Ick-listan theatre edition
Det började som en lek, ett oskyldigt tidsfördriv för vår förlorade kvinnogeneration. För oss, vars kärleksliv har gått förlorat i Tinder-algoritmerna, blev ick-listan ett medel för att se humorn i den till synes hopplösa jakten efter en relation. Hanna Fribergs matlåde-gate i januari gjorde ick-listan household så till den milda grad att fenomenet snabbt blev uttjatat.
Men den nationella ick-hysterin nådde aldrig teatersalongen, trots att såväl scenen som publiken är full av frånstötande företeelser. Det har visserligen varit mycket snack på kultursidorna om att kissa i tårtor på senaste, men debatten har inte mer än skrapat på ytan av alla avskyvärda teaterfenomen. Låt mig därför presentera det elitistiska kommentatorspår som går på repeat i hjärnan under teaterbesök. Jag ger er: Ick list – theatre edition…
I publiken
Att ta en groupie i salongen
Finns det något mindre estetiskt sätt att annonsera till filterbubblan att man är på teater? Frågan var retorisk. Rödflammiga ansikten, ihopklämda för att rymmas i bild, grotesk utdragna av kameralinsen som smältande Dalí-klockor. Jag kräks.
Disclaimern ”Det finns inget värre än dålig teater”
Avsändaren vill signalera att hen inte är för dum för att förstå sig på teater, och samtidigt gardera sig från potentiell sekundärskam, om ensemblen skulle spela falskt. Men frasen avslöjar något mycket värre än dåligt smak eller oförmåga att förstå teater. Den vittnar om en översittarattityd och att man inte ger teatern en ärlig chans. Fegt!
Att springa för att komma först till baren i pausen
It’s giving utförsäljning på lågprisvaruhus. It’s giving pöbel. It’s giving buffelhjord. Jag går till teatern för att jag vill få en förhöjd livskänsla, inte en förhöjd medvetenhet om hur osofistikerade mina medmänniskor är. Behärska er!
Att smuggla in cavaglas i salongen, under kappan
Jag gillar inte heller dryckesförbudet, men jag gillar smusslande ännu mindre – det är ovärdigt.
Att lämna salongen under pågående applådtack
Framför dig har du en grupp människor som viger sina liv för att underhålla dig. De har sökt scenskolan om och om igen i konkurrens med tusentals andra. De har belånat sig hos CSN för hundratusentals kronor. De har gjort röstuppvärmningar och andningsövningar och ryggradsrullningar i tiotusentals timmar. De har stalkat regissörer och gått på auditions och låtit relationer gå i kras i jakten på nästa roll. De har lärt sig en hel bok utantill. De har trängts i en replokal med skitit linoliumgolv och dåligt ljusinsläpp i flera månader. De har spökat ut sig i kostymer, peruker och smink. De har svettats i strålkastarljuset. De har parerat den femgradiga lutningen i scengolvet. De har artikulerat och projicerat rösten i varenda stavelse. De har lydigt ställt sig på rad som en annan konfirmationsgrupp i väntan på nattvarden. De vill bara att ridån ska gå ner en sista gång så att de kan gå hem till sina barn/sin kille/sin tjej/sin spliff. Men de står lydigt kvar och tar emot applåderna, för att det är den förbannade överenskommelsen mellan ensemblen och publiken. Och så har du mage att resa dig upp MITT under pågående applådtack och böka dig ut mellan stolsryggar och smalben, snubblandes över finskor och handväskor, skymmandes sikten för resterande teaterbesökare. Att du inte skäms!
Att sekunden ridån går ner efter föreställningen vända sig till sitt sällskap och fråga ”VAD tyckte du?!”
Fattar du inte att du bryter förtrollningen?! Det är lika smidigt som att ruska om sitt ligg sekunden efter att hen har kommit och fråga “Var det SKÖNT?!” Maken till mood-killer får man leta efter.
Jag hoppas alla ni skådespelare och regissörer i KULTs läsekrets har gottat er ordentligt åt min publik-roast, men nu är det slut på det roliga. Det är ett under att jag inte vänt teatern ryggen ännu, med tanke på alla pinsamheter ni ägnar er åt på scen. Kiss i tårta är bara förnamnet!
På scen
Kroppsvätskor
Det billigaste av billiga strategier för att väcka känslor hos publiken. Klart som faan jag blir äcklad om ni pissar på scenen, men det är inget bevis på att ni är edgy, det är ett bevis på att kiss är äckligt! Objektivt äckligt!
Full frontal nudity
Ni behöver inte ta i så väldigt, skådespeleri är exhibitionistiskt nog som det är.
Mygga
Att skådespelare skulle behöva högtalare för att nå ut till tredje raden, i en lokal som är BYGGD för resonans… Har ni ens gått scenskolan?
Projicerade animationer
Det här är en teater, ingen arkadhall. Jag får ångest av den tvångsmässiga digitaliseringen av teatern! Kan jag få ha EN fredad zon för analog underhållning, ETT enda konstforum som inte fyller mig med känslan av att befinna mig i ett levande Black Mirror-avsnitt?!
Fuldans
Kära regissör, du blir inte automatiskt Mats Ek bara för att du tvingar skådespelare att dansa. Det är varken intressant eller självutlämnande när scenkonstnärer dansar medvetet fult. Det är skämmigt och gör ont i ögonen på publiken.
Stone-face under applådtacket
Jag skiter i om ni tycker att föreställningen gick dåligt, eller känner er tomma efter sista scenen, eller tycker att det är ovärdigt att le på kommando. Det är o-charmigt att stå och sura på scen framför en applåderande publik. Ni är skådisar – spela glada! Dessutom är ni mycket sötare när ni ler.
