Vad vi ser fram emot filmåret 2025

Luca Guadagnino kör på utan paus, remakes och uppföljare fortsätter att fylla biodukarna och ett par MCU-filmer är i vanlig ordning på g. Det är inget fel med det, bekant är tryggt och det sägs att det är onödigt att uppfinna hjulet på nytt – men filmåret 2025 kommer naturligtvis, tack och lov, även att bjuda på några helt nya filmer och upplevelser. KULTs filmredaktion listar vad vi mest ser fram emot med detta filmår.

---

Nosferatu

Hade jag inte nyligen sett Nosferatu, som visserligen kom ut i slutet av 2024, hade jag sagt att Robert Eggers nya verk är bland de filmer jag allra mest ser fram emot att se 2025. Jag har ju otaligt många gånger använt KULT för att uttrycka min kärlek till Sleepy Hollow och gotiska mysrysare. Nosferatu tillhör förstås samma kategori (men aningen mörkare) och att säga att den levererade är en underdrift. Se den!

Paul Dakwar

Likt Paul ser jag fram emot att se denna så snart jag har lite tid över. Sedan tonåren har jag präglats av ett återkommande skämt om att jag egentligen är en vampyr. Förståeligt i och med hur jag klär mig och mina föråldrade intressen. I varje fall har jag inte hört något dåligt om Eggers version av den nu över 100 år gamla klassikern än. Förhoppningsvis förhöjer den vampyrers rykten istället för att sätta skräck. Säkert är i alla fall att den inte är i samma ton som Twilight.

G. V. Rindborg

The Bride och Frankenstein

Mer gotisk skräck verkar det bli i år! Tvillingfilmer, en term som används för att beskriva hur två filmer med liknande teman släpps samma år, är ett intressant Hollywoodfenomen. Detta tycks ske varje år och det här året är heller inget undantag, då vi inte bara får en, utan två stycken Frankenstein-filmer: The Bride, regisserad av Maggie Gyllenhaal och Frankenstein, regisserad av Guillermo del Toro! Som ett fan av både Gyllenhaal och del Toro väntar jag med spänning på att få se hur de tolkar Mary Shelleys klassiker.

Paul Dakwar

Sydasiatisk film

Enligt min Letterboxd såg jag faktiskt runt 80 filmer med premiär i Sverige 2024, trots att mitt fokus inte legat på att se nytt. Inte illa ändå, men att jag lyckades se alla säsonger av (otroliga) Wahlgrens värld kändes som en ännu större bedrift. Förra året såg jag ju fram emot Mickey 17, men som känt sköts den upp till 2025 istället. Även om min entusiasm blåst över kan det ju bli kul! Challengers höll inte riktigt måttet för mig, och, även om jag kommer att se Queer, är jag ärligt talat lite trött på Luca Guadagnino. En remake av American Psycho? Come on now. Vi blir nog inte av med denna trend. 

År 2024 kom två nepalesiska filmer av internationellt kända regissörer: Min Bahadur Bham (The Black Hen, 2015) med Shambhala och Deepak Rauniyar (White Sun, 2016) med Pooja, Sir. Jag hoppas att jag får chansen att se dem, förhoppningsvis går de i Stockholm (ping, Asiatiska filmfestivalen). På tal om filmfestivaler verkar det komma en del som lockar på Göteborgs filmfestival, bland annat All We Imagine as Light och Memoir of A Snail, vilka båda kommer att finnas i online-utbudet.

Zara Luna Hjelm

Materialists

Det råder ingen tvekan om att Past Lives (2023) blev en hit både bland publik och kritiker. Lyckligtvis för oss (med oss menar jag alla vi trånande romantiker) är Celine Song tillbaka för att krossa våra hjärtan och fylla dem med melankoli och existentialism igen. Eller så kan man väl bara anta – och hoppas. Denna gång ger hon sig på en romantisk komedi om en kvinnlig expert på exklusiv matchmaking, som råkat hamna i en giftig kärlekstriangel. Kärlek, komplikationer och ett triangeldrama följer, med Dakota Johnson, Chris Evans och Pedro Pascal i huvudrollerna. Medan Johnson verkar lovande och Pascal ständigt imponerar, är jag något tveksam till Evans – han känns lite för polerad för Songs djupa känsloskildringar. Materialists lovar mycket med sin stjärnspäckade triangel men mest av allt är det Celine Song som lockar.

Vera Atterfors

Queer

Ja, jag förstår att man kan vara less på Luca Guadagnino. Han har flera nya filmer på gång och var man än vänder blicken dyker han upp. Det är mindre än ett år sedan Challengers hade svensk premiär, och strax är det dags för hans nästa film Queer. Att jag ser fram emot den är dock ofrånkomligt. Med Daniel Craig och Drew Starkey i huvudrollerna är Queer är ett romantiskt drama som utspelar sig under 1950-talet i Mexiko. Jag hoppas att Queer lyckas fånga den intimitet och sköra känsla som Guadagnino ibland får till så väldigt bra. Dessutom längtar jag efter ny filmmusik av Trent Reznor och Atticus Ross.

Anna Norberg

Flow

En lettisk animerad film om en svart katt som slutat vara rädd för vatten, i en värld där människor försvunnit från världen? Helt utan dialog? Sign me the fuck up. Visst går den på bio redan nu, men jag hoppas att den går att streama snart, så att jag kan se den tillsammans med min katt.

Zara Luna Hjelm

A Complete Unknown

Jag har aldrig varit ett Bob Dylan fan. Jag tror till och med att jag ruinerat möjliga förhållanden genom att vara lite för mycket av en skeptiker när han kommit upp som ämne. Jag borde ha insett att mina typer oftast älskar Dylan, och att det inte finns mycket man kan göra åt det. Stockholm kryllar av människor som baserar halva sin personlighet (och gångrytm) på Dylans tillbakadragna attityd. Men nu kommer min chans, en biopic om honom med ingen mindre än Timothée Chalamet. Kanske får jag äntligen lära mig tillräckligt om honom för att faktiskt gå med i sekten. Sanningen är dock att jag egentligen ser fram emot att se Elle Fanning i rollen som Sylvie Russo. Det finns chans att det blir starka flashbacks till Allens A Rainy Day in New York (2019) där de båda också spelar ett par.

G. V. Rindborg

Comfort movies och försiktig förväntan

Vid första anblick ser 2025 ut att bli något av en snuttefilt för mig. Tre av mina ultimata comfort movies är nämligen Bridget Jones dagbok, Draktränaren och musikaler i största allmänhet. Reneé Zellweger är tillbaka som Bridget i seriens fjärde film, men mina förväntningar är – trumvirvel – inte särskilt höga. Samma gäller för liveaction-versionen av Draktränaren, om inte ännu lägre. Remakes av detta slag lyckas sällan, och Netflixs misslyckade Avatar: The Last Airbender gjorde det pinsamt tydligt. Ändå kommer jag, trots allt, se båda filmerna – det är oundvikligt. Och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte är lite spänd på resultatet.

Trösten jag sedan barnsben funnit i musikalernas värld hoppas jag återuppleva i den avslutande delen av Wicked. Vi kan nog räkna med några viralvänliga citat under pressintervjuerna som upptakt och ett grandiost musikalnummer som storslagen final på denna grön-rosa saga.

Vera Atterfors

Death of a Unicorn

Death of a Unicorn handlar om en far och en dotter (Paul Rudd och Jenna Ortega) som råkar köra på en enhörning. Snart lär de sig att enhörningens döda kropp har läkande egenskaper, och detta använder de till sin fördel. Denna skräckkomedi från A24 verkar vara en rolig och modern fabel om exploatering. Definitivt en film jag vill se, om än för att hålla ”eat the rich”-underhållning levande.

Paul Dakwar

A Big Bold Beautiful Journey

I maj förväntas Kogonadas (Columbus, After Yang) romantiska fantasy-drama A Big Bold Beautiful Journey ha amerikansk premiär. Lite oklart när den kommer till Sverige, men den är jag väldigt sugen på! Med Colin Farrell och Margot Robbie i huvudrollerna beskrivs filmen följa ett oväntat band mellan två främlingar. Det säger mig ingenting, men eftersom jag gillat Kogonadas tidigare filmer tror jag att det kommer bli bra.

Zara Luna Hjelm

28 Years Later

Finns det något bättre än vampyrfilmer? Kanske zombiefilmer. 28 Days Later (2002) var genredefinerande när den kom ut. Vetenskapen tog för första gången en mer central roll i zombie-mythos, och sedan dess har zombie-konceptet i populärkulturen dominerats av pandemier. Farten ökades också tack vare 28 Days Later. Tidigare var det vanligt att zombier promenerade i rullatorfart med armarna utsträckta; knappast terrorframkallande. Uppföljaren 28 Weeks Later (2007) var inte någon större succé. Både manusförfattare och regissör byttes ut och tonen skilde sig mycket från originalet. Men nu, 23 år senare, är Alex Garland och Danny Boyle tillbaka på manus och regi. Trailern ser lovande ut och sommaren kan inte komma snabbare.

G. V. Rindborg

The Battle of Baktan Cross

Ryktet säger att Paul Thomas Anderson är på väg tillbaka med en ny film. Vad vi vet hittills är att Leonardo DiCaprio är med i rollistan och att det rör sig om ett äventyrsdrama – vad nu det innebär i Andersons händer. Än så länge saknar den en fastställd titel men går under det inofficiella namnet The Battle of Baktan Cross, men det räcker för att väcka mitt intresse. Anderson har genom åren kammat hem 11 Oscarsnomineringar som producent, regissör och manusförfattare, men än har han inte fått placera någon statyett i sin bokhylla. Kanske blir detta mystiska, namnlösa projekt det som äntligen ger honom sin efterlängtade titel som Oscarsvinnare.

Vera Atterfors

100 Nights of Hero

Det ryktas att den romantiska fantasyfilmen 100 Nights of Hero eventuellt kommer att hinna ha premiär 2025. Filmen baseras på en grafisk roman med samma namn, som i sin tur baseras på en samling folksagor från Mellanöstern. Filmen centrerar kring vadslagning, förförelse och makt, och än finns inte mycket information om den, men med bland andra Emma Corrin, Charli xcx, Nicholas Galitzine och Felicity Jones i rollerna låter den lockande!

Anna Norberg

Opus

Om jag hade fått välja en skådespelare att bli vän med hade jag valt Ayo Edebiri. I år är hon aktuell i A24s skräckfilm Opus, regisserad av Mark Anthony Green. Filmen handlar om en ung journalist som bjuds in till en försvunnen popstjärnas avlägsna förening, där journalisten omges av hängivna fans. Hoppas det blir lika spårat som det låter!

Zara Luna Hjelm

All in på bio och filmfestival

Varje år gör jag en lista över filmer jag vill se på Stockholms filmfestival, men något kommer alltid i vägen i sista stund, och jag hinner bara se typ en film. I år blir det andra bullar – 2025 är året jag sitter bänkad i salongen! Men det här löftet gäller inte bara festivalen. Flera stora svenska tidningar har rapporterat om det kraftiga fallet i biobesök under 2024. Inflation, Hollywoodstrejk, pandemi och den hårda konkurrensen från strömningstjänster utgör inte direkt perfekta förutsättningar. Men jag vill inte bara gå på bio för att biograferna behöver fler besök, utan för att det är ett underbart sätt att spendera sin tid. Film gör sig bäst på bioduken, så är det bara. Att få kliva in i salongen och lämna allt annat utanför för en stund. Jag ska gå på bio så ofta jag kan i år, finansiera hela rubbet ur egen ficka. Så med andra ord – bli ruinerad i filmens namn.

Vera Atterfors