Varför vill alla vara Tom Ripley i sommar?

Det är sommar och Europas monumentala metropoler vibrerar igen. Rivieran, Milano, Capri, Köpenhamn, Paris. Det kan egentligen bara betyda en sak. Den evige antihjälten Tom Ripley är tillbaka. Han rör sig genom olika torg, jobbar på solbrännan och aurafarmar på en valfri uteservering. Dock: den här gången gör han allt detta på sociala medier, främst Tiktok.

Den ikoniske, franske skådisen Alan Delons kyligt lågmälda version från filmen Het sol (1960) dyker nämligen upp många edits (korta klipp) och når miljontals människor runt om i världen. Det är dock inte hans manipulativa sidor som lyfts fram i dessa klipp. Utan hans charmiga självklarhet, eftersom han främst syns på uteserveringar och i gatulivet där.

I klippen kallas han en ”sensitive young man”, ett internetmeme som bygger vidare på idén om den unge mannen som är ”främmande” för den ytliga moderniteten och stressen. De läser hellre och odlar en poetisk framtoning, där identitet byggs genom stil, smak och närvaro snarare än konsumtion. Bakom fasaden finns dock en självupptagenhet och ett ointresse för arbete. Ungefär som Delons rollfigur i filmen – eller överlag – vill säga.

”Att gå till i en park och läsa en bok märks sällan i plånboken och kräver inga större ansträngningar. I alla fall inte lika mycket som att lämna in sin Merca på service.”

Det är på sommaren denna karaktär hittar sin plats på caféer och stränder, varför han trendar just nu. Man kan undra hur en sådan livsstil (arbetslös sådan) kan intressera så många? Svaret kan ligga i frågan. Nämligen i charmen, men inte bara. Det finns någonting, om inte befriande, så åtminstone annorlunda eller originellt med personer som går på tvären mot det man förväntas göra. Nämligen att arbeta och stressa – om man ens får chansen att göra detta.

I en tid av försvagad köpkraft, oklar omvärld och utbredd ungdomsarbetslöshet runt om i Europa, särskilt under sommaren, blir det lätt att romantisera och fascineras över någon som bara sitter stilla i solen, dricker vin och verkar helt obekymrad. Eller så behöver det inte vara så komplicerat? Att gå till i en park och läsa en bok märks sällan i plånboken och kräver inga större ansträngningar. I alla fall inte lika mycket som att lämna in sin Merca på service (en bekant gjorde det nyligen, rekommenderas ej).

Men visst: ska man till Sydeuropa förutsätter det en viss likviditet. I regel vill säga. Det kan i och för sig variera. Hos Per Hagman, i romanen Pool från 1993, slår den unge, rastlöse, modellen Johan mynt av sitt yttre. I dubbel bemärkelse. Han försörjs av en äldre före detta skådespelerska och som tack håller han henne sällskap vid middagarna i hennes villa strax utanför Nice innan han far hem till sina kompisar och kollektivläggan. Men han verkar inte må så bra.

I Françoise Sagans roman Bonjour Tristesse, en annan fin sommarläsning, får huvudpersonen, Cécile, hänga med sin glada pappa och hans unga flickvän till sommarvillan på Rivieran. Men där dyker som bekant ett moln på himlen upp. Även hon börjar må sådär till slut. När det gäller Tom Ripley känner väl de flesta till historien. Det blir den mörka vägen för hans del. Tragikomiskt nog verkar han må rätt toppen (åtminstone av att döma den andra romandelen om honom).

Ett bättre, mer balanserat sätt skulle kunna vara att arbeta under vintern och våren och spara till sommaren. Då kan man förkroppsliga den livsstil som förknippas med dessa oaser kring Medelhavet som Delon i rollen som Ripley förevigade. Med samma självklarhet – och med ett gott samvete. 

Text: Rolan Jusupov