Heavy Heavy

Young Fathers

Originalitet och livsglädje är två kärnfaktorer som kännetecknar den svårfångade tidsandan vi lever i. Även om glädje, som eftersträvats religiöst under 90-talets techno-optimism, börjat lämna plats åt en avsevärt mer verklighetsförankrad, negativ syn på framtiden, så bevarar den det spirituella jagandet hos människor. I en värld där kapital förvandlat konstnärligt uttryck till ännu ett sätt att omsätta cash i rörelse, agerar ett originellt verk som gatekeeper mellan konst som sticker ut, och konst som stannar i mängden av generiska cashgrabs. Att skapa verk som lever upp till dessa två ideal, särskilt under senkapitalismens förfall, lyckas ytterst få med, men det skotska bandet Young Fathers gör det nästintill omöjliga på Heavy Heavy: de skildrar den ohämmade känslan av extas som gör det värt att brottas med livets svårigheter.

“It’ll take some time, gonna take some time, gotta bide my time, see the turning tide” sjungs på albumets första spår Tide, och introducerar oss till skivans djupa känslomässiga tonläge och underbara låtskrivande. En tolkning av låten är att den ger oss en försäkran om att det blir bättre; att det tar tid, men att det blir bättre. Här försöker de inte att skildra tomma plattityder om bättre tider, utan uppmanar snarare till en mer sund och hoppfull inställning. På samma sätt handskas Young Fathers med alla utmaningar de beskriver genom Heavy Heavy: Drums vet vikten av att be rädslan att dra åt helvete, Shoot Me Down och Holy Moly är nakna kärleksförklaringar som ändock står på sig, och Tell Somebody är en av de ärligaste tröstlåtarna jag någonsin hört. Heavy Heavy befinner sig ofta i ett spänningsförhållande: glädje mot ilska, längtan mot rädsla, nonchalans mot lyhördhet. Ibland avviker bandet och kör fullt ut åt ena hållet, som på Ululation som är en skär spirituell upplevelse, och Be Your Lady som är känslan av sönderfall efter en separation. Varje gång sitter känslan precis där den ska. Och på varje låt är ljudbilden lika omtumlande som texten.

Heavy Heavy är ytterligare ett bevis på att Young Fathers gör något med ljud som få andra band kan. Även om det hörs tydliga influenser från AnCo på Sink or Swim, M83 på Tell Somebody, eller Portishead på Geronimo, så har de en sonisk grund i ett himmelskt ljudlandskap som är deras – och bara deras. Genom många av deras verk låter instrumenten och vokalerna som att de ligger på avstånd – något som ger deras musik en storslagen känsla. De har förmågan att dramatisera det vardagliga, och hitta korn av sanning i det som de förmedlar genom att flitigt bryta mot konventioner och seder. På Heavy Heavy framträder detta starkt, och till skillnad från det välstrukturerade Coca Sugar, är detta album snarare väldigt fritt. Det sker så många vändningar under albumets gång, men varje drag känns genomtänkt, välplacerat och rent av genialiskt. Be Your Lady skiftar mellan en mjuk kärleksförklaring och en osammanhängande motsättning av ljud, medan Shoot Me Down går från experimentellt post-rap trumslagande à la clipping., till ett orgel som skickar en svävande uppåt. Under en kort stund på Sink Or Swim tar en spännande rädsla över från den ohämmade galenskapen. Det är svårt att finna andra band som skulle lyckas rymma så mycket på knappa 33 minuter.

Det bästa med albumet är kanske hur det lyckas att hitta brytpunkter mellan motstridiga tillstånd, för att sedan leva på det som uppstår till resultat av dessa. När de uppmanar lyssnaren om att “stop crying ‘bout the state of things” på Sink Or Swim är det svårt att inte hålla med dem. Optimism är en lyxvara och har sedan länge ansetts tillhöra livsuppfattningen av boomers som inte vet bättre. Sedan uppkomsten av den politiska onlinedebatten har det varit lätt att sugas in i eviga, dystra diskussioner, och för en gångs skull är det skönt att få höra att en inte behöver vara djup hela jävla tiden. När Young Fathers uppmanar till det så gör de det inbjudande: “survivors on a sinking ship, let’s stay together, not give in”. Till skillnad från andra som hade förespråkat en känslokall fuck you, I got mine-inställning, finner Young Fathers styrkan i genuinitet. Det är mycket svårare att leva ett liv där du är ärlig mot det du ser, känner och hör, och ännu mer en konst att finna acceptans i det.

Young Fathers Heavy Heavy är som en konstellation av ärliga pepplåtar som sparkar dig i arslet då och då: det påminner dig om att inget varar för evigt, att saker vänder till slut. Och det får dig att njuta av resan dit.