Fem år med KULT – Våra 25 högst rankade album
Tänk att KULT Magasin har hunnit fylla fem år! Mycket har hunnit hända under tiden, från pandemier vi alla vill glömma till konflikter vi vill ska ta slut. Men även i musikens värld har det varit full fart, med albumsläpp och artister som skapat och definierat den populärkulturella samtiden.
Vi firar oss själva och all fantastisk musik som släppts de senaste fem åren genom att lista KULT Magasins 25 högst rankade album – det är brett, det är (inter)nationellt och det är bra som tusan!
Missaoui – Cleo
Den svenska hiphopens matriark har varit med länge och varit tongivande både på och av scen. Med Random Bastards, Academics och Josef Slunge i sitt hörn borde debutalbumet Missaoui vara bra i teorin. I praktiken? Fan så mycket bättre, enligt Anton Ånell.
Donda – Kanye West
Geniförklarad av sig själv och sina hängivna fans, idiotförklarad av desto fler – när Kanye West är på tapeten blir det aldrig en lugn stund. På Donda, döpt efter hans avlidna mamma, klär Kanye sin inspiration och kontrovers i en innovativ och feature-tung gospelskrud som går till musikhistorien som artistens kanske bästa album, enligt Sultan Ahmed.
The Eternal Resonance – Sweven
Swevens The Eternal Resonance är ett genreöverskridande album som förenar atmosfärisk death metal med oväntade inslag som körsång på latin och jazziga pianon. Andreas Hörmark skriver om en hypnotisk och oförglömlig resa.
Rathana Club – Daniela Rathana
Ett färgstarkt, kaxigt och sprudlande debutalbum som utforskar relationer och storstadsliv, insvept i glitterkonfetti och champagneflöjtar. Genom sköra ballader och 80-talseloger utmärker sig Daniela Rathana som en av Sveriges främsta primadonnor, skriver Zejneb Rauf.
Græ – Moses Sumney
Græ utforskar teman identitet, isolation och sårbarhet till tonerna av maximalistiska arrangemang. Moses Sumney svävar mellan olika genrer på detta dubbelalbum som Sultan Ahmed imponerades stort av.
Dom har bara gett mig ett namn – Jelassi
Årets bästa album 2023 – behövs ytterligare motivering? Knappast. På Dom har bara gett mig ett namn bygger Jelassi upp ett ljudlandskap som tar med oss på sommarfester, fotbollsplaner och drogmissbruk i uppväxtens Farsta. En juvel till debutalbum, skriver Sultan Ahmed.
Punisher – Phoebe Bridgers
På Punisher så etablerade sig Phoebe Bridgers som indiefolkens drottning. Oscar Johansson hyllar Bridgers mästerliga sätt i att skapa en djärv produktion med stort känslomässigt djup och poetiska insikter.
Blue Banisters – Lana Del Rey
Med en stor dos mod och ärlighet i vardera näve tar det stillsamt banbrytande Blue Banisters oss djupare in i Lana Del Reys universum. Del Rey bjuder på en exkursion i musik som med fräscht textförfattande och känslomässigt bräckliga ljudbilder är ett kvitto på Lanas ständiga utveckling, enligt chefsredaktör Daria Spitza.
RTJ4 – Run the Jewels
På sitt fjärde album RTJ4 levererar Run the Jewels en explosiv mix av skarp politisk kritik och förfinad produktion, där polisvåld, kapitalism och systematisk orättvisa sätts under lupp. Med starka samarbeten och tidlös energi befäster de sin plats som en av samtidens mest kraftfulla röster inom hiphop, menar Andreas Hörmark.
With A Hammer – Yaeji
Med en metaforisk hammare och dundrande basslingor krossar Yaeji sociala och musikaliska konventioner. Kaxigt, oförutsägbart och nästintill felfritt, skriver Sultan Ahmed.
Nostalgia Porn – Majorelle Blue
Med Nostalgia Porn förvandlade Malmöbandet Majorelle Blue pandemins dötid 2020 till en av det årets starkaste svenska indie-EP:s. KULTs musikredaktör Gustav Stjernkvist menar att på bara fyra låtar demonstrerar de en imponerande balans mellan lekfullt experimenterande och känslomässig tyngd – vilket resulterar i en charmig och intensiv upplevelse som både lockar till dans och eftertanke.
Future Nostalgia – Dua Lipa
Dua Lipas Future Nostalgia är en hyllning till retropop med en modern och klockren twist. Fylld av dansgolvsfavoriter som Physical och Levitating, bjuder albumet på självsäker energi och sockersöta melodier som cementerar Lipas stjärnstatus.
Tigers Blood – Waxahatchee
Likt ett svalkande glas saft på sommaren är det svårt att få nog av Tigers Blood. Med trallvänliga melodier som sällskap utforskar Waxahatchee toppar och dalar i hennes liv, och inte ett enda ögonblick blir bortkastat.
Microphones in 2020 – The Microphones
På Microphones in 2020 blickar Phil Elverum tillbaka på sitt liv och sin karriär, i form av en 45 minuter lång låt där två monotona gitarrackord skapar en hypnotisk bakgrund till hans självbiografiska reflektioner. Albumet är ett intimt, poetiskt och unikt porträtt av en artist som försöker skapa ordning i kaoset, skriver Andreas Hörmark.
When It’s All Said And Done –Giveon
På When It’s All Said And Done bekräftar Giveon sin särställning inom R&B genom en kort, men emotionellt kraftfull EP som utforskar hjärtekross och sårbarhet. Zejneb Rauf menar att detta är en EP som ingen får missa.
When Smoke Rises – Mustafa
Mustafa Ahmed, tidigare känd som Mustafa The Poet, utforskar sorg, vapenvåld och gängkriminalitet i sin hemstad Toronto på sitt debutalbum When Smoke Rises. Zejneb Rauf prisar hans vackra, melankoliska texter och den avskalade folkpop-produktionen.
CRAWLER – IDLES
CRAWLER markerade en stor förändring för IDLES och deras ljudbild, som gick från deras aggressiva postpunk till ett mer introspektivt och experimentellt sound. Robin Andersson menar att albumet bjuder på en känsloladdad och renande lyssnarupplevelse, som ledde till en topp 20 på 2021 års bästa album.
By The Time I Get to Phoenix – Injury Reserve
Injury Reserve levererade ett kaotiskt och sårbart album med By the Time I Get to Phoenix, där experimentell produktion och tematik kring förlust, paranoia och sorg präglar ljudbilden. Oscar Johansson berömmer sättet albumet bryter mot traditionella hiphop-konventioner och samtidigt bjuder på ett unikt och komplext ljudlandskap, där varje lyssning avslöjar nya detaljer och nyanser.
Raise The Roof – Robert Plant & Alison Krauss
Raise The Roof är det oväntade mötet mellan Led Zeppelin-legendaren Robert Plant och folkstjärnan Alison Krauss, där de framgångsrikt blandar country, rock och pop. Albumet har en oemotståndlig energi, med stark rytm och fantastiska vokala prestationer från båda, skriver Karin Mickos.
In Waves – Jamie xx
Jamie xx:s In Waves överträffar förväntningarna med sitt euforiska och välproducerade sound, där tidigare singlar får nytt liv i en sammanhängande upplevelse. Sultan Ahmed berömmer albumets mästerliga tekniska prestation som påminner om den elektroniska musikens kraft och hamnade på en plats 12 över de bästa albumen 2024.
Romance – Fontaines D.C.
Romance är en emotionell berg- och dalbana, där komplexa teman som existensiell ångest och apokalyps vävs samman med den elektroniska, distade ljudbilden. Fontaines D.C.:s album är både poetiskt och hjärtskärande, perfekt balanserandes mellan mörker och ljus. Detta är en modern klassiker, enligt Gustav Stjernkvist.
CHROMAKOPIA – Tyler, The Creator
Tyler, The Creators åttonde album CHROMAKOPIA är en konstnärlig milstolpe som kombinerar rap, pop, R&B och soul. Daria Spitza prisar ett album med kreativ precision, där både låtarna som helheten briljerar.
Heavy Heavy – Young Fathers
Young Fathers behandlar och bearbetar ljud som få andra, och Heavy Heavy bjuder på en himmelsk ljudmisshandel av bästa slag. Experimentellt, peppande och en påminnelse om att inget varar för evigt.
Paradis Garage – Division 7
Paradis Garage är den svenska indierockens stora återkomst, menar Anton Ånell. På sitt debutalbum kombinerar Division 7 melodi och poesi så vackert att det inte går att ge något annat än högsta betyg.
RENAISSANCE – Beyoncé
Beyoncés RENAISSANCE är en genreöverskridande hyllning till svart och queer kultur, där hon med enastående röstakrobatik och oöverträffad musikalisk vision levererar ett album aldrig tidigare beskådat. Detta är den mest självklara 10:an någonsin, enligt Theo Hafström.