EN DALAODYSSÉ
Vad får en att tänka mer på svensk sommar än Dalarna? Många turister vallfärdar till landskapet under sommarmånaderna för att ta del av… ja, vad egentligen? När de flesta av landets teaterscener går i viloperiod under sommaren sker det motsatta på många platser i Dalarna. Här rullar stora maskinerier igång av repetitioner med musikanter som stämmer sina fioler och stora ensembler av dansare, skådespelare och statister som tar på sina folkdräkter och kostymer. En värld från en annan tid vaknar till liv. Det vankas “bygdespel” i Dalarna. Men vad är det egentligen?
Som uppväxt i Dalarna och pseudo-kulla (född i Norrköping) förväntas det kanske att jag ska ha en stark koppling och kunskap om detta kulturarv. Bygdespelen har ju ändå framförts i min närhet hela mitt liv och snart 100 år tillbaka i landskapet. Dock måste jag göra er besvikna eftersom min kunskap är lika med noll. Men! Jag ser det som ett ypperligt tillfälle att avtäcka detta legendariska kulturuttryck. Jag känner ett kall! Bygdespelen kallar på mig!
När Carl von Linné blev utsänd av landshövdingen Nils Reuterholm på den berömda Dalaresan 1734 var uppdraget att undersöka Dalarnas naturtillgångar, näringsliv och ekonomiska förhållanden. När jag nu sommaren 2026 ger mig ut på en egen Dalaresa är det självpåtagna uppdraget visserligen ett annat, men inte helt olikt. Min dalaresa handlar om att resa genom landskapet och dokumentera detta kulturfenomen som präglar tillvaron här under sommaren.
Med mig på resan har jag även dramatikern, regissören och dalmasen William C. Woxlin som agerar fotograf, bollplank, side-kick och ciceron. Jag går runt i vårt gemensamma lilla bibliotek och försöker hitta böcker om bygdespelen. Vi tar fram en bibel inom bygdespelens värld: författaren och riksspelmannen Per-Ola Björklunds bok Bygdespel i Dalarna från 1983.
Han inleder boken med att förklara att bygdespel är en alldeles speciell och unik teaterform. Vidare skriver han: “Handlingen har oftast lokal förankring och bygger ibland på historisk verklighetsbakgrund eller på någon sägen. På många håll i landet har det blivit tradition att under ett visst antal sommardagar framföra bygdens eget spel på någon vacker friluftsscen.” Björklund menar i sin bok att bygdespelen även finns för att människor söker efter “andligt välmående”, särskilt i en tid då vi lever i ett högt materiellt välstånd. När jag tänker på att detta skrevs för fyrtiotre år sedan slår det mig att vissa saker inte verkar ha förändrats särskilt mycket.
Förutom Björklunds två böcker Bygdespel i Dalarna och Dalanöjen, plockar William även fram Jörgen Dicanders studie Den dalamålande dramatikern Rune Lindström. Att Rune Lindström är en person som oundvikligen måste behandlas när det talas om bygdespel blir jag snabbt varse om när jag börjar läsa böckerna. Den kulturella totalkonstnären från Fagersta skrev tre av de stora bygdespelen som än idag framförs under sommaren i Dalarna: Skinnarspelet, Ingmarsspelen och Himlaspelet. Han skrev även ett fjärde bygdespel, En Sätersaga, som inte spelas längre. Rune flyttade till Dalarna när han var tolv men studerade i Stockholm och gick på Södra Latin. Det var där han fick utveckla sin teaterådra och började redan under gymnasieåren att skriva på sitt första bygdespel.
Efter denna första smak av bygdespelens värld blir jag ännu mer nyfiken. Det blir en resa som kommer att handla om liv och död, rätt och fel, kärlek, missförstånd, makt och pengar, högmod och religiös fanatism, men framförallt är det bygdernas historia och folksägner som berättas genom teater. Och hur kommer denna Dalaodyssé att utvecklas? Det får vi se för jag har ingen aning! I del två av denna reportageserie reser vi till Malung och Skinnarspelet – Den underbara pälsen, sommarens första bygdespel!
Skinnarspelet eller Den underbara pälsen, Orrskogen Malung 19-21 juni
Ingmarsspelen, Storänget Nås 26-30 juni
Himlaspelet – Ett spel om en väg som till Himla bär, Leksands kyrka Leksand 16-18 juli
Trollbröllopet i Äppelbo, Lämåsens naturscen Äppelbo 7-9 augusti
