Stressläsning: motsatsen till sommarläsning
Tjocka klassiker är bra sommarböcker – man brukar behöva någon form av tidsfördriv under sommaren. Större delen av året befinner man sig dock i normalläge, och ibland befinner man sig i särskilt arbetsintensiva perioder. Under sådana perioder brukar jag inte läsa mindre, men min lektyr ändras. Jag läser motsatsen till tjocka klassiker: böcker som inte kräver viljestyrka och upptar mindre hjärnkapacitet.
Efter många tentaperioder har jag identifierat de utmärkande dragen för bra stresslitteratur.
Först och främst: boken ska vara lättläst. Meningarna ska vara lättbegripliga och inget får lämnas outsagt. Vi kan därmed omedelbart utesluta all poesi, all kontinental filosofi, såväl som de flesta modernistiska författare från genren. Temat ska vara lättsamt och gärna uppseendeväckande – ju mer skandal, desto bättre.
Stresslitteratur brukar också fungera som eskapism, så handlingen utspelar sig ofta på en plats som är lätt att idealisera. Europeiskt 1900-tal brukar funka bra, särskilt före första världskriget. Sverige funkar ibland, förutsatt att boken utspelar sig under sommarmånaderna.
Men en godtycklig bladvändare behöver inte vara stresslitteratur. När man är stressad vill man känna sig produktiv – det får inte kännas som om man prokrastinerar. Därför är det rimligt att begränsa begreppet stresslitteratur till klassiker, eller åtminstone böcker som ger kulturellt kapital.
Med det sagt, här är några exempel på bra böcker i genren.
Den vassa eggen
Det finns mängder med böcker som skildrar draman mellan amerikaner i Frankrike, ungefär som Emily in Paris fast i bokform. I Den vassa eggen av W. Somerset Maugham ska ett amerikanskt par ska hänga i Paris och ”slöa” (”loaf”) innan deras bröllop, men deras förhållande spricker ganska snart. Han reser till Indien; hon reser tillbaka till USA och förlovar sig med en annan. En fängslande bok!
Edens lustgård
Edens lustgård av Ernest Hemingway är kanske det arketypiska exemplet på stresslitteratur. Romanen, som handlar om ett triangeldrama på den franska rivieran, är otroligt underhållande – man läser den ungefär som en skvallertidning. Jämfört med Bonjour Tristesse av Françoise Sagan och Natten är ljuv av F. Scott Fitzgerald, som båda utspelar sig på samma plats, är den inte lika deppig. Tvärtom är boken full av livsglädje.
En förlorad värld
En förlorad värld av Evelyn Waugh är en nostalgisk bok, som titeln antyder. Vi följer Charles Ryder genom studieåren i Oxford, där han blir vän med den excentriske Lord Sebastian Flyte, och vidare genom livet. I berättelsen om Charles udda livsöde finns goda möjligheter till verklighetsflykt.
Maken
Gun-Britt Sundströms kultförklarade Maken är lika mycket Stockholmsskildring som förhållanderoman. Martina och Gustav lär känna varandra på under studenttiden på 1960-talet och försöker få samlivet att fungera, om och om igen. Romanen innehåller flera inslag av stresslitteratur: personintriger och beskrivningar av idylliska skärgårdsöar.
Farväl till Berlin
Farväl till Berlin av Christopher Isherwood är en serie vinjetter från Weimarrepubliken under perioden 1929-1932. Någon egentlig handling saknas; istället kretsar boken kring olika karaktärer i Berlin, såsom kabaret-sångaren Sally Bowles, den homosexuelle ynglingen Otto Nowak och pianisten Klaus Linke. Även om man känner till händelseutvecklingen efter 1933 vill man dit!
