snoret rinna
över läpparna
medan hon nyper små halvmånar
i sina jeans
det är så underligt att
solen hänger kvar
i sina armar av ljus
när någon skjutit
rakt igenom dem
man kan tycka att
döden borde rinna stilla
ur mungiporna
*
tidens tand
så full av karies
djävulens kostym
så snävt skuren
hon funderar över saker som
hur kokar man jasminris
hur snittar man en pion
vem gräver vallgraven
mellan en människa och en annan
*
i flera år kommer hon leta
efter saker
att stoppa i gliporna
tvinna i en cirkel
runt fem fingrar
under tiden dammsuger hon
och ber sina vänner om råd
rött eller rosa
jeans eller kjol
uppsatt eller utsläppt
*
i drömmarna skurar hon golven
till prinsessornas fester
och när hon tittar upp
är alla ansikten
av samma sort
när ska Ariel drunkna i det svarta havet
vem förgiftar Snövits äpple
varför älskar ingen henne
av hela sitt hjärta
*
är det pärlorna av regn
eller den instängda våren
som en sinnessjuk plats
är det pojkarna som slåss
på förskolan Violen
vem är det som har lämnat
dörren låst
varför välter himlen
ner över gatan
när hon ska köpa tortellini
är det minnet av en barndom
med doft av saft och nivea
en docka i röd klänning
som hette Sorbet-Sofie
*
hon vill väcka tiden
ur sin frusna timme
och dammtorka skåpen
iklädd turkos städrock
och solen ska slunga
vita serpentiner av ljus
över hennes kindben
medan hon tänker på ord som
sommarmalva
sockerärta
diminuendo
