Månadens VHS: Heroic Times
En hel film skapad av enskilda oljemålningar? Ja, Månadens VHS är en stark kontrast till en samtid där AI tar sig in i alla vrår och där våra förutsättningar att hitta de sanna, kreativa konstverken utmanas mer och mer för varje dag som går.
En kort synopsis
Heroic Times är en ungersk animerad film från 1983, regisserad av József Gémes och baserad på Toldi-trilogin av poeten János Arany. Filmen följer den legendariske krigaren Miklós Toldi – en man med nästan övernaturlig styrka och ett våldsamt temperament – som drömmer om ära och ridderskap i ett medeltida Ungern präglat av krig, makt och brutalitet. Efter att ha tvingats fly från sitt hem försöker Toldi skapa sig ett nytt liv som hjälte och soldat, men upptäcker snabbt att sagorna om ära och hjältemod sällan stämmer överens med verkligheten.
Det som utmärker Heroic Times är att animationen består av enskilda oljemålningar. Med sitt bildspråk och dessa hallucinatoriska animationer känns därför filmen mindre som en traditionell fantasyfilm och mer som den gamla folksagan den är baserad på.
Avtrubbade inför det vackra
Jag önskar att jag hade sett Heroic Times med större kunskap om Ungerns historia. Dessvärre är spannet från medeltida feodalism till tiden som sovjetisk satellitstat, då filmen skapades, alldeles för stort för att jag ska kunna sätta mig in i det. Det lilla jag vet är att Ungern, när filmen skapades, var en diktatur där allmänheten fick vad den behövde – välstånd och relativ fred – så länge den inte ifrågasatte makten. Folket övervakades och politiskt avvikande åsikter tolererades inte.
Kanske är det den här rädslan för att våga säga emot som filmen egentligen talar om. Precis som i förra månadens artikel behandlar filmen det banala i det så kallade rättfärdiga kriget och den ärofyllda strävan efter makt. Idén om hjälten som slåss för något större än sig själv krockar hela tiden med verkligheten: att våld nästan alltid bara leder till ännu mer våld.
Huvudpersonen Miklós Toldi är överlycklig över att äntligen få förverkliga sin dröm om att bli riddare. Han är lojal mot sin kung och beredd att offra allt för ära, fosterland och plikt. Men ju längre berättelsen fortgår, desto tydligare blir sprickan mellan hans romantiserade bild av hjältemod och det han faktiskt gör i kungens namn: plundring, räder mot byar, massakrer och oprovocerade invasioner. Toldi börjar ifrågasätta syftet med allt detta, men han gör aldrig något verkligt försök att stoppa det. Tvärtom verkar han stundtals njuta av våldets spänning och den mening det ger honom. Det är nästan en perfekt skildring av ondskans banalitet – hur människor kan utföra fruktansvärda handlingar inte för att de är monstruösa, utan för att det har blivit en del av deras vardag och arbetsbeskrivning.
Men banaliteten finns inte bara i våldet. Vi lever också i en tid där vi blivit avtrubbade inför det vackra. Och det är nästan omöjligt att tala om Heroic Times utan att nämna hur ofattbart vacker den är. Varje bildruta ser ut som en levande oljemålning – varm, melankolisk och handgjord på ett sätt som känns allt mer sällsynt. Filmen är inte bara en återberättelse av en gammal folksaga, utan också en berättelse om människans märkliga drift att förstöra det som är vackert i jakten på makt och ära.
Berättarrösten som nu och då guidar publiken genom historien sammanfattar nästan hela filmens tragedi i en enda mening:
“Vi längtar efter ljus och klarhet, men våra världsliga begär fortsätter att förorena våra rena mål med syndens smuts.”
Och kanske är det just därför Heroic Times känns så tidlös. Trots sitt medeltida sagolandskap handlar den egentligen om något väldigt samtida: hur lätt människor förvandlar ideal till ursäkter för våld, och hur svårt det verkar vara för oss att låta vackra saker förbli vackra.
Varför du bör se Heroic Times
Animationen: Varje bildruta är en handmålad oljetavla som dessutom ska vara i stil med tidig ungersk konst. I en digitaliserad, AI-underkastande värld, där hänförelse över handgjord konst är ett minne blott, kan man kanske finna en slags hoppingivande känsla i att människor, innan makt och girighet dikterade relevansen av ens hantverk, alltid har haft kapaciteten att skapa vackra saker.
Berättelsen: Krigsgalna ledare har framställt krig och erövringar som det mest naturliga, livsviktiga, ärofulla och rättfärdiga som en människa kan åstadkomma. Men krigens legitimitet och rättfärdighet är, precis som pengar och ideologier, endast bräckliga sociala konstruktioner som framstår som tomma i oändlighetens vidsträckta rymd – något som filmen tydligt förmedlar i kontrast till sitt vackra bildspråk.
