Schlager om sommaren träffar en lika hårt som att få höra att ens ex har träffat en ny
En hemsk start på sommaren är att den som fram till nyligen var ens pojkvän berättar att han träffat en ny. Om man har tur behöver man inte uppleva det själv utan bara läsa om det i Ester Bergs sinnessjuka debut Schlager om sommaren. Här finns poesi om att låsas fast i en vedervärdig sommar som tränger sig på som bara somrar kan.
Ester Berg lyckas skriva fram sextio sidor ångest. Den kommer ur det klaustrofobiska i att alltid vara kvar i Stockholm, och i solen, och att allt är vackert: “syrenerna stod i vissnande blom / och fåglarna sjöng / stackmoln, dunkelt men torrt / klockan 22 / våldtäktsväder / våldtäktstid / gick genom en våldtäktsallé / väntade på en kortslutning / men den kom liksom aldrig / så jag bara fortsatte / gå”
Att kalla ett väder för våldtäktsväder är grovt men sant. Intrycken på stan är påträngande och tar aldrig slut. Sällan känner man så starkt att man ÄR diktjaget. Det är fruktansvärt smärtsamt, och framför allt förtrollande. I Schlager om sommaren beskrivs aktiviteter som att jobba, kolla naked attraction och supa. De helt vanliga vardagsskildringarna målar också upp en bild av var diktjaget befinner sig psykiskt. Som det är när man går igenom någonting är all tråkig vardag plötsligt mättad med symbolik. Stroferna tar vägen genom srirachamajo och badkar, för att alltid ha bottenlös vånda som slutdestination.
Det finns stycken som upplevs väldigt associativa och rena i sin okonstlade form. Det plockas ur språkets skrymslen och vrår på ett intuitivt sätt som tar läsaren ännu närmare diktjaget. Många minnen inkräktar utan förvarning, och nästlar sig in i, än en gång, vardagen. Man får en känsla av att man befinner sig någonstans mellan inbillning och verklighet. Detta medan mycket annat är klarspråk, som ett sms skrivet i all hast. Tydligt. Hälsosam kommunikation.
Kontrasterna mellan intuition och skärpa, sommar och ångest, är det som gör boken så sexig: “hemma hade / alla böcker i bokhyllan röda ryggar / alla poeter behandlade hunger när jag var mätt / och när jag var hungrig / stod jag i vardagsrummet / med darrande ögon / en smak som botten av en chipspåse / gmo och ester längst bak i munnen / jag vill inte äta / jag vill aldrig mer äta”
Diktjaget kallar både exets nya och sig själv för horor, och man frågar sig vad som är horigt med dem. Och vad som är o-horigt med mannen. Det hårda språkbruket verkar inte vara ett försök att vara en edgelord, utan ett sätt att uttrycka att kvinnorna, med sin kärlek och sina drifter, hamnar i underläge i förhållande till den rationella mannen.
Berg beskriver det som att “sex är kul innan man får det”. Det är spännande att tänka så. Diktjaget jämför sig med ismannen Ötzi, som hittades efter att ha legat infrusen i en glaciär i femtusen år. Att inte längre befinna sig i en älskads blickfång gjorde att diktjaget dog och stelnade. När man längtar efter sex längtar man på sätt och vis efter att vara uppslukad av någon och därav finnas till. Boken tar upp viljan att bli sedd och älskad på ett sätt som känns radikalt. Det finns en försiktig fingervisning i Ester Bergs beskrivningar – trots att man vill vara sval och obrydd inför sin position i andras grepp befinner man sig alltjämt där.
