De senaste två åren har präglats av en längtan efter diverse sociala sammankomster. Pandemi och uteblivna spelningar hindrade däremot inte det nya R&B-stjärnskottet Daniela Rathana från att i fjol stiga ut i rampljuset och inleda en solokarriär. I höst lättas det äntligen på restriktionerna, och folk är inte minst hungriga efter dans och bra partymusik. Precis i tid släpper Rathana sitt debutalbum, Rathana Club, som radierar glitterkonfetti och champangeflöjtar. En sak går att konstatera: all lust till dans som någon gång tryckts undan i kroppen kommer att frigöras så fort tonerna av Rathana Club snurrar.
Det mångsidiga albumet framställer ett helt spektrum av känslor och uttryck. Mellan sköra ballader, 80-talseloger och kaxig sång introduceras vi till lekfullhet i ljudbilden på låten Farstaglitter. Spåret som är en lättsam hyllning till den ambivalenta fjortisestetiken och kaotisk femininitet. Läppglans, g-strings och piercings omnämns på spåret som en sammanfattning för hur det var att vara tonåring under Y2K. Produktionen stärker sceneriet med dess starka liknelser till glättig R&B från mitten av 00-talet. Farstaglitter går bäst att beskriva som den svenska lillasystern till Beyoncés låt Check On It, och samma glada, lättsamma ton fortsätter på det otroligt svävande spåret 6 till 9.
Fest och firande möter dystra känslor på Rathana Club, och det första lugnare spåret på albumet är den mäktiga balladen Kyss!. Kärlek och tragedi samspelar när Rathana reflekterar kring sina erfarenheter av en tidigare destruktiv relation. Låtens storslagna och underbart filmiska produktion i kombination med Rathanas dynamiska tonhöjder känns som en Hollywoodklassiker; den sköra Hollywoodkänslan upplevs även senare på spåret Full av mig själv, där Rathana istället reflekterar kring förhållandet till jaget i en lika vemodig och mäktig framställning.
Stämningen skiftar på spåret Nala, och ersätts istället av en ton som genomsyras av kaxighet. Rathana utmanar sin inre lejondrottning; hon vågar ryta och äga sin storhet istället för att krympa för andras behag. Attityden och intensiteten trappas upp i låten Puss & Kram, men denna gången med en produktion starkt influerad av 80-talsmystik. Den retroinspirerade atmosfären ryms dessutom mellan tonerna i den nervkittlande låten Överdos, där Rathana gästas av ytterligare en svensk soulprinsessa, Zikai. Tillsammans skapar Rathana och Zikai en mörk och förtrollande duett om att vara vanebildande kär. Det tycks tydligt att Rathana och gänget bakom albumet – som bland annat består av Oskar Linnros, Mapei och Charlie Bernardo – inte ställer sig skygga till att experimentera med diverse läten.
Lekfullhet och “ingen bullshit”-utstrålning samverkar även på det avslutande spåret Testamente, som är en ordlek på frasen “testa mig inte”. Låten uttrycker en trötthet på storstadsskvaller och svekfullhet. Rathana sjunger bland annat “Du säger till mig när dina vänner snackar skit om mig / Du vill ba få mig att må dåligt / Frågan är varför dom ens kan snacka skit om mig till dig” och känslan blir solklar. På spåret hörs Linnros, som kompletterar låten med sin oerhört svängiga andra vers. Låten landar i att vända kinden mot bekymren och leva i någon sorts tillfällig ignorans; låta festen leda vägen.
Rathana Club i sin helhet är ett album som utforskar många känslor och händelser som för gemene man känns relaterbart; allt från destruktiva förhållanden till att fastna i självupptagenhet. Framställningen görs på ett så egenartat sätt då Rathana sätter en festlig spin på alldagliga händelser, och förvandlar alla tillfällen – på gott och ont – till något att fira. Produktionen, melodierna och sättet hon tar sig an och presenterar låtarna är så nyskapande, något som i alla fall aldrig gjorts på svenska. Rathana har själv uttalat sig om hur hon och hennes team lyckats fylla en tom lucka inom svensk musik, och det stämmer onekligen. Med ett så magnetiskt album som Rathana Club utmärker Daniela Rathana sig som en Sveriges främsta primadonnor.
