A Knight of the Seven Kingdoms följer sitt källmaterial och resultatet blir tv-guld
Ibland händer det oväntade. Ibland ligger man under ett träd en klar natt och får syn på ett stjärnskott i skyn. Så är det med Game of Thrones-spinoffen A Knight of the Seven Kingdoms första säsong. Den är utan tvekan en av de bäst producerade tv-serierna någonsin, och en referenspunkt alla skapare och manusförfattare bör luta sig emot.
A Knight of the Seven Kingdoms följer den fattige häckriddaren Dunk, eller Sir Duncan the Tall (Peter Claffey), och hans äventyr med den unge Egg (Dexter Sol Ansell). Jag behåller recensionen helt spoilerfri, men kan berätta att tonen, trots att den är något komisk, också är storslagen och episk – men på ett individuellt plan. Till skillnad från Game of Thrones och House of the Dragon kretsar berättelsen kring en vanlig man, från en enkel bakgrund. Det är inga episka krig om tronen här, och även om lurigheter pågår i bakgrunden, så är det just det, i bakgrunden. Vi utgår ifrån en karaktärs perspektiv och hans utmaningar i den större världen. Han har inte råd med rustning eller säng, och sover under träd och häckar. Det är uppfriskande att få uppleva realistisk fantasy bortom palatskupper och förgiftade silverbägare.
Vi lever i en samtid där serieskapare och producenter älskar att skryta om att de inte gillar eller följer källmaterialet deras adaptationer är baserade på. Ibland har de inte ens läst materialet. A Knight of the Seven Kingdoms är ett direkt bevis på att omtolkning till ett nytt format inte behöver skilja sig från originalet. Snarare visar den hur bra det kan bli när man följer bra berättelser till punkt och pricka och stoppar sitt ego från att ta över.
Producenten tillika manusförfattaren Ira Parker får stående ovationer från mig för att både ha hållit ihop produktionen och för det otroliga arbetet med att hålla serien handlingskraftig med en rik dialog. Avsnitten må enbart vara runt 30 minuter, och säsongen enbart sex avsnitt, men varje tagning och sekvens är av betydelse och berättar något som leder tittaren framåt. Replikerna är inte övertydliga och skådespelarna är helt fantastiska, särskilt Peter Claffey, Dexter Sol Ansell och Bertie Carvel (Baelor Breakspear). Federico Cescas och Gustav Danielssons foto är magnifikt komponerat och mästerligt tonsatt av Dan Romers musik. Och hästar; underbara, fina hästar.
Det finns helt enkelt inget jag kan klaga på förutom att jag måste vänta ett helt år för att få mer. Sedan är jag rädd. Matas man med en hel säck morötter, sockerbitar och äpplen, väntar oftast avlivning runt hörnet. House of the Dragon floppade i andra säsongen. Det gjorde även The Last of Us och The Witcher. Kommer Duncan & Eggs äventyr också att ta ett dyk in i avgrunden om ett år? Jag får be till de sju gudarna att de besparar oss den tragedin. Annars får jag ta till rustning och galoppera i full fart mot de skyldiga.
