Giveon har under året visat sig vara en av R&B-världens starkaste, mest egenartade artister. Trots det faktum att han varit aktuell med singlar sedan 2018, var det inte förrän han gästade Drake på låten Chicago Freestyle som han fick en plats i mainstream-musiken. Giveons röst är omöjlig att förbise; hans karaktäristiska baryton-sångstil som inspirerats av Frank Sinatra ger sannerligen en unik tvist på samtidens R&B, som annars ibland tenderar att följa någon typ av stadgad melodisk instruktionsmall.
På sin senaste EP When It’s All Said And Done bevisar Giveon återigen sin individualitet och innovationsförmåga. Han gör sig utan tvivel förtjänt av en stående ovation. EP:n är drygt 10 minuter lång, men lyckas strategiskt förmedla en intensiv berättelse om sårbarhetens efterverkningar. EP:n inleds med When It’s All Said And Done; ett spår på 54 ynka sekunder. Låten består enbart av en vers, men sätter tonen för vad som komma skall. “Not proud I called you for the fifth time / I just gotta quit trying for you”. Tillsammans med ett ekande piano och ett inspelat telefonsamtal, illustrerar Giveon ett skadat ego och frustration över en avslutad romans.
Artistens bittra ton hänger kvar in till EP:ns andra spår, Still Your Best, där han gör ett desperat försök till att etablera dominans över en gammal flammas nya kärleksintresse. “This the one you talking ’bout that’s supposed to take my place down, is this for real? / It’s almost disrespectful”. Den direkta, spydigt formulerade låttexten är en alltför bekant gestaltning av försvarsmekanismen som blir en biverkning efter att ha blivit dissad. Spårets akustiska gitarr och mjuka melodi framhäver Giveons bryska, nonchalanta ord och känsloladdade röst.
Sveriges egen R&B-drottning Snoh Aalegra gästar Giveons tredje spår Last Time i en vacker duett som spinner vidare på EP:ns tidigare mönster av sårbarhet. Tillsammans presenterar de den irriterande, ansträngande kärleken så väl att en som lyssnare kan känna hur det skaver. Spåret driver idén om att avvisa sina faktiska känslor, och istället upprätthålla en påhittad, obrydd fasad som grundar sig i stolthet. Last Time:s bittra textinnehåll sväljs lättare tack vare Snohs hypnotiska, fjädrande röst och Giveons mörka stämma som tillsammans jämnas ut likt socker i kaffe.
EP:n avslutas med Stuck On You, där en förlägen Giveon ger efter för sina känslor. “You’re my baby even when you leave me / Maybe I’m the one to blame / Maybe I’m the cause of the pain”. Irritationen som byggts upp under de tre tidigare spåren rasar och ersätts av ett känslomässigt nederlag när Giveon blottar kärleken som sin akilleshäl.
When It’s All Said And Done som helhet visar Giveon i sin ärligaste form. EP:n är grubblande och vemodig på det finaste av sätt. Låttexterna är formulerade som monologer, vilket bidrar till den autentiska föreställningen av att Giveon har känslorna utanpå kroppen. Han erkänner fasaden och bitterheten som följs av hjärtekross, istället för att enbart fokusera på den överrepresenterade sorgen. Giveon uppmärksammar de sliriga, osmickrande känslorna som oftast leder en till att agera utan konsekvenstänk. EP:n är en vacker framställning av den påfrestande verkligheten, och faller inte kort på någon punkt. Giveons musik är, även denna gång, helt fantastisk i alla avseenden.
