Vapenvåldet i Toronto har länge varit en hjärtefråga för den kanadensiska artisten Mustafa Ahmed, tidigare känd under artistnamnet Mustafa The Poet. I flera år har han skrivit och publicerat poesi om bland annat vännerna han förlorat till följd av gängkriminalitet. År 2019 släppte han dessutom kortfilmen Remember Me, Toronto där han intervjuar gängmedlemmar, anhöriga och andra Torontobor, däribland Drake, om gängkriminaliteten som härjar i hans hemstad. I en artikel med Pitchfork berättar han om känslan av hopplöshet, psykisk ohälsa och de systematiska strukturer som svikit Torontos förorter. Nu tar sorgeprocessen sig uttryck i en annan form, nämligen i Mustafas debutalbum When Smoke Rises.
Albumets tema fokuserar på vapenvåld och gängkriminalitet, men har dessutom en stark förankring i platonisk kärlek. Mustafa spiller oförhindrat ut sin sorg i albumet, likt ett kärleksbrev, till barndomsvännerna han förlorat för tidigt. Genom vemodiga texter och en stillsam, oftast gitarrdriven produktion sörjer han skicket av Torontos gator. De mjuka tonerna och den lugna melodin i det första spåret Stay Alive sätter tonen för hela albumet. Mustafa sjunger om ämnen, som oftast förknippas med hiphopgenren, över en lugn folkpop-melodi förd av dämpade strängarrangemang och varsam röstakrobatik. I låten talar han till sina bröder, bedjar dem att hålla sig borta från våld och vända sig till något bättre. “Just put down that bottle / tell me your sorrows / I care about you fam”.
Mustafa uttrycker oro ett upprepat antal gånger över hans vänners säkerhet, bland annat i Air Forces och vidare i låten Ali – tillägnad Mustafas barndomsvän som sköts till döds några år tillbaka – där han sjunger “I told you to go / I told you it wouldn’t be safe / I told you it wasn’t the way”. Mustafa öppnar sitt hjärta och blottar sina känslor i varje ton han tar och varje ord som yttras. Budskapet som förmedlas i kombination med hans tungsinta röst och den avskalade produktionen väcker inträngande känslor hos lyssnaren, och det står tydligt att albumet agerar krycka för hans sorgeprocess.
När Mustafa tagit sig förbi sorg, smärta och förnekelse inträder ilskan i The Hearse. Produktionen är något kryptisk och brysk, nästan så att Mustafa framstår som hämndlysten. Låten har till skillnad från de föregående spåren inte en lika förlåtande ton, och stråkarna som tidigare drev produktionen byts ut till ett enkelt men häftigt trumkomp. Mustafas skiftande känslor i The Hearse är en påminnelse om hur komplex och dynamisk sorgeprocessen faktiskt är.
When Smoke Rises illustrerar lidelsen av sorg och bittra farväl på de mest poetiska sätten. Albumet är rikt på religiösa och spirituella metaforer om döden. Mustafa sjunger bland annat om den muslimska traditionen att begravas i vita lakan, och änglar som knackar på ens ytterdörr; en islamisk symbolik för dödsängeln Azrael som separerar kroppen från själen. Utöver den starka förankringen i islamisk mystik hedrar Mustafa dessutom sina sudanesiska rötter genom att sampla en sudanesisk stamsång i Air Forces. De unika inslagen av Mustafas rötter möter den generiska folkpopen på ett oerhört vackert sätt.
Albumet innehåller två oerhört starka samarbeten från Sampha i Capo och James Blake i Come Back. Till sitt förfogande har Mustafa dessutom den svenska producenten och låtskrivaren Simon On The Moon. Artisterna gör ett otroligt vackert jobb i att främja den akustiska och melankoliska känslan som projektet driver. Samarbetena bidrar till att albumet, utöver dess gripande texter och budskap, även produktionsmässigt är berikat med de själfulla melodierna. Kännetecknande för produktionen är akustiska gitarrer och, i Capos fall, ett oackompanjerat piano, vilket bidrar till vemodet och fokuset på Mustafas poetiska texter. When Smoke Rises gör avtryck på lyssnaren och har mer eller mindre lyckats beröra på alla fronter. Trots dess personliga förankring i Mustafas egna upplevelser är det ett sådant album som kan konsumeras och uppskattas av alla, oberoende av musikalisk preferens.
When Smoke Rises är på alla sätt och vis en extremt kraftfull debut. Albumet känns dessutom som ett, från Mustafas sida, kompromisslöst projekt. Mellan de starka texterna, inslaget av kulturella inslag ger Mustafa en otroligt genuin bild av sig själv och sina värderingar. Han förmedlar det sorgsna temat med en beundransvärd ömhet, och trots den misär han upplevt finns det ändå en underliggande ton av hopp; ett Toronto i fred.
