Terminsstart

Jag cyklar förbi en skolpojke på väg hem, vi båda från varsin dag
Han får syn på en snusdosa och plockar ivrigt upp den, det är en skattkista mot asfalten
Han tittar nervöst runt som han gör något illegalt och möter min blick
Ögonblicket är över på en sekund och han går vidare med sin snusdosa i fickan
Snäppet rikare på coolhet
Jag ser en pensionär som verkar ha rymt från sitt boende
Urin och äldreboende hinner gräva sig in hos mig och blandas med den friska luften
de färgglada, och vissa nakna blöta, träden andas
Jag cyklar förbi och ögonblicket är över men stanken sitter kvar med mig hem
även bilden av pensionären
Hon gick obehagligt och med tröjan neddragen till axlarna på ett märkligt vis
Det är den övergångstid när allt i sin omgivning är lite halvt
man blir äcklad men så förtjust
Allt man ser är så fint men samtidigt så fult och äckligt, det är lite bräckligt
Det är vatten blandat med mjölk
Det är sol efter regn och det är dubbel regnbåge
man har inte hunnit forma sig en föreställning och alla intryck och uttryck blir käftsmällar
Det är en uppsjö av känslor och tankar och man mår illa
man känner sig gravid men även oskuld, äcklig och ful efter sista brännan fallit av
man känner sig nervös, det är första skoldagen och en har glömt hur man konverserar med nytt folk,
hur man är intressant och rolig och snäll, allt gärna samtidigt, första repliken ger första intrycket
Det tar emot att inte sträcka fram vänster hand och säga den andres namn
man är nyfiken och man söker sig med hjälp av luktsinne, man letar efter identitetsmarkörer
Övergångstiden innebär ny identitet
Man söker efter motiv för sin coolhet,
fulländning är när man är intressant, intellektuell och inbjudande, samtidigt
Vill vara skolpojken som hittar sin första snusdosa
vill inte vara pensionären som stinker och är på språng
men jag förstår henne någonstans, klart man vill rymma från ett urinboende, till den förgångna friheten, ålderdom är att bli oberoende och självgående, pensionärer är också människor
Övergångstiden är en enda labyrint och man är på ständigt språng
Den är pubertal men även sliten, urtvättad,
man vill röra sig i flock men även avskild
Övergångstiden är oändlig men samtidigt över på en sekund
Jag cyklar förbi den, genom den och jag hinner inte med, den springer ifrån mig
vi följer olika klockor
Den förgångna tidens sinnestämningar som fick gro i ro hinner inte få blomstra, impregneras
förrän nya intryck ska odlas
Tiden innan var en parentes
Övergångstiden blandar allt till en smet och inne i huvudet vänds allt upp o ner
Övergångstiden placerar utropstecken och frågetecken, det blir ett virrvarr i både kropp o själ
det är en berg och dalbana tills inte
Plötsligt är allt för sent och identiteten är ingen idé
Det är plötsligt en ny tid att förbereda sig för, lägga odlingen på vila och finna sin solida flock
Det är dags att gå i ide med sina konserver och pälskappa
Vi ses så småningom
Någonstans
När allt är smält och frid och fröjd igen

Text: Vilma Tofte Abelin