Oscarsgalan 2025: KULT tippar vinnarna

Trots de förödande bränderna i Los Angeles är det nu återigen dags. På söndag ligger den röda mattan utrullad och redo, och gästerna kommer att strömma in för den 97:e upplagan av Oscarsgalan. Det hela leds av talkshow-värden Conan O’Brien, och svenska tittare kommer från midnatt natten mellan söndag och måndag att guidas av Jessica Almenäs på Disney+, som i år tar över sändningen från TV4.

Det musikaliska dramat Emilia Pérez har med sina 13 nomineringar allra flest vinstchanser, men har dalat i förhandstippningen efter kontroverser kring filmens huvudrollsinnehavare, Karla Sofía Gascón. Det flerfaldigt nominerade dramat Brutalisten har anklagats för fusk då AI har använts för att förbättra uttal, och Oscarsjuryn är som vanligt i hetluften, denna gång bland annat för att jurymedlemmar har erkänt att de inte ”orkat” titta på ytterligare en Dune-film eller den 215 minuter långa Brutalisten.

Snackisar finns det alltså i vanlig ordning gott om inför Oscarsgalan. Men den stora frågan är såklart vilka som kommer (och inte kommer) att prisas under galan. Blir det någon skräll? Eller kommer de förhandstippade favoriterna att ta hem det? KULTs filmskribenter Gabriel V. Rindborg och Zara Luna Hjelm diskuterar vilka de anser borde få gå hem med de eftertraktade guldstatyetterna.


Bästa regi

Sean Baker för Anora
Brady Corbet för Brutalisten
James Mangold för A Complete Unknown
Jacques Audiard för Emilia Pérez
Coralie Fargeat för The Substance

Gabriel: Helt ärligt är Oscarsgalan för mig, som vanligt, väldigt överskattad. De priser man borde bry sig om är redan förbi (läs: BAFTA och Golden Globes). Att varken Konklaven, Civil War eller I’m Still Here (originaltitel: Ainda Estou Aqui) är med bland de nominerade här säger mycket. Walter Sales som stått för både Motorcycle Diaries (2004) och Central do Brasil (1998), utöver I’m Still Here, missar ännu en gång en chans att prisas. Tyvärr har jag inte sett någon av de nominerade i denna kategori förutom Anora. En helt ok film, men bäst regi? Jag tvekar.

Zara Luna: Trots att jag inte sett majoriteten av dessa känns nomineringarna spontant väldigt oinspirerande. Jag saknar flera titlar, bland annat  Dìdi (弟弟) och Civil War som inte verkar ha fått några nomineringar alls. I denna kategori hade jag nog nominerat RaMell Ross för hans spelfilmsdebut Nickel Boys. Av de faktiskt nominerade säger min magkänsla att Brady Corbet eller Sean Baker kommer ta hem det, men jag tycker nog att det känns rimligast att Coralie Fargeat vinner. Även om The Substance inte var en 5:a låg dess styrka i dess visuella originalitet och förmåga att undvika tydliga kategoriseringar genom att röra sig mellan genrer. Det är ändå en film som jag kommer vilja se om.

Bild: Demi Moore iThe Substance / Mubi

Bästa kvinnliga huvudroll

Cynthia Erivo i Wicked
Karla Sofía Gascón i Emilia Pérez
Mikey Madison i Anora
Demi Moore i The Substance
Fernanda Torres i I’m Still Here

Gabriel: Som brasilianare är jag extremt investerad i att Fernanda Torres tar hem det här. Då jag bor i Sverige fick jag bara i veckan chansen att se I’m Still Here trots att den gjort stor succé världen över i flera månader. Oftast bryr jag mig inte om patriotism, men när det kommer till lusofonsk kultur är jag mer än hundra procent säker på att den undervärderas. Men här behövs inte patriotism. Filmen är bland de bästa, om inte den bästa filmen jag någonsin har sett, och jag har inga ord just nu för att förklara hur bra Torres är. Jag sparar det till recensionen. Hon kommer att vinna. Punkt. Allt annat är skandal.

Zara Luna: För att citera Charli xcx “Mikey Motherfucking Madison <3”. Om Anora förtjänar ett enda pris är det faktiskt Madison för hennes insats som den rysk-amerikanska sexarbetaren Annie. En ganska medelmåttig film som jag säkert hade gillat när jag var 16, men Madison gör det hursomhelst bra.

Bild: Mikey Madison i Anora / Neon

Bästa manliga huvudroll

Adrien Brody i Brutalisten
Timothée Chalamet i A Complete Unknown
Sebastian Stan i The Apprentice
Ralph Fiennes i Konklaven
Colman Domingo i Sing Sing

Gabriel: Fiennes. Det är dags. Det här är mannen bakom The English Patient, Lord Voldemort, Schindler’s List; hela världen brukade hålla tummarna för att DiCaprio äntligen skulle få sin statyett. Har man lite vett vet man att Fiennes är den bättre skådespelaren, och ändå står han utan en Oscar. Han är så bra att två (ganska inkompetenta, om man får vara ärlig) jurymedlemmar erkände att de inte röstat på honom i år för att de trodde att han redan hade vunnit för Schindler’s List. Han måste ta hem den. Chalamet är något överskattad i nuläget. Det kanske är gubbigt av mig att säga, men jag tror att han behöver mer tid – eller en roll där han verkligen kan visa vad han går för.

Zara Luna: Det är någonting med Timothée Chalamet som har börjat störa mig, särskilt i och med hans roll som Bob Dylan (för alla vet att det bara är Cate Blanchett som kan spela honom). Nej, jag hoppas verkligen inte att han vinner och även om jag beundrar Colman Domingo håller jag nog med Gabriel här: Allas vår Voldemort (Fiennes) förtjänar en guldstatyett!

Bild: Ralph Fiennes i Konklaven / Focus Features

Bästa foto

Brutalisten
Dune: Part Two
Emilia Pérez
Maria
Nosferatu

Gabriel: Alla Dune fanboys kommer att hata mig, men jag saknar faktiskt Konklaven på den här listan. Ja, Dune är nyskapande, visuellt stimulerande, blah blah, men är det ett konstverk hela vägen igenom? Nosferatu tror jag ändå har en chans att kamma hem det också. Med sina referenser till alla olika Dracula-filmer genom tiderna, scenografin, ledmotiven i färgvalen. Chansen är dock stor att Dune tar hem statyetten trots att del ett redan gjort sitt.

Zara Luna: Jag hade hoppats på att se Jomo Fray och Nickel Boys nominerade i den här kategorin, vilket vore värdigt för filmens djärva visuella val. När jag läser att Stéphane Fontaine (Jackie) står för fotot i Konklaven undrar jag, precis som Gabriel, varför inte den är med. Jaja, så länge inte Dune vinner är jag nöjd, jag tror att Maria kommer kamma hem en värdig vinst.

Bild: Maria / Netflix

Bästa internationella långfilm

I’m Still Here – Brasilien
Flickan med nålen – Danmark
Emilia Pérez – Frankrike
Det heliga trädets frukter – Tyskland
Flow – Lettland

Gabriel: Läs mina inlägg om Bästa kvinnliga huvudroll och Bästa film. Jag vet inte om jag har så mycket mer att säga än att I’m Still Here är en underbar, livsdefinierande film. Det vore surt om juryn valde att ge enbart detta som tröstpris för att de röstat på annat i bästa film. Förhoppningsvis får den båda.

Zara Luna: Flow har redan vunnit mitt hjärta, men en film jag gärna hade sett i den här kategorin är Goodbye Julia, vilken kandiderade som Sudans bidrag. All We Imagine as Light borde också ha varit en solklar nominering i kategorin, för att inte tala om Green Boarder. All hype kring Emilia Pérez förstår jag inte, men vinnaren i denna kategori tippar jag bli den danska Flickan med nålen.

Bild: I’m Still Here / Sony Pictures

Bästa originalmusik

Brutalisten
Konklaven
Emilia Pérez
Wicked
The Wild Robot

Zara Luna: Nu avskyr jag ju musikaler, men jag tror tyvärr att antingen Wicked eller Emilia Pérez kommer att vinna. Lite förvånad är jag att inte Challengers blev nominerad, för även om jag inte tyckte att den var någon höjdare står Trent Reznors och Atticus Ross kompositioner ut. Av de nominerade hoppas jag dock att Volker Bertelmann vinner för sin insats i Konklaven, för trots att jag inte sett filmen hör jag att det är ett soundtrack i min smak. Bara idag har jag lyssnat på Rumors flera gånger. Det atmosfäriska ljudlandskapet Bertelmann skapar i Konklaven påminner mig om fantastiska Mica Levi (The Zone of Interest, Under the Skin).

Bild: Emilia Pérez / Pathé Distribution

Bästa animerade film

Flow
Insidan ut 2
Memoir of a Snail
Wallace & Gromit: Vengeance Most Fowl
The Wild Robot

Zara Luna: Den här kategorin är nog den enda som sticker ut i år med starka nomineringar. Jag är dock säker på att Memoir of a Snail kommer att kamma hem det! Mycket bra film!

Bild: Memoir of a Snail / Madman Entertainment

Bästa film

Anora
Brutalisten
A Complete Unknown
Konklaven
Dune: Part Two
Emilia Pérez
I’m Still Here
Nickel Boys
The Substance
Wicked

Gabriel: Ah, den stora frågan. Konklaven är med, och har man läst min recension och mina föregående inlägg här vet man att jag är partisk. Men I’m Still Here finns också med, och då finns det för mig inget annat alternativ. Det är nog spontant den bästa filmen jag har sett. Ja, jag är uppvuxen i Rio de Janeiro där den utspelar sig, ja, jag förstår kontexten, men rent tekniskt är det ett mästerverk. Det är en film om sorg, minnen, och om att ta farväl, det är en film där alla detaljer till slut knyts samman. Det är en upplevelse jag aldrig kommer att glömma. Med det sagt är allt i slutändan en smaksak; Oscars lägger till ett lager korruption och marknadslogik på det hela. Det blir troligen något helt annat än det jag vill ha. Och egentligen, varför bryr vi oss? Den har redan vunnit det största priset: mitt hjärta.

Zara Luna: Jag är väl lite partisk när jag tjatar om Nickel Boys, och hur jordnära och genuina både Ross och Fray verkar vara påverkar absolut min syn på filmen. Nickel Boys är en vågad adaption i gränslandet mellan abstrakt film och narrativfilm, men som med precision träffar helt rätt, både stilistiskt och berättarmässigt. I mina ögon är det den enda värdiga vinnaren här. Jag tror dock att Konklaven kommer ta hem det! En otroligt aktuell film med tanke på påve Franciskus tillstånd. ”Konsten speglar verkligheten”, och så vidare!

Bild: Nickel Boys / Amazon MGM Studios