Kärleken är död, men det är försent att dumpa Cigarettes After Sex
Jag är tillbaka i Sollentuna där jag bodde de första 20 åren av mitt liv. Den här gången i ärendet husdjursvakt till min lastgamla undulat. På Aniaraplatsen, uppsamlingsplatsen för A-lagare och snorungar vid centrumets södra ingång, står två killar och en tjej i högstadieålder och äter glass. ”Godare än fitta!” säger den ena killen till sällskapet. Den andra synar honom direkt: ”Har du ens smakat fitta?”. Efter det följer en kort tystnad innan tjejen, som verkar vara ihop med den första killen, inte kan låta bli att kasta honom skoningslöst under bussen. ”Nej, det har du ju inte!”. Och så var den saken avgjord. Allt är alltså i sin ordning, kan jag konstatera. Vissa saker ändras aldrig och kanske är det så det ska vara.
Samma tanke slås jag av när jag lyssnar på Cigarettes After Sexs nysläppta singel Twizzler, som, i likhet med alla deras tidigare släpp, cementerar dem som ett dunderlyckat enlåtsband. Det kanske är hårt, med det sagt är Cigarettes After Sex ett band med lika enhetligt sound som sånt insomnings-white noise eller dylikt. Har du hört en låt har du hört alla, så välj den med sexigast titel. Jag svävar iväg i ett erotiskt drömlandskap av Greg Gonzalez viskande sång, luftigt reverb och ett liggkompatibelt bpm. Våldsamt dras jag tillbaka till en tid med skinny jeans och små problem som kändes stora. En orörd tidskapsel från första året på gymnasiet.
Utan att ha ett tydligt minne av det här kan jag dra till med att jag förlorade oskulden till de släpiga tonerna från deras då nysläppta och självbetitlade debutalbum. En platta jag under en period kunde utan och innan, och som trängdes i en kaskad av Spotifylistor tillsammans med Lana Del Rey och The Marías.
När jag hör den mjuka basen och de långsamma gitarrerna i Twizzler, som gifter sig med textrader som ”Kiss so hot, lips do a Twizzler in the summer sun” och ”I love the way you made me feel”, känner jag mig som en sondmatad gås. Eller kanske snarare som en hjälplös amfibie i ett långsamt upphettat vattenbad. Men det är självförvållat, och det är jag som successivt höjer värmen när jag slaviskt fortsätter lyssna in mig på varje nytt släpp. Cigarettes After Sex är nämligen ett band jag har en slö och släntrianmässig relation till. Jag borde dumpat dem för länge sen, men de har tillräckligt kort diskografi och glesa släpp för att råka hålla sig uppdaterad genom åren. Har jag utan att märka det trillat dit och blivit ett Cigs after sex-superfan?! Kanske var jag det sommaren 2017, men kärleksaffären är över och en enda ton gör mig mer pryd och onostalgisk än jag någonsin varit.
Oavsett känns det för sent att göra slut nu. Precis som med vänner får man ge upp idén om att bli av med dem om man stått ut med varandra i ett drygt decennium. På Aniaraplatsen håller det på att byggas om, men Harry Martinson-fontänen och de två lindarna står där de alltid har stått. Jag sätter mig på muren där jag brukade vänta när jag mötte upp min gymnasiekärlek. Twizzler blir en perfekt ljudbild. Högstadiegänget, texten och ackordföljden är ny, men allt känns exakt likadant.
Text: Evelina Emås
