Theodor Sellmark: ”Att vara radikal är inte att vara handlingskraftig”
Komplexa frågor tenderar att förenklas på sociala medier. ”Hur mycket ett förslag utmanar etablissemanget är sällan ett bra mått på hur effektivt det är”, skriver Theodor Sellmark.
I slutet av förra året körde en bil in i en folkmassa på en julmarknad i tyska Magdeburg. Runt 200 personer skadades, fem dog. Ett fruktansvärt dåd som en vän till mig sade att han ”inte reagerade nämnvärt på”. Inte för att han är en psykopat, utan för att han helt enkelt blivit likgiltig gentemot den typen av fruktansvärda nyheter.
Jag tror att han är långt ifrån ensam om det.
Konstant matas vi med information som ger bilden av att samhället inte längre är vad det en gång var. Att vårt sätt att leva är allvarligt hotat. Frustrationen och uppgivenheten över både framtiden och samtiden är utbredd, och jag tror att det är en huvudsaklig orsak till att radikala politiska rörelser fått ny vind i seglen.
Det får mig att ställa frågan om radikalism verkligen är synonymt med handlingskraft. Om inte – vad händer om man förväxlar dem?
”Gång på gång visade regeringen sig oförmögen att effektivt lösa de problem landet stod inför.”
Weimarrepubliken och den tidiga nazismen utgör ett gott historiskt exempel på varför handlingskraft och radikalism bör hållas isär. Under dess korta existens präglades Weimarrepubliken (1919-1933) av kriser. Hyperinflationen 1923 ruinerade miljontals tyskar, den franska ockupationen av Ruhrområdet lamslog landets industri och de våldsamma sammandrabbningarna mellan kommunister och nazister fick befolkningen att känna sig otrygg. Gång på gång visade regeringen sig oförmögen att effektivt lösa de problem landet stod inför och i takt med att situationen förvärrades växte missnöjet hos medborgarna.
Det var ur detta missnöje nazismen växte fram. Det Hitler och det nationalsocialistiska arbetarepartiet inför dessa kriser gjorde var att presentera radikala förslag på hur Tyskland återigen skulle bli ett land att räkna med. I tron att de också röstade för handlingskraft röstade befolkningen på Hitler. Onekligen hade han en förmåga att handla, men inte på ett sådant sätt som effektivt skulle lösa de problem landet stod inför. Hans infrastruktur och industriprojekt av näst intill ofattbar omfattning skulle etablera ekonomisk stabilitet – istället användes de för att stärka den tyska krigsmakten, vilket i förlängningen möjliggjorde förintelsen.
Även om de bidrog med viss ekonomisk tillväxt är det värt att notera att ekonomisk tillväxt är något annat än ekonomisk hållbarhet.
”De åtgärder som vidtogs räckte helt enkelt inte – något drastiskt behövde göras.”
Under avsevärt mindre drastiska förhållanden än de Weimarrepubliken och dess invånare fann sig i – men likväl grund för frustration och missnöje gentemot etablissemanget – formades opinionen i Storbritannien inför folkomröstningen gällande Brexit 2016. Enligt en rapport från Universitetet i Essex var en av de huvudsakliga orsakerna bakom resultatet av folkomröstningen att medlemskapet inte levde upp till medborgarnas förväntningar – dels säkerhetsmässigt, dels ekonomiskt.
I praktiken handlade detta till stor del om att landet fortfarande inte hade återhämtat sig från lågkonjunkturen 2008. Kombinerat med den redan svaga ekonomiska utgångspunkten vidtogs dessutom en rad åtstramningsåtgärder gentemot den europeiska ekonomin – bland annat nedskärningar i offentlig sektor och skattehöjningar – för att reglera de negativa konsekvenserna av eurozonkrisen, vilket bidrog till enorm euroskepticism.
Många uppfattade då välfärdssystemet och den sociala sammanhållningen som ansträngt till följd av asylinvandringen som var på nivåer som sällan skådats sedan den arabiska våren. Den snabba förändringen bidrog tillsammans med osäkerhet kring integration och ekonomiska konsekvenser till ökad oro över kriminalitet och välfärdssystemets gränser hos en stor del av befolkningen. Inför denna problematik uppfattade medborgarna en brist på handlingskraft hos politikerna och den politik de drev. De åtgärder som vidtogs räckte helt enkelt inte – något drastiskt behövde göras. Folket sökte handlingskraft och valde att gå den radikala vägen – rakt ur den Europeiska unionen.
”Komplexa frågor tenderar att förenklas, i synnerhet på sociala medier.”
Det vore oproportionerligt att likställa konsekvenserna av brexit med konsekvenserna av Weimarrepublikens instabilitet. Än så länge är det svårt att avgöra vilka effekter unionsutträdet haft och kommer att ha, särskilt med pandemiårens inverkan på ekonomin. Genom en kartläggning gjord av BBC – som fastställde att den brittiska ekonomin är fortsatt svag i jämförelse med andra europeiska länder och att arbetsmarknaden är svårt skadad – går det att dra slutsatsen att brexit inte var den snabba, enkla och effektiva lösningen som dess förespråkare utlovade. Den handlingskraft som folket sökte fanns inte hos de radikala, verkar det som.
Radikaliseringen handlar i grunden om en vilja att förändra samhället till det bättre – vilket naturligtvis är positivt. Men komplexa frågor tenderar att förenklas, i synnerhet på sociala medier.
Men stirrar man sig blind på dessa enkla lösningar finns det en risk att man förbiser andra, mer reellt handlingskraftiga alternativ. Problematiken i Weimarrepubliken löste sig inte genom miljardsatsningar på krigsindustri. Problematiken i Storbritannien har, i skrivande stund, ännu inte löst sig genom Brexit.
”Folket öppnade dörren för radikala ekonomiska reformer och släppte omedvetet in nazismen som vi minns den idag.”
Ytterligare en allvarlig risk med att öppna dörren för radikalism, i tron att det är handlingskraft man släpper in, är att auktoritära och antidemokratiska vindar kan slinka med. Exemplet Weimarrepubliken tydliggör detta. Folket öppnade dörren för radikala ekonomiska reformer och släppte omedvetet in nazismen som vi minns den idag.
Hur mycket ett förslag utmanar etablissemanget är sällan ett bra mått på hur effektivt det är. Genom att reflektera över detta kan man bromsa sig själv och sina medmänniskor för att tillsammans hitta hållbara, handlingskraftiga och effektiva lösningar på de problem man står inför.
